Motioner i Andra Kammaren, N:o 133

Motion 1890:133 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

9

N:o 133.

Af herr C. T. Lind, om afskaffande af institutionen af rättens
ombudsman i konkurs.

Konkurslagens föreskrift, att rätten eller domaren skall förordna en
ärlig och förståndig man inom eller utom rätten att i konkurs vara
rättens ombudsman, torde utan fara kunna upphäfvas, ty då erfarenheten
visat att rättens ombudsman uti konkurser är obehöflig, torde
denna befattning endast vara ett öfverflödigt hjul i maskinen, som bara
på konkursboets bekostnad kräfver smörja.

Den tillsyn öfver gode- och sysslomannens förvaltning, som af
rättens ombudsman skall utöfvas, bör, der den finnes erforderlig, kunna
på ett fullt betryggande men betydligt billigare, till och med alldeles
kostnadsfritt sätt utöfvas af borgenärerna sjelfva, hvilka saken närmast
rör och för hvilka det således bör vara af vigt att tillse, det gode- och
syssloman ärligt och förståndigt fullgöra sina åligganden; konkurslagens
44 § inrymmer också åt borgenärerna rättighet att gifva sysslomännen
föreskrifter, hvarefter de i förvaltningen af konkursboet sig rätta skola,
och står det borgenärerna enligt samma paragraf fritt att ibland sig
välja en eller flere, för hvilka sysslomännen hafva att, när så fordras,
»visa redo».

Under sådant förhållande kan jag icke annat se, än att rättens ombudsman
i konkurs är öfverflödig. På rättens ombudsmans ordförandeskap
vid borgenärernas sammanträden lägger konkurslagen tydligtvis
icke någon vigt, ty ordförandeskap, enligt lagens egna ord, åligger
honom »der han är tillstädes», af hvilket stadgande oförtydbart framgår,

Dill. Ull Riksd. Prat. IS!It). 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 7.9 Raft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

att rättens ombudsman icke är pligtig att vid borgenärernas sammanträde
vara närvarande, om han icke sjelf finner för godt att infinna sig.

Att hos rätten eller domaren »anmäla» de frågor, hvilka af konkurssaken
uppstå och rättens pröfning påkalla, kan väl utan all fara anförtros
åt gode- eller sysslomännen.

I afseende på qvalifikationerna hos rättens ombudsman stadgas ingalunda,
att han skall vara juridiskt bildad — icke ens att han skall vara
förtrogen med hvad till konkursförvaltning och utredande af konkursbo
hör — utan endast att han skall vara en »ärlig och förståndig man».
Då det emellertid kan tagas för alldeles afgjordt, att borgenärerna, sig
sjelfva till gagn och konkursboet till fromma, fordra samma qvalifikationer
äfven hos dem, som de utse till gode män eller syssloman, synes
äfven den omständigheten tala för obehöfligheten i konkursförvaltningen
af den »ärlige och förståndige man», som benämnes rättens ombudsman.

På grund af hvad jag anfört vågar jag vördsamt föreslå,

att den befattning med konkursförvaltningar, hvars
innehafvare benämnes rättens ombudsman, må afskaffas
och för den skull § 41 af nu gällande konkurslag den
18 september 1862 upphöra att vara gällande;

samt — om detta förslag vinner bifall — att uti
bemälde konkurslags öfriga paragrafer de förändringar
må blifva vidtagna, som af förslagets antagande betingas.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 25 januari 1890.

C. T. Lind.