Motioner i Andra Kammaren, N:o 131 (Motion 1888:131 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 131.

W:o 181.

Af herr J. Rlllldbäck, om ändring i gällande bestämmelser rörande
landstingsskattens utgörande.

Som bekant, iir den kommunala skattegrunden i så måtto olika, att
då den egentliga kommunalskatten på landet utgöres efter ett visst fyrktal
vare sig bevillning å jordbruksfastighet eller annan fastighet och
hvarje annat beskattningsföremål utgöres eller icke; så är en annan del
af den kommunala beskattningen eller den s. k. landstingsskatten ensamt
beroende af bevillningen, hvaraf följer, att då boställen eller andra lägenheter
indragas till och utarrenderas för statsverkets räkning, så frikallas
dessa enligt nu gällande bevillningsförordning från utgörande af bevillning
och med detsamma från landstingsskatt. Olägenheter af ett dylikt förfarande
och dess menliga inverkan på flera landstings finanser och verksamhet
hafva redan försports och tilltaga i samma mån som allt flera och
flera boställen indragas och bortarrenderas. För att afhjelpa de påvisade
olägenheterna har man flerestädes tillvägagått på det sätt, att man för
att undfå landstingsskatt af arrendatorerna af kronans domäner upptaxerat
dessa allt efter tycke och smak för inkomst af arrende och sedan har
efter den bevillning, som deraf kunnat uttaxeras, jemväl beräknats landstingsskatten.
Att ett sådant tillvägagående är origtigt torde lätt nog inses;
men för att vinna rättelse härutinnan är dock nödigt att ett annat
förfaringssätt uttänkes och till efterrättelse fastställes. För detta ändamål
anser jag man kan välja tvenne vägar, nemligen att antingen iakttaga
samma förfaringssätt och tillvägagående som med utdebiteringen af kom -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.

munalskatten i allmänhet iakttages, eller ock att all fastighet oberoende
af sin natur eller innehafvare uppskattas och bevillningstaxeras efter enahanda
grund och betalar landstingsskatt, vare sig staten tager bevillning
eller icke derå. Hvilketdera sättet som kan hafva företräde vågar jag
icke afgöra, men öfverlåter förtroendefullt till det utskott, som kommer
att behandla denna motion, valet om bästa sättet, på samma gång jag
yrkar och beder att utskottet jemväl måtte formulera den förändrade
lydelse i landstingsförordningen af den 21 mars 1862 och möjligen i
bevillningsförordningen, som kan blifva en följd af här ifrågasatta förändringar.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsammast.

Stockholm den 28 januari 1888.

•7 Rundbäck.

M:o 133.

Af herrar M. Dill! 11 och L. JÖ11SS011 i Sandby, om förstärkning
af riksbankens reservfond.

Enligt sammandrag af riksbankens ställning den 31 december 1887
utgör med inberäknande af den under år 1887 å riksbankens rörelse uppkomna
nettovinst (omkring 2,700,000 kronor) summan af till framtida
behof afsätta medel — oberäknadt ett för byggnadsändamål bestämdt belopp
å en million — 5,769,776 kronor 27 öre.

Då under snart inträdande förhållanden bankovinstens användande
för statsverkets räkning väl ej torde behöfva ifrågasättas och då riksbankens
reserverade medel plägat, när de uppgått till ett något högre
belopp, af Riksdagen öfverföras till någon riksbankens fond (vanligen
grundfonden), anse vi Riksdagen nu böra vidtaga en dylik öfverflyttning.

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Haft. 2 ~