Motioner i Andra Kammaren, N:o 133

Motion 1895:133 Andra kammaren

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

N:o 183.

Af herr N. Jönsson i G-ammalstorp, om ändring och tillägg uti
gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin.

Bränvinsbränningen inom landet torde inom kort, för så vidt icke lagstiftningen
skyndsamt kommer emellan, komma att öfvergå till storindustrien
—• hufvudsakligast sockerfabrikerna och pressjästfabrikerna — i stället för
att såsom hittills vara en binäring till jordbruket. Att så skald blifva förhållandet,
torde framgå derutaf, att sockerfabriksegarne redan i år äro betänkta
på att vid fabrikerna uppföra större brännerier — några äro förut
uppförda — för tillverkning af bränvin af melassen, som numera icke med
fördel kan exporteras, samt derutaf att bränvinstillverkningen vid pressjästfabrikerna
— måhända till följd af allt för lindriga bestämmelser vid fabrikationen
— allt mer och mer visat tendens att stiga.

Att storindustriens öfvertagande a,f bränvinstillverkningen inom landet
skall verka skadligt och ruinerande för landets potatisodlare och bränvinsbrännare,
ligger i öppen dag. Sockerfabrikernas förut gynsamma ställning
torde icke heller vara i behof af att ytterligare gynnas på potatisproducenternas
och bränvinsbrännarnes bekostnad. Såsom bevis för rigtigheten af
mig nu angifna förhållanden samt behofvet af lagstiftningens skyndsamma
mellankomst i nu anförda fall torde jag få hänföra mig till följande citat
ur Kristianstads läns kongl. hushållningssällskaps skrifvelse till kongl. landtlandtbruksstyrelsen,
hvilken i större eller mindre mån torde ega sin tillämplighet
äfven inom andra delar af landet, der potatisodling och bränvinsbränning
utöfvas, så lydande:

»Tillverkningen af bränvin här i landet har hittills haft sin hufvudsakliga
betydelse såsom en binäring till landtbruket och såsom sådan af statsmagterna
varit erkänd och betraktad, ity att densamma bedrifvits icke så
mycket i förhoppning på vinst genom försäljning af den tillverkade spriten,
som fastmer för erhållande af dranken, hvilken genom sina beståndsdelar,
fett- och ägghviteämnen, obestridligen eger högsta värde såsom kreatursfoder

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133. 3

och derigenom varit ett kraftigt medel till befrämjande af ladugårdsskötselns
alla grenar och till framkallande af grödor på svag jord.

Bränvinstillverkningen har härigenom, der den bedrifyits, Verkät till
höjande äf jordens fruktbarhet, hvilket så mycket klarare framträder, som
tillverkningen gemenligen bedrifvits i trakter, der den magra och torra jorden,
i saknad af den möjlighet till riklig gödning, som genom potatisodling
och bränvinstillverkning vinnes, skulle vara ganska ofruktbar och lemna ringa
eller ingen inkomst af odlingen.

Bränvinstillverkningens stora betydelse för jordbruket ligger sålunda i
öppen dag, likasom att en förändring i tillverkningen derhän, att densamma
upphörde att vara eu binäring till jordbruket och i stället blefve en fabriksrörelse
i stort, helt och hållet skulle omstörta hushållningen i de trakter af
landet, der densamma bedrifvits i sammanhang med jordbruk, och blifva ödesdiger
för dem, som odla potatis till afsalu.

Emellertid har under den senaste tiden en dylik bränvinstillverkningens
tendens att öfvergå till storindustri börjat visa sig, ej blott derigenom, att
en allt större myckenhet bränvin tillverkas i sammanhang med pressjästberedningen,
utan äfven i ännu högre grad derigenom, att man i sammanhang
med hvitbetssockertillverkningen börjat vid dylika fabriker anlägga
brännerier för att tillgodogöra sig melassen, hvilken numera icke med fördel
kan exporteras.

