Motioner i Andra Kammaren, N:o 130

Motion 1901:130 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

3

gen framlägga förslag till sådana ändringar uti Kongl.
Maj:ts nådiga förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker af den 24 maj 1895, att utminutering må ega
rum, i tillämpliga delar, endast på sätt, som är föreskrifvet,
angående handel med explosiva varor, enligt
kongl. förordningen af den 19 november 1897.

Stockholm den 26 januari 1901.

Sam. Söderberg.

I motionens syfte instämmer
Johan Wahlgren.

«* . ''J . ‘ T* '' : .r.^''yr''"sV

\:o 130.

Af herr G. Österberg, angående ökadt anslag till gevärsanskaffning
under år 1902.

Beträffande fabrikationen af gevär vid statens gevärsfaktori har
Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till årets Riksdag under punkt 32
af fjerde hufvudtiteln föreslagit en tillverkning för år 1902 af 20,000
gevär samt äskat, att af redan beviljade medel härför skulle anvisas
1,145,470 kronor.

Af officiella uppgifter framgår emellertid, att gevärsfaktoriets årliga
tillverkningsförmåga nu uppdrifvits till öfver 25,000 gevär, eller närmare
angifvet, 27,000. Det synes mig af flera skäl vara rigtigt, att denna
produktionsförmåga tages i anspråk i full utsträckning ännu så länge.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

Jag behöfver här icke närmare framhålla, att arméns förseende med
tidsenliga eldliandvapen är en af de vigtigaste åtgärderna i försvarshänseende.
Jag vill blott erinra derom, att Riksdagen anslagit medel för
anskaffning af 150,000 mausergevär, hvarförutom man vet, att arméns oundgängliga
behof i händelse af mobilisering är 200,000 gevär. Af detta
antal voro den 1 januari 1901 endast 80,600 tillgängliga. Under sådana
förhållanden bör det icke gerna väcka annat än tillfredsställelse, att
gevärsfaktoriets tillverkning kunnat uppdrifvas från förut beräknade
20,000 till 25,000 gevär årligen. Riksdagen, som år 1899 betraktade
ett skyndsamt anskaffande af gevär så önskvärdt, att den, då tillverkningen
vid statens gevärsfaktori ej ansågs gå fort nog, anvisade medel til)
inköp af 40,000 gevär från Tyskland, bör icke hafva något att, invända
emot, att vi nu inom landet årligen kunna få tillverkade 5,000 liera
gevär, än från början varit beräknadt.

Härtill komma andra omständigheter, som böra tagas i betraktande.
Det är tydligt, att vi få behof af mausergevär utöfver de 200,000, som
oundgängligen kräfvas för arméns mobilisering, så vida afsigten är, att äfven
reservtrupperna skola i någon större utsträckning beväpnas med det moderna
vapnet. Jag tillåter mig dessutom särskildt visa på den kraftigt
tillväxande frivilliga skytterörelsen, som utan tvifvel kommer att ännu
mera utvecklas, i den mån Riksdagen genom ökade anslag lemnar densamma
sitt understöd. I denna rörelse gör sig allt mera gällande behofvet
af egna mausergevär för föreningarna och de enskilda skyttarne.
Enligt hvad jag har mig bekant, har man också i flera föreningar begynt
vidtaga särskilda åtgärder för anskaffande af medel till inköp
från staten af mausergevär. För närvarande kunna dock, hvad beträffar
svenska gevär, sådana inköp, enligt Kongl. Maj:ts tillstånd den 21 sistlidne
december, ske endast i mån som hinder deraf icke uppstå för fyllande
af arméns mobiliseringsbehof. Men det synes önskligt, att detta hinder
måtte så snart som möjligt undanrödjas medelst åstadkommande af full
tillgång på svenska gevär.

Slutligen vill jag framhålla, hvad som uppenbart ligger i sakens
natur, att det för staten måste ställa sig ekonomiskt fördelaktigt att nu
taga gevärsfaktoriets hela tillverkningsförmåga i anspråk och begagna sig
af hela den skicklighet, som den nuvarande arbetsstyrkan förvärfvat under
de gångna årens öfning. Att onödigtvis bortkasta något af denna
skicklighet är detsamma som att bortkasta ett motsvarande kapital.
Emellertid skulle ju af inskränkningen i tillverkningen följa, att ej mindre

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

5

än en femtedel af arbetare, eller omkring 100 man, skulle uppsägas.
Och det är ej nog med, att ett sådant afskedande skulle vara ekonomiskt
oklokt från statens synpunkt; det skulle ock i tider som dessa, då ställningen
på arbetsmarknaden börjat blifva tryckande, vara hårdt mot arbetarne
och mindre värdigt staten som arbetsgivare.

I en skrifvelse af den 8 december 1900 från gevärsfaktoriets styresman,
major C. Hyltén-Cavallius, säges ock, bestyrkande hvad här ofvan
andragits, bland annat, att med inskränkningen i tillverkningen skulle
bland arbetarne »följa allmänt missnöje, helst under nuvarande dåliga
arbetskonjunkturer», vidare skulle resultaten blifva »bortkastande af faktoriets
vunna arbetsförmåga, vapentillverkningens fördyrande» samt »fördröjd
beväpning».

En tillverkning under 1902 af 25,000 gevär skulle efter ett beräknadt
tillverkningspris per gevär af 56 kronor 45 öre draga en ökad
kostnad, utöfver det af Kong!. Maj:t äskade beloppet, af 282,250 kronor
eller tillsammans 1,427,720 kronor.

Då här icke är fråga om något nytt anslag; då en raskare gevärsanskaffning
ej kan för vårt försvar vara annat än fördelaktig; då statens
ekonomi bäst tjenas genom att gevärsfaktoriets hela tillverkningsförmåga
tages i anspråk; och då statens arbetares intressen under nuvarande förhållanden
på arbetsmarknaden dermed bäst tillgodoses, vågar jag hemställa,

att ‘Riksdagen må på extra stat för år 1902 af
det utaf 1900 års Riksdag till fortsatt anskaffning vid
statens gevärsfaktori af eldhandvapen beviljade belopp
till anskaffande af 25,000 gevär anvisa 1,427,720
kronor.

Stockholm den 27 januari 1901.

Gust. Österberg.