Motioner i Andra Kammaren, N\o 131

Motion 1896:131 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N\o 131.

N:o 131.

Af herr L. Jönsson i Sandby, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående arméns pensionskassa m. m.

Såsom en följd af det vid 1877 års riksdag fattade beslut om det
tvungna, tidiga afskedstagandet för kompanichefer m. fl. blef det sedan
år 1858 utgående extra anslaget af 85,000 kronor till arméns pensionskassa
för beredande af fyllnadspension åt arméns befäl förhöj dt till
900,000 kronor, hvilken anslagssumma i form af kreditiv årligen anvisades
till 1887 års senare riksdag, då Kongl. Maj:t föreslog och Riksdagen
beviljade ytterligare förhöjning af nämnda anslag till 1,125,000
kronor, dervid Riksdagen i den till Kongl. Maj:t den 7 juli sistnämnda
år aflåtna skrifvelse anförde följande:

»Då det höga anslag, som hittills utgått till arméns pensionskassa,
nu, på grund af hvad Eders Kongl. Maj:t anfört, måste höjas och, efter
hvad Riksdagen inhemtat, anledning är att befara, att, om nu gällande
bestämmelser bibehållas, detsamma inom en snar framtid ytterligare
måste förhöjas, har Riksdagen ansett angeläget vara att uttala önskvärdheten
af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare
förhöjning.

Enligt nu gällande bestämmelser äro officerare af kompaniofficers
grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års
ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock
ett flertal af dem, besitta vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den
kraft och uthållighet, att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle
kunna qvarstå i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller
till samma ålder gom deras vederlikar vid flottan. Vidare har det synts

Motioner i Andra Kammaren, N:o 131.

9

Riksdagen ej obilligt, om de officerare, som hädanefter antagas, ålades
att i någon högre mån än nu bidraga till sin framtida pensionering,
så att åtminstone det bidrag af kreditivet, som för närvarande utgår
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering, måtte
kunna nedsättas. På här antydda sätt har Riksdagen trott, att det
utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att åstadkomma, om icke en
minskning i anslagets nuvarande belopp, så åtminstone en motvigt mot
en ytterligare förhöjning deraf.

Under uttalande häraf och under förhoppning, att Eders Kongl.
Magt ville åt saken egna en närmare utredning i det af Riksdagen antydda
syftet, får Riksdagen anmäla, att Riksdagen bifallit Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning.))

Vid de af Riksdagen i skrifvelsen gjorda uttalanden har Kongl.
Maj:t, så vidt jag vet, icke fäst afseende eller låtit vidtaga någon åtgärd
i det af Riksdagen angifna syfte, utan har fastmera omförmälda
anslag, som efter 1892 års riksdag förvandlats till ett på extra stat
anvisadt förslagsanslag, under senare åren ökats till 1,540,000 kronor,
hvilket belopp äfven vid denna riksdag i Kongl. Maj:ts proposition
föreslås.

Då genom urtima Riksdagens beslut år 1892 antalet af officerare
betydligt ökats, och de försök, som såväl 1892 som 1893 inom riksdagen
gjorts för bestämmelse om längre tjenstetid för officerare, icke
föranledt önskadt resultat, finner jag, på samma gång jag fruktar derför,
att framställning om ytterligare förhöjning i merberörda anslag
inom kort kommer att göras och derefter, i mån som pensionstagarne
ökas, förnyas med ständig stegring af beloppet, tillika goda skäl att
befara, det arméns pensionskassas nuvarande tillgångar med inberäkning
af det nu sedan några år utgående extra anslag icke befinnas i
rimligt förhållande till de förbindelser, kassan nu har och framdeles får
att uppfylla, hvarför en utredning härom synes mig vara af behofvet
påkallad.

Riksdagen torde hafva i minne resultatet af den utredning, som
en af Kongl. Maj: t tillsatt komité för ordnandet af pensions väsendet
för statens civile tjensteinnehafvare verkstälde beträffande ställningen
af civilstatens pensionskassa. Denna komité, som afslutade sitt arbete
den 28 maj 1894, yttrar, sid. 201:

»Beträffande dervid civilstatens pensionsinrättning hade komitén
vunnit upplysning, att denna pensionsinrättning, i stället för att-, såsom
ansetts sannolikt, ega öfverskott, vid 1886 års slut befann sig i eu
sådan ställning, att den hade behof af en ytterligare stadigvarande års Bih.

till Riksd. Fröt. 133(1. 1 Sami. 2 A/d. 2 Hand. 25 Haft. 2

10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 131.

inkomst af 252,864 kronor, och att således i pensionsinrättningen vid
nämnda tidpunkt förefans eu kapitalbrist, uppgående, efter en räntefot
af 3 ’ ■> procent, till öfver 7 millioner kronor.»

Detta var enligt beräkning år 1889, men efter en af komitén år
1891 företagen ny utredning framgick, att med tillämpning af då gällande
löne- och pensionsbestämmelser statens årliga utgifter skulle efter
30 år komma att uppgå till 3,563,000 kronor, hvarefter komitén föreslog
en del åtgärder, som för statsverket skulle inbespara en million
kronor årligen.

Hysande den förhoppning, att vid företagande af en liknande utredning
beträffande arméns pensionskassa, hvilken utredning jag på
förut anförda skäl finner högst behöflig, komiterade eller de, som få
sig sådan utredning anförtrodd, skola finna utvägar, vare sig genom
förlängd tjenstetid eller högre afgift af delegarne, att för staten göra
besparingar i de stora anslag till arméns pensionskassa, som redan nu
utgå och som otvifvelaktigt, med bibehållande af nuvarande förhållanden,
framdeles måste väsentligt ökas, får jag, samt i anledning af hvad
jag för öfrigt anfört, vördsamt hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda arméns pensionskassas
nuvarande ställning och i hvad mån kassan
med sina tillgångar kan fullgöra sina nuvarande
och blifvande förbindelser;

samt att afgifva förslag till åtgärder för besparing
af de till denna kassa nu erforderliga extra
statsanslag.

Stockholm den 27 januari 1896.

Lasse Jönsson.