Då bland dessa fabriker, hvilkas antal för hvarje år växer, det ena
slaget disponerar öfver ett råmaterial så billigt, att intet annat kan dermed
i billighet jemföras, enär råvaruvärdet och tillverkningskostnaden vid användande
af melassen uppgå till allenast omkring åtta, högst tio öre för
hvarje liter, och det andra slaget åtnjuter den stora fördelen att ega rätt
till bränvinstillverkning hela året, samt vinst dessutom erhåiles antingen af
jästen eller bränvinet eller af bådadera, allt efter konjunkturerna, är det
uppenbart, att inga i sammanhang med landtbruk drifna brännerier kunna
uthärda konkurrens med nämnda fabriker, utan måste upphöra med tillverkningen
eller ombildas till några få i stor skala och utan sammanhang med
landtbruk drifna spritfabriker.

Enligt officiella uppgifter tillverkades under tillverkningsåret 1892—
1893 öfver 31,000,000 liter bränvin i hela landet, deraf vid åtta pressjästfabriker
6 å 7 millioner liter. Under förutsättning, att den vid pressjästfabrikerna
hittills varande tillverkningen af bränvin icke komme att minskas,
hvartill ingen tendens förefinnes, utan snarare motsatsen, samt med beräkning
att vid i gäng varande sockerfabriker årligen kunna tillverkas omkring
11,000,000 liter och derutöfver, hvilket vid jemförelse med den tillverkning,
som hittills egt rum vid de sockerfabriker, der brännerier redan anlagts,

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

ingalunda är en hög siffra, så erhålles en sammanlagd tillverkning vid dessa
fabriker af 17- till 18,000,000 liter, motsvarande nära nog två tredjedelar
af den här i landet beliöfliga myckenhet bränvin.

Med de antydda förhållandena för ögonen är alldeles uppenbart, att
allt jordbruk, som nu kunnat bedrifvas på lättare jord eller jord af mindre
god beskaffenhet och uteslutande haft sin förutsättning i att kunna odla råg
och potatis, går sin gifna undergång till mötes, då potatissprit helt enkelt
försättes ur stånd att kunna konkurrera med jäst- och melassbränvin. Som
en nationel tillbakagång måste det då anses, om jordbruket på redan i och
för sig svag jord skall beröfvas sitt existensvilkor.

Man har äfven i andra länder uppmärksammat den fara, som hotar
jordbruket genom bränvinstillverkningens öfvergång från att vara en landtbrukets
binäring till storindustri. Så har man t. ex. i Tyskland sökt reglera
förhållandena genom olika beskattning.

Äfven andra sätt att motverka tillverkningens fullständiga uppgående
i storindustri äro möjliga, t. ex. höjd skatt för sprittillverkning af majs och
melass; inskränkning i pressjästfabrikernas rätt till bränvinstillverkning till
allenast den tid af året, då öfriga brännerier ega tillverkningsrätt; nedsättning
af maximitillverkningen för hvarje tillverkningsdygn från nuvarande
5,000 till exempelvis 3,000 liter m. fl.»

Det ligger nära till hands, att i de delar af vårt land, der det största
antalet af landets potatisbrännerier ligga, och hvarest äfven ordnade jordbruk
med mjölk-, kött- och sädesproduktion just genom brännerierna skapats
och kunnat existera på lätt jord, man nu med största oro ser den hotande faran.

På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt anhålla,

att Riksdagen behagade besluta en sådan ändring och
tillägg uti nu gällande kongl. förordning angående tillverkning
af bränvin, att bränvin, tillverkadt af melass,
åsättes 10 öre högre skatt på liter 50 procent än bränvin,
tillverkadt af andra produkter; dels ock att maximitillverkningen
vid hvarje bränneri nedsättes från 5,000
till 3,000 liter på dygn.

Stockholm den 26 januari 1895.

I motionens syfte instämma:

Nils Jönsson.

C. J. Jakobson. Aug. Peterson.

Sv. Arnoldsson. Ola Persson.

Nils Svensson.