Motioner i Andra Kammaren, N:o 135

Motion 1890:135 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 135.

13

N:o 135.

Af herr J. A. Joll<111SS011 i Bastholmen, om skrifvelse till Kong!,.

Maj:t med begäran om ändring i förordningen angående
lotsverket den 15 februari 1881.

När Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående lotsverket af den 15
februari 1881 utfärdades, gjordes bland annat den förändring uti förut
gällande författning, att i stället för den lotsfrihet, som i de flesta fall
beviljades åt inrikes sjöfarande fartyg, blefvo de efter denna förändring
lotsskyldiga så till vida, att när bogserbåt anlitas, äro de förpligtade
att erlägga halfva lotspenningarne, oaktadt lotsbiträde icke
blifvit tillkalladt.

Befriade från denna afgift äro båtar under 100 tons drägtighet
samt för öfrigt andra fartyg vid bogsering i hamn och några få lotsleder.

Visserligen erhöllo samtidigt härmed de på utrikes sjöfart gående
fartyg lotsfrihet i stället för den ditintills befintliga lotsskyldighet, men
det kan väl icke anses rimligt att på detta sätt betunga den inhemska
sjöfarten till den andras förmån, då det dess värre mestadels är våra
egna segelfartyg öfver 100 tons, som derpå blifva lidande.

Deremot dela utländingar med oss den utrikes sjöfarten och komma
i åtnjutande af den lotsfrihet, hvilken uti de flesta europeiska länder
icke beviljas oss svenskar.

Det kan af ofvan åberopade förordning synas, som om bogserbåten
uppfylde samma ändamål som kronolotsen, men så är likväl icke förhållandet,
emedan befälhafvare!! å bogseradt fartyg, när kronolots ej
finnes om bord, sjelf blifver ansvarig för den skada, som dervid kan
uppstå, derest fartyget ställes på grund eller dylikt.

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 135.

I följd af detta förhållande är det icke sällsynt, att en befälhafvare
blir satt emellan de tvenne alternativen att antingen ligga till ankars
ofta i liera dagar under förbidan på gynsamma väderleksförhållanden
och derigenom försena sin resa eller ock taga bogserbåt, och icke allenast
fördyra sina utgifter med bogserkostnaden, utan äfven betala halfva
lotspenningarne till en kronolots, som ej blifvit anlitad eller gjort det
ringaste gagn, ja, som icke ens varit om bord å fartyget.

Då nu äfven dessutom lotsverkets inkomster de senare åren ökats,
så torde det icke längre vara lämpligt på detta sätt betunga just de
inom sjöfarten nödstälda, utan anhåller jag att vördsamt på anförda skäl
få föreslå,

att Riksdagen behagade aflåta en skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om sådan förändring uti
nådiga förordningen angående lotsverket af den 15
februari 1881, att, då lots icke anlitas, lotsafgiften måtte
upphöra för fartyg, gående emellan inrikes orter.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890. v

J. Ä. Johansson

från Blålus län.