Motioner i Andra Kammaren, N:o 130

Motion 1897:130 Andra kammaren

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

N:o 130.

Af herr D. Bergström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om undersökning angående meningarne bland landets
myndiga manliga befolkning i fråga om de vigtigare
hittills framstälda förslagen till ändrade bestämmelser
rörande valrätt till Riksdagens Andra Kammare.

I motiveringen till den kongl. proposition med förslag till ändrad
lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen, som förelädes sistlidne
Riksdag, yttrade chefen för justitiedepartementet under instämmande af
statsrådets öfrige ledamöter bland annat följande:

»Hvarken inom Riksdagen eller derutom har den uppfattning mera
allmänt kunnat göra sig gällande, att de grunder, hvarpå det svenska folkets
representation för närvarande är byggd, böra undergå någon genomgripande
förändring; och hvad särskildt angår det af några framstälda
yrkandet på allmän rösträtt, är en sådan anordning af valrätten helt visst
af den allmänna uppfattningen i vårt land betraktad såsom alldeles oförenlig
med en lugn och ostörd samhällsutveckling.»

Hvad uppfattningen inom Riksdagen beträffar, eger detta yttrande
sin rigtighet så till vida, som hvarken något mer eller mindre genomgripande
förslag till reformering af den politiska rösträtten der kunnat
arbeta sig igenom under de öfver trettio år, som gått sedan det nya riksdagsskickets
införande. Hvad återigen angår uppfattningen ute i landet,
torde justitieministerns yttrande tåla vid åtskilliga modifikationer. En
sammanträngd redogörelse för de meningsyttringar till förmån för en förändring
af valrätten till Andra Kammaren, hvilka under ifrågavarande
tidrymd framförts till regeringen, skall ådagalägga detta.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

17

År 1871 inkommo till regeringen 18 petitionslistor, hvari påyrkas,
»att åttahundra riksdalersstrecket tages bort, och att hvar och en svensk
medborgare, som fylt 21 år och icke förverkat medborgerligt förtroende,
må få anses som politiskt myndig person och erhålla sin andel af representationen,
såväl i staten som inom kommunen». A dessa petitionslistor
finnas omkring 900 namnunderskrifter, hvarförutom omkring 3,000 personer
å folkmöten och i föreningar äro tecknade i klump.

Samma år iidemnades en af 13 personer undertecknad petition, hvari
bland annat anhålles, »det Eders Kongl. Maj:t ville till först sammanträdande
riksförsamling framställa proposition om den ändring i gällande
representationssätt och grundlagar, att hvarje svensk medborgare, som
fylt tjuguett år och icke förverkat medborgerliga rättigheter, må vara lika
valberättigad och lika valbar till folkombud i riksförsamlingens Andra
Kammare.»

År 1872 inlemnades eu petition, hvari anhålles, »det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till nu samlade Riksdag aflåta förslag till sådan ändring i
riksdagsordningens 14 §, att rättighet att deltaga i val af representant i
Riksdagens Andra Kammare må tillkomma hvarje svensk medborgare, som
fylt 21 år, följande dock undantagne:

a) den som är förlustig medborgerligt förtroende;

b) den som häftar för förfallna kronoutskjdder;

c) tjenstehjon, hvilka sakna eget hushåll;

eZ) den som åtnjuter fattigunderstöd;

e) den som icke råder öfver sig sjelf och sitt gods;

f) gemenskapen i värfvad, i garnison liggande trupp.»

Denna petition inlemnades på Stockholms arbetareförenings 3,600
ledamöters vägnar. Till petitionen voro dessutom fogade skrivelser från
25 föreningar, representerande tillsammans med Stockholmsföreningen icke
mindre än 13—14,000 personer, i hvilka skrivelser de uttala sin sympati
för ifrågavarande sak och sin lifliga åstundan efter en reform i petitionens
syfte.

Samma år inlemnades en från Linköpings arbetareförening utgången
petition, hvari anhålles, »det Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst instundande
Riksdag aflåta nådig proposition till sådan förändring i riksdagsordningens
§ 14, att valbarhet och valrätt till representant i Riksdagens Andra
Kammare utsträckes till hvarje välfräjdad, sig sjelf försörjande samhällsmedlem.
»

1 denna anhållan instämde genom inlemnade skrivelser eller petitioner
dels Norrköpings arbetareförening, dels 9 andra arbetareföreningar
med ett sammanlagdt ledamotsantal af öfver 5,000 personer.

Bill. till Riked. Prot. 1807. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 31 ljuft. 3

18

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 130.

Samma av inlemnade Kalmar arbetareförening, som räknade 729
ledamöter, en petition, hvari det heter: »Utan att anse oss böra framställa
någon bestämd åsigt om den gräns, hvartill en utsträckning af nämnda
valrätt nu bör ske, och öfverlemnande detta åt Eders Kong]. Maj:ts nådiga
pröfning, drista vi i största underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till innevarande Riksdag aflåta nådig proposition om sådan ändring
i riksdagsordningens 14 §, att de samhällsmedlemmar, hvilka nu äro be''röfvade
valrätt till. Riksdagens Andra Kammare, jemväl må deraf blifva
delaktiga, i den mån de dertill pröfvas berättigade.»

