Motioner i Andra Kammaren, N:o 132 (Motion 1875:132 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.

No 132

Af Herr J. A. Åstrand: Dels derom att arbetare vid jernvägsbyggnader
måtte ställas under krigslagarne m. m. och dels om
beviljande af ett särsJcildt förslagsanslag till bestridande af
de kostnader, som af berörda anordning blefve en följd.

Vårt lands hastiga förkofran i alla möjliga riktningar under det senaste
decenniet är utan allt tvifvel i väsendtlig grad en frukt af våra jernvägsanläggningar.
Skyndsammare, än någon vid deras påbörjande vågat hoppas,
hafva de fortskridit, och den erfarenhet, vi af de för trafiken redan
öppnade banorna kunat vinna, skall säkert under en lång framtid framkalla
nya. Med hänsyn härtill stå vi, oaktadt de för trafik öppnade jernbanorna
som snart uppgå till 300 mil, dock ännu blott vid början af dessa anläggningar,
och det är derföre långt ifrån för sent att fästa uppmärksamhet vid den
skuggsida dessa jernvägsbyggnader ega, och hvilken är af den beskaffenhet,
att den icke längre bör lemnas obeaktad — jag menar jernvägsarbetarnes
ställning. Både vid statens och enskilda jernvägsbyggnader lemnas arbetarne
utom arbetet nästan utan all tillsyn och omvårdnad. Sammandragne
från vidt skilda trakter, ofta långt från det egna hemmet, utan annat
stöd än det tillfälliga och ovissa af lika illa lottade kamrater, få de, bäst
de kunna, under arbetstiden söka förskaffa sig husrum och kost. Båda delarne
blifva äfven derefter. De måste åtnöja sig med att bo illa och osundt,
sammanpackade i trånga kyffen, och äfven under den kalla årstiden kunna
de endast undantagsvis förskaffa sig varm föda. Följden häraf blifver oftast
den, att arbetarne, för att uppehålla och värma sina lifskrafter, taga sin tillflykt
till förtärandet af sprithaltiga varor. Detta blifver snart ett behof, vid
hvars tillfredsställande måttlighetens gränser allt för lätt öfverskridas. Huru

Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.

många ynglingar, de kunna numera utan öfverdrift räknas i tusental, utgångne
från nyktra och ordentliga hem till jernvägsarbeten, dit lockade al
utsigten till högre och jemnare arbetsförtjenst, hafva icke, till föräldrars och
anhörigas sorg, derifrån efter ett eller annat års förlopp återvändt såsom offer
för fyllerilasten. Föräldrar inom ordentliga arbetarefamiljer se derföre äfven
med ledsnad att deras söner begifva sig till jernvägsarbeten, och de få allt
för ofta sina farhågor besannade. Det är äfven mera undantag än regel,
att jernvägsarbetare göra några besparingar af sina arbetsförtjenster, och när så
skett förstöras de mången gång på resor från det ena jernvägsarbetet till
det andra. Här såsom eljest framkallar det omåttliga supandet äfven andra
utsväfningar och brott mot den allmänna ordningen. Den ort, inom hvilken
ett jern vägsarbete pågår, är i vissa hänseenden försatt i ett slags rättslöshetstillstånd,
och knappast någon dag förgår utan att ortbefolkningen eller
resande på ett eller annat sätt förnärmas af jernvägsarbetare. Får det på
detta sätt ohejdadt fortgå, tillskyndas derigenom vår arbetarebefolkning, som
dock är nationens kärna, samt med detsamma hela vårt land en oberäknelig
skada. Men skall den, som redan skett, i någon man repareras, och dess
återupprepande i framtiden förebyggas, måste kraftiga åtgärder vidtagas.
Dessa böra åsyfta ej blott att bereda arbetarne sunda och ändamålsenliga
bostäder, hvarför uppförande af baracker på flera ställen ej kan undvikas,
samt att förskaffa dem stark och närande föda genom upprättande af marketenteri,
så belägna, att de utan svårighet af de olika arbetslagen kunna
besökas, utan jemväl att bland dem uppehålla disciplin, hvilken säkrast vinnes
genom att ställa arbetarne under krigsartiklarne och förse dem med
befäl från indelta arméen. Tages underbefälet med urskilning, så att dertill
de företrädesvis kommenderades, hvilka genomgått underbefälsskolor,
kunde utan svårighet söndagsskolor för arbetarne upprättas, der undervisning,
obligatorisk för alla dem, hvilka ej fyllt 30 år, lemnades i skrifva, räkna,
liniarteckning, exercis och gymnastik, hvarjemte för omvexling föredrag borde
hållas under den mörka årstidens aftnar i populära, fosterländska ämnen.

