Motioner i Ändra Kammaren, N:o 135

Motion 1892:135 Andra kammaren

10

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 135.

JV:o 135.

Af herr O. EricksOll i Bjersby in. fl., om höjning i af giftm för
de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt.

I anledning af en vid riksdagen år 1887 af mig, O. Erickson,
jemte dåvarande ledamoten af Andra Kammaren C. J. Pettersson i
Eksebo väckt motion beslöt Riksdagen, i öfverensstämmelse med bevillningsutskottets
derom gjorda hemställan, den ändring i § 5 kongl. förordningen
den 16 maj 1884, att den afgift, enskild bank med sedelutgifningsrätt
vore skyldig att förutom bevillning af fast egendom
samt af inkomst erlägga, skulle höjas från två kronor till tre kronor
för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som
på en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen.

I sitt utlåtande öfver omförmälda motion, i hvilken yrkats berörda
afgifts höjande till vida högre belopp, än bevillningsutskottet föreslagit,
yttrade utskottet, bland annat, att vidtagande af en så omstörtande
åtgärd som den i motionen föreslagna, hvaraf, enligt utskottets förmenande,
skulle följa all enskild sedelutgifningsrätts upphörande, vore,
oaktadt vår tids banklagstiftning syftade på ett sådant mål, likväl
oklokt äfven från den synpunkten, att inom få år en genomgripande
förändring af våra bankförhållanden kunde vara att förvänta.

Ännu 1892 har emellertid denna förväntan icke blifvit uppfyld;
och våra bankförhållanden synas numera icke utveckla sig i den rigtningen.
Alldeles ovisst är ock, när förändringen kan inträffa. Och då
ännu icke ens indragning af de enskilda bankernas tio-kronesedlar egt
rum, samt dertill kommer, att Kongl. Maj:t nyligen meddelat samtlige
enskilda sedelutgifvande banker ny oktroj under tio år från och med
den 1 januari 1894, torde det icke kunna anses olämpligt att nu å nyo
upptaga frågan om dessa bankers åläggande att för deras sedelutgifningsrätt
erlägga en afgift, som åtminstone i någon mån motsvarar
den fördel, de ega af denna rätt, som länder till fromma icke för
landet i sin helhet, utan endast för de enskilda personer, som varit i
den lyckliga ställning, att de kunnat blifva delegare i dessa banker.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 135. 11

En dylik skyldighets åläggande torde ock vara fullkomligt öfverensstämmande
med rättvisa och billighet gent emot andra skattskyldiga;
ty ehuru utdelade vinsten af en eller annan sedelutgifvande
enskild banks rörelse under ett eller annat år till följd af tillfälliga
förhållanden varit mindre än hvad delegarne väntat, har dock den enskilda
bankrörelsen jemte sedelutgifningsrätten i allmänhet, om man
såsom vinst beräknar icke allenast utdelningen till aktieegarne, utan
äfven de betydliga belopp, som af vinsten årligen afsatts för hvarjehanda
ändamål, varit så ansenlig, att en ytterligare höjning af ifrågavarande
afgift icke rättvisligen kan röna något motstånd ens från bankintressenternas
sida.

Vi tillåta oss derför vördsamt föreslå,

att Riksdagen, med ändring af derom nu gällande
stadganden, beslutar, att från och med år 1893 afgiften
för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
skall höjas från tre kronor till fem kronor för hvarje
tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar,
som på en gång under nästföregående året varit utlemnade
i rörelsen.

Stockholm den 30 januari 1892.

Oskär Erickson.	J. August Sjö.	Ivar Månsson.
Gustaf Anderson.	Joll. Sjöberg.	J. A. Johansson.
G. W. Svensson.	A. Andersson.	Per Holm.
J. P. Jansson.	P. G. Petersson.	A. Johansson.
A. G. Gyllenswärd.	Emil Olsson.	Nils Åkesson.
J. Eriksson.	Fr. Pettersson,	Aug. Peterson.
Sv. Arnoldsson.	Nils Olsson.	Nils Nilsson.
C. E. Petersson.	Eollce Andersson.	C. G. Andersson.
J. A. Lundström..	Nils Wallmark.	Håns Andersson.
J. Bengtsson.	P. Svensson.	M. Palm.
K. E. Holmgren.	C. T. Lind.	Anders Larsson.
Olof Andersson.	E. Åkerlund. A. G. Jönsson.	C. Andersson.