Samma är inkom från Valla i Södermanland en petition, hvari anhålles,
»det Eders Maj:t till nästkommande Riksdag i nåder behagade aflåta
proposition om ändring af 14 § riksdagsordningen så, att alla deri stadgade
vilkor för valrätt och valbarhet till riksdagsman må utgå och rösträtten
utsträckas, om icke till hvarje myndig och välfräjdad person, så
åtminstone till hvar och en sådan, som är sin egen och icke står under
någon annans lydno.» Denna petition hade 135 namnunderskrifter, hvarjemte
ytterligare 132 personer instämde i densamma. I särskild skrifvelse,
daterad Valla den 3 januari 1872, instämma 113 representerade och tillstyrka
de orepresenterades begäran.

Samma år inkom eu petition från Falu arbetareförening, deri »föreningen,
som icke tilltror sig i detta hänseende böra uppgifva något bestämdt
ändringsförslag, underdånigst anhåller, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga
denna fråga i nådigt öfvervägande och derefter till Riksdagen afgifva nådig
proposition med det förslag till ändring i nämda riksdagsordning, som
Eders Kongl. Maj: t i nåder må finna för land och folk bäst och nyttigast.

År 1879 inlemnades å Linköpings arbetareförenings vägnar en petition,
hvari anhålles, »att Eders Kongl. Majestät täcktes till näst instundande
Riksdag aflåta nådig proposition om sådan ändring i riksdagsordningens
14 och 19 §§, att valrätt och valbarhet till Riksdagens Andra Kammare
utsträckes till hvarje välfräjdad, sig sjelf försörjande samhällsmedlem, som
uppnått den ålder i grundlagen nu är stadgad för valrätt och valbarhet.»

I denna petition, som tryckt kringsändts till landets arbetareföreningar
med anmodan att deri instämma, hade 14 föreningar och ett folkmöte
i Södermanland fullständigt instämt, medan 13 föreningar instämt
med vissa inskränkningar eller tillägg.

År 1880 inlemnades å Oppunda och Villåttinge folkmötesförenings
vägnar eu petition, hvari anhålles om »politisk rösträtt för hvarje svensk
till myndig ålder kommen man, som eger medborgerligt förtroende och
betalar skatt till staten eller kommun».

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

19

Denna petition åtföljdes dels af åtskilliga bilagor, hvari Södertelge
arbetareförening enhälligt och 1,295 personer med sina namnunderskrifter
förklara sig instämma i densamma, dels af eu petition från Söderhamns
arbetareförening, lika lydande med den 1879 inlemnade Linköpingspetitionen.

Samma är inlemnades genom reformföreningens ordförande i Stockholm
51 resolutioner in. in. från skilda delar af landet angående utvidgande
af den politiska rösträtten. Förutom omkring 10,000 personer,
hvilka på af reformföreningen utsända petitionslistor uttalat sig för »införandet
af politisk rösträtt för hvarje myndig och välfräjdad man, som
betalar skatt till stat eller kommun samt innehar öfriga. qvalifikationer, som
för rösträttens utöfvande kunna vara behöfliga», hade 40 föreningar och
möten, räknande omkring 16,000 ledamöter eller deltagare, uttalat sig för
allmän rösträtt. 11 föreningar och möten, räknande omkring 1,000 ledamöter
eller deltagare, hade uttalat sig för ett 400-kronorsstreck.

År 1887 inlemnades en af 133 personer inom Vestmanlands östra
domsaga undertecknad petition, hvari anhålles, att, »om Eders Kong!. Maj: t
så för godt finner, på nästkommande riksdag må framläggas förslag om
rösträttens utsträckning till hvarje välfräjdad svensk undersåte, eller, om
icke detta på en gång kan försiggå, att dock det politiska strecket må
sänkas så mycket sig göra låter».

Samma är inlemnades å Stockholms arbetareförenings vägnar en
petition, hvari anhålles, »att Eders Kongl. Maj:t behagade låta utarbeta och
för 1888 eller 1889 års Riksdag framlägga förslag om utvidgad politisk
och kommunal valrätt», samt tillkännagifves, att »de svenska arbetaresamfundens
önskningsmål i detta hänseende är: Lika rösträtt vid alla politiska
och kommunala val åt alla myndiga och välfräjdade samhällsmedlemmar^
som fullgjort sina skyldigheter till stat och kommun».

