Motioner i Andra Kammaren, N:o 135

Motion 1891:135 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 135.

N:o 135.

Af herr J. W, Lindli, om ändring i förordningen angående
expeditionslösen den 7 december 1883.

Enligt, kap. 2 rättegångsbalken och kongl. förordningen den 17
maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om
häradsting skola uti domsaga, der två tingslag äro till eu domsaga
förenade, årligen hållas två ting, det ena vårtinget, emellan tjugondedag
jul och midsommar, samt det andra, höstetinget, emellan september månad
och Thomedag, och jemlikt föreskriften i § IG af kongl. förordningen den
7 december 1883 angående expeditionslösen är i afseende å expeditioners
tillhandahållande vid underdomstol på landet stadgadt, bland annat,
att expedition skall vara att tillgå för lagtima ting å den för tingets afslutande
bestämda dag eller, der den sak, hvari expeditionen utfärdas,
blifvit handlagd samma dag, inom fjorton dagar derefter.

Af dessa stadgande!!, med hvarandra jemförda, följer sålunda att
handling, som å vår- eller höstting till häradsrätt ingifves, kan komma
att hos domhafvande!! under flera månader blifva qvarliggande, och om
nu en dylik handling angår lagfart, inteckning, äktenskapsförord, testamente
eller lösöreköp, så ock då samma handling måste i hufvudskrift
till domstol ingifvas, följer ju deraf, att den enskilde genom handlingens
aflemnande icke sällan för tillfället afhänder sig snart sagdt allt hvad
han egentligen eger, enär, om den ingifna handlingen på ett eller annat
sätt förkommer, det understundom blefve för den enskilde omöjligt att
återfå eu dylik handling eller erhålla godtgörelse för den förlust, som i
sådant fall honom tillskyndats. Angeläget måste det derför vara, att den

Mo''ioner i Andra Kammaren, N:o 135.

11

enskilde, så skyndsamt som möjligt, återfår en dylik handling, som för
honom kan vara åt så högt värde.

Hvad åter förmyndareärenden beträffar, är det ej sällan högst angeläget
att åtgärder af förmyndare skyndsamt kunna vidtagas, hvadan
expedition angående dylika ärenden utan uppskof bör vara att tillgå.

Då nu alla de ärenden, som omnämnas i kongl. förordningen af
den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter m. ''in.
synas mig i allmänhet vara af den enkla beskaffenheten, att desamma
genast vid anmälan böra kunna vinna slutlig handläggning, och att afgörande!
deraf icke, såsom nu oftast sker, bör till dagen för tings afslutande
anstå, för hvilken åsigt jag jemväl hemtar stöd af det förhållandet
att dylikt ärende, som vid tings afslutande anmäles, vanligen genast
vinner pröfning, får jag härmed på anförda skäl och i enlighet med mina
kommittenters uttalade önskan hemställa

om den ändring i gällande förordning om expeditionslösen,
att expedition i ofvan oförmälda ärenden,
som under tinget anmäles, skall vara att tillgå
sist inom fyra veckor efter den dag, då ärendet lios
domstolen anmälts.

Jag anhåller om remiss af denna motion till vederbörligt utskott,
som, derest utskottet skulle godkänna den af mig uttalade åsigt, men
icke finner det af mig framlagda förslag till ändring i expeditionsstadgan
antagligt, behagade föreslå de föreskrifter, som för ändamålets vinnande
kunna finnas lämpliga.

Stockholm den 29 januari 1891.

J. W. Lindh,

riksdagsman för Torneå domsaga.