Motioner i Andra Kammaren, N:o 130 (Motion 1895:130 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

;-<!* -- tf *

N:o 130.

Af herr C. W. Collander, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
lag om utarrendering af jagträtten å kronoparker m. m.

Uti en under sistlidne riksdag inom Andra Kammaren afgifven
motion (n:o 128) hemstälde undertecknad, att Riksdagen måtte för sin del
besluta vissa, angifna ändringar i 1, 2 och 3:dje paragraferna af gällande
jagtstadga, i syfte dels att genom utarrendering af jagträtten å kronoparker
och all annan kronan tillhörig, odisponerad mark bereda statsverket
en hittills förbisedd inkomst af sådan egendom, och dels genom
att möjliggöra utarrendering af jagträtten å häradsallmänningar äfvenledes
bereda allmänningsegare en likadan förmån.

Öfver berörda motion, som af Andra Kammaren remitterades till
statsutskottet, afgaf sedermera sammansatta stats- och lagutskottet sitt
utlåtande (n:o 7), hvaruti hemstäldes, att Riksdagen måtte aflåta den
skrifvelse till Kongl. Maj:t, som återfinnes å sidan 5 af nämnda utlåtande.

Denna det sammansatta utskottets hemställan blef af Andra Kammaren
bifallen, men afslogs af Första Kammaren.

Vid föredragningen af ärendet inom Andra Kammaren uttalade jag,
att ehuru frågan genom medkammarens beslut har för denna gång fallit,
så skulle jag, då utskottet välvilligt upptagit motionens syfte att tillvarataga
en försummad inkomstkälla, gerna nästa år återupptaga ärendet, om
kammaren som en opinionsyttring ville bifalla utskottets hemställan.

På grund häraf och då ärendets föredragning inom kamrarne först
medhanns under sista dagarne af Riksdagens sammanvaro, då alltid många

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

ärenden hopa sig samt större och angelägnare frågors afgörande taga uppmärksamheten
i anspråk, och som dessutom de invändningar mot ett bifall
till utskottets hemställan, som under öfverläggningen framkommo, icke
heller synes mig hållbara vid ett närmare eftersinnande, så föranledes jag
af alla dessa omständigheter att ånyo underställa denna fråga Riksdagens
välvilliga pröfning.

Med den utredning, som redan skett, kunde jag visserligen nu inskränka
mig till att endast hemställa om ett bifall till sammansatta utskottets
härförut omnämnda skrifvelseförslag, men anser mig likväl först
böra i korthet besvara några af de invändningar, som mot förslaget blifvit
gjorda.

Dessa kunna sammanfattas sålunda: att Kongl. Maj:ts jagträtt obehörigt
skulle inskränkas; att jagtvården skulle af en dylik utarrendering
lida afbräck; att inkomsten för staten blefve en obetydlighet och att, om
man vill bereda statsverket inkomst af jagten, detta bör ske genom införande
af jagtskatt.

Hvad då först den sistnämnda invändningen angår, så är den uppenbart
ej något skäl alls mot ifrågavarande förslag, då ingenting hindrar
att samtidigt anlita både jagtskatt och utarrendering af jagträttighet såsom
inkomstkällor för staten, hvilket ju äfven sker inom de flesta stater i
Europa, såsom: Tyskland, Frankrike, Österrike, Schweiz m. fl., men har
jag för min del tvekat att framkomma med förslag till införande af jagtskatt
från synpunkten af inkomstkälla för staten, enär den känbart berör
jordegarnes gamla rättighet att fritt få utöfva jagt å egen mark.

Då Kongl. Maj:t svårligen kan begagna sig af jagträtten å all
kronans mark samt hvarken motionären åsyftat någon obehörig inskränkning
af denna rätt och ej heller det ifrågasatta skrifvelseförslaget innebär
hinder för Kongl. Maj:t att i den begärda utredningen undantaga hvad
han finner böra af statens jagtmarker förbehållas till Kongl. Maj.ts disposition,
så torde den anförda invändningen härutinnan sakna all betydelse.

Beträffande slutligen hvad som anfördes om faran för jagtvården
samt den ringa inkomst, som af en utarrendering af jagtmarkerna vore
att motse, så torde vara tillräckligt att erinra om erfarenheten från nyss
åberopade länder, hvilka alla åtnjuta ganska betydande årliga inkomster
af jagträttens utarrendering ej allenast å statens domäner utan äfven å
kretsars och kommuners samfälda mark.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

Jag tillät mig i ett anförande vid förra riksdagen anföra några
exempel härpå, till hvilket jag ber få hänvisa.

Med stöd såväl af den utförligare motivering, som min åberopade
motion (n:o 128) från förra året upptager, som hvad här ofvan hlifvit anfördt,
hemställer jag vördsamt,

att Eiksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
genom utarrenderande af jagträtten å kronoparker och
annan kronan tillhörig, odisponerad mark äfvensom å
häradsallmänningar inkomst kunde beredas statsverket
eller delegarne i dessa allmänningar, dock utan intrång
af någons nu bestående lagliga rätt och under sådana
arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdas
och jagträtten utöfvas utan skada för skogens bestånd,
samt derefter för Eiksdagen framlägga det förslag till
lag i ämnet, hvartill denna utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 27 januari 1895.

C. W. Collander.

I motionen instämma

O. B. Olsson.

Nils Svensson.
Ola Persson.

Nils Nilsson

i Skärhup.