År 1888 inlemnades en'' af Stockholms arbetareförening utsänd tryckt
petition, hvari anhålles, »att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
till näst sammanträdande Riksdag framlägga förslag om utvidgad politisk
valrätt och förändrade grunder för den kommunala röst- och valrätten, sä
att förmögenhetens otillbörliga öfvervälde inskränkes, och detta i den utsträckning,
att hvarje myndig och välfräjdad samhällsmedlem, som fullgjort
sina skyldigheter till stat och kommun, måtte få något verkligt och ej blott
skenbart inflytande på tillsättandet af representanter i riksdagen, landstingen,
stadsfullmägtige och öfriga valda kommunala myndigheter». Denna
petition var undertecknad åt 36,597 personer, deraf 14,836 från Svea land,
15,805 från Göta land och 5,956 från Norrland. Dessutom hade 27 föreningar
och möten med större och mindre afvikelser från petitionen ti 11 -kännagifvit sina önskningar i den politiska rösträttsfrågan.

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

Å r 188,9 inkom från Staffan storps arbetareförening en petition, lika
lydande med den år 1888 inlemnade tryckta petitionen.

År 1893 framlemnade en niomanna deputation från den af öfver
150,000 myndiga svenska medborgare valda folkriksdagen, sedan statsministern
vägrat mottaga deputationen, till Konungen en adress, hvari
uttalades »den önskan, att Eders Majestät snarast möjligt låter framlägga
i Riksdagens kamrar en proposition i det syfte (införande af allmän rösträtt),
för hvars uppnående folkriksdagen nu är sandad i hufvudstaden».

Efter genomläsningen af den nu lemnade redogörelsen för de till
regeringen gjorda framställningarna i den politiska rösträttsfrågan, torde
det befinnas svårt att till alla delar upprätthålla den nuvarande justitieministerns
ofvan anförda uttalande. Folket har vid upprepade tillfällen
tillkännagifvit sina önskningar om en genomgripande förändring af valrätten
till Andra Kammaren, om också dessa önskningar icke blifvit tillräckligt
beaktade af statsmagterna.

Så väl genom föregående uttalanden som framför allt genom att sistlidet
år framlägga en rösträttsproposition har regeringen erkänt, att eu
förändring af de politiska rösträttsbestämmelserna är af behofvet påkallad
i vårt land. Man har sålunda skäl att vänta, att den vigtiga frågan snart
å nyo skall bringas å bane af landets regering. Af flera skäl vore det
önskligt, att regeringen sattes i tillfälle att, tills den tidpunkten kommer,
inhemta allmänna meningen i landet rörande arten och omfattningen af
den politiska rösträttsreform, som bör genomföras.

Om det också icke finnes fullt tydligt uttryckt i justitieministerns
motivering till den i fjol framlagda rösträttspropositionen, framskymta]-dock deri ett erkännande af den vigtiga satsen, att en politisk reform bör
ega stöd i den allmänna meningen för att kunna lända till gagn och blifva
beståndande. Det torde icke vara behöfiigt att här närmare utveckla denna
sats; erfarenheten har tillräckligt många gånger bekräftat densamma inom
vårt land såväl som utom detsamma.

Det bör sålunda vara i alla parters intressen att, innan regeringen
framlägger det nya förslag till reformering af den politiska rösträtten, som
bör kunna väntas under innevarande treårsperiod, söka åstadkomma eu
officiel undersökning af svenska folkets stämning gent emot de vigtigaste
reformförslag på ifrågavarande område, som på senare tiden varit å bane.
Dessa förslag torde vara: förslaget om införande af ett 500-kronorsstreck;
förslaget om införande af det s. k. kommunalstrecket; förslaget om in -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

21

förande af s. k. allmän rösträtt; och slutligen regeringens i fjol framlagda
grundlagsändringsforslag. Dessutom borde naturligtvis tillfälle beredas dem,
som önska bibehålla det nuvarande, s. k. 800-kronorsslrecket., att derför
uttala sig.

En dylik undersökning kan synas vidtutseende. Med tillhjelp af våra
kommunala institutioner bör den dock kunna verkställas utan allt för stora
svårigheter och kostnader. Om blankettformulär tryckas, upptagande de
olika reformförslagen jemte det nu gällande s. k. 800-kronorsstrecket, bör
det blifva en lätt sak för en och hvar att på dem angifva sin mening.
Och sjelfva aflemnandet af det ifylda blankettformuläret torde sedan kunna
tillgå på samma sätt som aflemnandet af valsedlarne vid val till Riksdagens
Andra Kammare och sålunda ske inför kommunalstämmans ordförande på
landet och inför magistrat i stad.

Då jag vågar tro, att en dylik undersökning skall vara till gagn,
tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen:

dels i skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes
ofördröjligen låta företaga eu undersökning om de olika
meningarna bland landets myndiga manliga befolkning
i fråga om de vigtigare hittills framstälda förslagen till
ändrade bestämmelser rörande valrätt till Riksdagens Andra
Kammare;

dels för detta ändamål ställer till Kongl. Maj:ts
förfogande ett förslagsanslag å 5,000 kronor.

Stockholm den 29 januari 1897.

David Bergström.