För att bland det folk, som i ett eller annat hänseende vid jernvägsbyggnad
vore anstäldt, uppehålla de allmänna gudstjensterna, borde särskilda
religionslära!^ förordnas, så framt ej aftal härutinnan kunde träffas
med i orten bosatte prester.

Utan att i någon mån rubba det fria aftalet om arbetslega!!, borde
dock ej mera än hälften deraf veckovis utbetalas, och återstoden en gång i
månaden, då arbetarne derigenom säkrast bereddes tillfälle till besparingar.
Aftalet borde helst omfatta någon längre tid, t. ex. 3 eller G månader, och
skulle den arbetare, som sig väl skickade, ej kunna under samma tid afskedas,
så framt icke arbetets fullbordande eller närmande dertill, eller naturliga
hinder för arbetets fortsättande dertill gåfve anledning.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.

Vid inskrifning till jern vägsarbetare skulle hvar och eu förete och aflemna
rent prestbetyg, som vid arbetstidens slut till sin egare återställdes
med anteckning om uppförande och förvärfvade insigter. Förekoinme härvid
någon svårare anmärkning, skulle en sådan karl ej vidare vid något jernvägsarbete
kunna anställas.

Genom dessa anordningar skulle jernvägsarbetena blifva till dubbel
välsignelse för vårt land, ej minst genom den mängd af duglige och kunnige
arbetare, hvilka på detta sätt uppfostrades. Om kostnaderna härför äfven
icke blefve så obetydliga, voro dessa penningar dock väl använda, och jag
är viss om att Riksdagens beslut i denna riktning öfver allt i landet skulle
helsas med sann tillfredsställelse, icke minst af de ordentliga arbetarne.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta:

l:o) att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes förordna, att arbetarne vid samtliga vårajernvägsbyggnader,
så väl statens, som enskilda bolags, under den tid
de der hafva anställning, ställas under krigsartiklarne samt förses
med befäl af från indelta arméen kommenderade officerare och underbefäl-,
att åt dem beredas sunda och efter årstiden lämpade bostäder
samt att tillräckligt antal goda och med hänsyn till arbetet
väl belägna marketenterier för deras räkning upprättas;

att undervisning dem meddelas, obligatorisk för de arbetare,
hvilka ej fyllt 30 år, hvarje söndags eftermiddag under några timmar
i skrifva, räkna, liniarteckning, exercis och gymnastik, samt
att föredrag för dem anordnas under den mörka årstidens aftnar i
allmännyttiga, populära och fosterländska ämnen;

att prester förordnas att uppehålla den allmänna gudstjensten
hos den personal som vid jern vägsbyggnader finnes anställd;

att aftal om arbete vid en jernvägsbyggnad i hvarje fall, der så
ske kan, ställes på någon viss längre tid, t. ex. tre eller sex månader,
samt att den arbetare, som sig väl skickar, ej må kunna under
aftalade tiden från arbetet entledigas, så framt icke arbetets fullbordande
eller närmande dertill eller naturliga hinder för arbetets
fortsättande dertill gifva anledning;

att arbetarne veckovis icke erhålla mera än hälften af intjent
dagspenning samt återstoden blott eu gång i månaden;

att ingen må till arbetare vid en jernvägsbyggnad antagas som
icke företer och aflemnar rent prestbetyg, som vid arbetstidens slut
till sin egare återställes med anteckning om uppförande och förvärfvade
insigter; samt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

att Kongl. Maj:t måtte meddela öfriga föreskrifter, hvilka
för genomförande af i föregående punkter föreslagna anordningar
finnas erforderliga; och

2:o) att för bestridande af de utgifter, hvilka föranledas af jernvägsarbetarnes
förseende med befäl från indelta arméen för innevarande
år på extra stat beviljas ett förslagsanslag af 100,000 kronor,
samt för enahanda behof och år 1876 under samma titel ett lika
belopp eller 100,000 kronor.

Om remiss åt denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 28 Januari 1875.

J. A. Åstrand.

No 133

Af Herr €. E. Hjelm: Angående förändrade föreskrifter om allmänna
vägars underhäll vintertiden.

1 Kongl. Förordningen af den 13 Sept. 1790 heter det i 2 §: »till
vägars underhållande i fargildt stånd vid snöfall, hafva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att af närmast boende hemmansegare, inom hvarje socken eller
härad, inrätta så kallade ploglag, hvilka hvardera af vägen tilldelas ett visst
stycke, det de böra med plogning och skottning vidmakthålla». Detta lagstadgande
synes mig, efter nutidens begrepp om det fria aftalet, vara temiigen
föråldradt, och, genom det sätt hvarpå det tillämpas, åtminstone inom
en och annan ort, vara särdeles besvärande.