Motioner i Andra Kammaren, N:o 133 (Motion 1893:139 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

Utan att tilltro mig kunna föreslå några speciella grunder för uppställande
af det förslag, jag med min motion afser, desto hellre som regeringen,
i följd af de material, hvilka stå densamma till huds, bäst kan
framlägga ett antagligt förslag i ämnet, Tågar jag alltså ben-ställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta att til!
Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med begäran, att Kong!.
Maj:t täcktes låta snarast möjligt utarbeta och till
Riksdagen aflåta förslag till lag om byggande och underhåll
af utfarts- och byvägar.

Stockholm den 25 januari 1893.

Anders Larsson.

N:o 139.

Af herr ,A. LarSSOIl i Flicksäter, om skrifvelse till Kongl. Majd
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ändring i strafflagen, åsyftande straffpåföljd för lättsinnigt
ingående af ansvarsförbindelser.

I 23 kap. 3 § 1 mom. strafflagen är stadgadt ansvar för den konkursgäldenär,
som genom vingleri i vexelrörelse eller lättsinnigt ingångna
ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till
hans ställning eller tillgångar; men för annan, som ingår dylika förbindelser
samt derigenom ruinerar både sin familj och sina fordringsegare,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.

finnes intet ansvar stadgadt. Det skulle följaktligen endast vara den,
genom hvars försättande i konkurs man möjligen tror sig kunna framkalla
åtminstone så mycket tillgång, att konkurskostnaderna betäckas,
som kan åtalas i ofvan uppgifna fall; hvaremot den, som burit sig ännu
lättsinnigare åt; så att hans försättande i konkurs icke ifrågasättes, enär
detta endast framkallade större förlust, skulle gå fri från ansvar.

Tydligt är, att med den ringa tillgång på realsäkerhet, som i allmänhet
förefinnes, borgen ssystem et måste anlitas, men det synes snart sagdt,
blifvit ett samhällsondt att lättsinnigt »skrifva på» utan ringaste tanke
på eller förmåga till att fullgöra sitt åtagande; och för detta lättsinne bör
äfven vara en gräns

De flesta konkursstater visa, med hvilken tanklöshet borgen ingås,
ty siffrorna för »ingången borgen» och »osäkra fordringar» äro ofta de
största bland dom, hvilka figurera i konkursstaterna; likaså är det sällsynt,
att det inträffar en konkurs, som ej drager flera med sig.

En icke. ringa fåra för det allmänna förtroendet ligger äfven deruti,
att, ehuru man kan göra sig underrättad om en persons egen affärsställning,
man dock ytterst sällan vinner insigt om hans ingångna borgensförbindelser,
äfven om dessa uppginge till för både gäldenären och fordringsegaren
ruinerande belopp.

Våra bankinrättningar tillkommer nog äran af att hafva drifvit borgenssystemet
till sin nuvarande spets, och de synas gilla satsen: »ju flera
man, ju bättre lycka», ty vid erhållandet af ett afbetalningslån går vanligen
så till, att först utgifver låntagaren en förbindelse å lånesumman.
sedan utgifves en annan, löpande skuldsedel å ett något större belopp —
afsedd såsom hypotek för lånet — och på denna senare skuldsedel måste
anskaffas så många borgensmän, som banken aktar nödigt. Då härtill
kommer, att flera banker hafva den bestämmelsen inryckt i lånereversalet,
att eu hos banken hypotiserad förbindelse skall gälla såsom säkerhet för
fiU gäldenärens skuld till banken, är det lätt att tänka sig, huru än mera
invecklade skuld- och borgensförbindelserna skola blifva. Jag vet t. ex.
eu person i min hemort, som på sådant sätt omsider fann sig invecklad
i icke mindre än 33 lån.

Att den, som uraktlåter att efter förmåga försörja sin familj, kan
såsom eu brottsling ådömas tvångsarbete, äfven om han med sitt arbete
endast kunde dertill förvärfva några ören om dagen, under det att, om
lian dessförinnan lättsinnigt skrifvit bort både sin och sin familjs hela
egendom och sålunda kastat sig och familj i fattigdom, han för denna
förseelse icke är straffbar — såvida ingen försätter honom i konkurs — torde
få anföras såsom eu jemförelse mellan fel och straff.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.

Jag skulle vilja vara den siste, som önskade öka vår strafflag med
nya rubriker å brott och straffbestämmelser, men det synes verkligen mana
till något sådant, då man betraktar vår tids synnerligen klena affärsmoral,
ty det bar nu hunnit så långt, att med »oegentliga» och intetsägande
namn betecknas ganska fula handlingar, för hvilka vår strafflag ännu icke
har benämning och straff.

Intagen af denna känsla, är det derför som jag ämnar föreslå skärpta
straffbestämmelser för lättsinnigt ingående af borgen och vexelansvar utöfver
ens betalningsförmåga, och jag gör det i den förhoppning: dels att
få ur affärslifvet en massa värdelösa namn och förbindelser, dels att hos
en hvar inskärpa nödvändigheten af att icke onödigt åtaga sig förpligtelser,
som man saknar förmåga att infria, och dels att den åsyftade straffbestämmelsen
skulle blifva ett värn att hänvisa till för den, som har klen
förmåga både att betala och att säga nej, då hans namn begäres.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda haft äran utveckla, vågar
jag alltså föreslå,

det Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af nu gällande strafflag, att straffbestämmelser
må deri inflyta för den, som lättsinnigt för annans
gäld ikläder sig ansvarsförbindelser, som icke stå i
rimligt förhållande till dess betalningsförmåga.

Stockholm den 25 januari 1893.

Anders Larsson.

Stockholm, P. Palmquists Aktiebolags Boktr. 1898.