Motioner i Andra Kammaren, N:o 133

Motion 1893:133 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

Hto 133.

Af herr vice talmannen A. P. Danielson, om ändrad lydelse
i vissa delar af (lallande bevillningsförordning.

Enär man oupphörligt, både offentligt och enskild^ hör upprepas
påståendet att jordbruksfastighet ej erlägger någon bevillning för inkomst,
kan jag ej underlåta att fästa Eiksdagens uppmärksamhet på detta påstående
och det verkliga^ förhållandet.

Det är lätt att i bevisa, att bevillningen af all fastighet till sin uppkomst
är eu inkomstbevillning. En motions lämpliga utrymme synes piig
likväl ej tillåta att anföra vidlyftiga eller många utdrag ur handlingar.
Jag skall derför inskränka mig till ett enda.

Det var, som bekant, vid riksdagen 1859—60, och efter noggranna
och omfattande undersökningar af en för ändamålet tillsatt stor komité, som
förut gällande bevillningsförordning helt och hållet förändrades. Och sådan
som den då antogs, är den i alla sina hufvuddrag allt jemt ännu gällande.

I riksdagsbeslutet vid den nämnda riksdagen heter det i dess § 27:

»Under_sådana förhållanden hafva Vi, jemte det Vi i allmänhet nedsatt
de för bevillningens utgörande hittills stadgade procentberäkningar,
beslutat, att bevillningen efter nya stadgan skall utgå af jordbruksfastighet
med 3 öre för hvarje fulla 100:de rdr af uppskattningsvärdet och för all

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

o

annan fastighet med 5 öre för hvarje fulla 100:de rdr af uppskattningsvärdet.
Efter beräkning att jordbruksfastighet lemnar i årlig behållning
3 procent samt annan fastighet 5 procent af uppskattningsvärdet, öfverensstämmer
den för fasta egendomen sålunda stadgade bevillningsprocenten
med den afgiftsberäkning, som för all annan inkomst, vare sig af kapital
eller arbete, skall i afseende på bevillningens utgörande följas, eller en
procent af behållna inkomstbeloppet.»

Detta torde vara nog för att afgörande bevisa, att bevillningen för
fastighet är en>■ bevillning för den »behållna inkomst», som fastigheten
anses böra gifva.

Detta har man dock nu glömt, åtminstone hvad jordbruksfastighet
angår, ty när vid fjolårets urtima riksdag jordbruksbevillningen skulle
höjas, lät man det ej stanna vid att höja den från 3 öre för ett hundra
kronors uppskattningsvärde till 5 öre, såsom för annan fastighet, utan
man höjde den till 6 öre, föregifvande, som bekant, att jordbruksfastighet
borde skatta ytterligare 1 öre, emedan den ej skattade för inkomsten af
det i jordbruket nedlagda kapitalet och arbetet, utan blott för sjelfva jorden
— likasom om jorden gåfve afkastning utan derå nedlagd kostnad och
arbete. Hvar och en torde erkänna, att endast genom påkostning, eller
visst rörelsekapital utom jordens egande, och arbete m. m. är det som
jordbruksfastighet ger afkomst, och denna afkomst är, såsom jag visat,
beskattad genom bevillningen för jordbruksfastighet; troligen tillräckligt
redan genom den förra 3 öres bevillningen, och alldeles säkert tillräckligt
genom den hädanefter utgående 6 öres bevillningen, äfven om man i
jordbruksafkastningen inräknar eu del naturaförmåner, såsom hostad och
på åtskilliga egendomar vedbrand o. s. v.

Då så är förhållandet, som jag här visat, bör detta ock vara i förordningen
erkändt, så att påståendet, att jorden ej betalarjbevillning för
inkomst icke vidare måtte kunna nyttjas såsom medel att alstra missnöje
mot eu klass skattdragande medborgare gent emot andra.

För att vinna tydlighet i af mig anförda afseende, måste sjelfva titeln
ä förordningen något ändras. Den lyder nu:

Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.

I de af mig understrukna orden uppställas dessa bevillningar såsom
motsatser, i stället för att båda äro bevillningar för inkomst.

Vidare torde nödigt vara att i förordningens sjelfva text anbragtes
ett litet, förvillelsen skingrande tillägg.

På grund af hvad jag här anfört får jag vördsamt yrka,

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

att Riksdagen ville besluta:

l:o) att titeln å nu gällande bevillningsförordning
ändras till:

Förordning angående bevillning för inkomst af
fastighet, af kapital och af arbete;

2:o) att öfverskriften öfver § 1 samt § 1 i förordningen
måtte få följande lydelse:

Bevillning af fastighet.

§ 1

Af all inom riket belägen fastighet, hvartill ock
räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i § 4
upptagas, bevillning utgöras med 1 procent af behållen
inkomst, hvarvid denna för jordbruksfastighet, naturaförmåner
inberäknade, anses vara 6 procent, för annan
fastighet 5 procent och för frälseränta 5 procent —
allt af uppskattade värdet.

Denna bevillning utgår derför:

a) af jordbruksfastighet med sex öre för hvarje
fulla ett hundra kronor,

b) af all annan fastighet och frälseränta med fem
öre för hvarje fulla ett hundra kronor af uppskattningsvärdet.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1893.

A. P. Daniel son.