Motioner i Andra Kammaren, N\o 130 (Motion 1893:130 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N\o 130.

N:o 130.

Af herr J. Anderson i Tenhult, angående ändring i vilkoren
för försäljning af bränvin.

Under de senare årens riksdagar hafva flera motioner i nykterhets
vänlig rigtning blifvit väckta. Bland de längst gående må
nämnas den motion, som under n:o 30 vid 1890 års riksdag framkom
i Andra Kammaren och i hvilken påyrkades en skrifvelse
till Kong! Maj:t med anhållan, att Kong! Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lag om bränvinstillverkningens
successiva upphörande för att efter viss tid t. ex. 10 å 15
år helt och hållet förbjudas för andra än medicinska och tekniska
ändamål.

Detta yrkande blef i betänkande den 28 april nämnda år af
bevillningsutskottets alla medlemmar, med undantag af motionären
sjelf, som afgaf reservation, afslaget.

Då betänkandet den 7 påföljande maj förekom i kamrarne,
höjdes ingen enda röst till försvar för motionen eller dess syfte,
och således är att antaga, att Riksdagen ej är villig att antaga en
lag i så strängt nykterhetsvänlig rigtning, som nämnda motion påyrkat.

Under de följande riksdagarne så väl som vid denna hafva
flera motioner sett dagen, i hvilka partiella förändringar i bränvinslagstiftningen
föreslagits, hvaraf den slutsats kan dragas, att ifrågavarande
lagstiftning för närvarande ej är tillfredsställande samt att
förändringar följaktligen äro af behofvet påkallade.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Häft. 3

18 Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

Man får ofta höra, ej minst i städerna, att arbetarne sjelfva,
äfven sådana som äro begifna på dryckenskap, uttala den önskan,
att spirituosaförsäljningsställena skulle, om ej helt och hållet afskaffas,
åtminstone till antalet inskränkas, så att krogar med sina vackra
skyltar ej stå lockande i hvarje stadsdel man har att passera.
Emellanåt och till och med rätt ofta hör man arbetare bestämdt
förklara, att om de hade afgörandet i sin hand, skulle lokaler för
försäljning af spirituösa snart upphöra att finnas till. Hustrur,
mödrar och döttrar uttala sig ännu oftare i samma rigtning.

Betänker man, att det är de styrande inom kommunen, som
bestämma öfver utskänkningsställenas antal och rörelsens drifvande,
skall man finna det helt naturligt, att de söka åstadkomma så stor
vinst som möjligt och sträfva att drifva rörelsen i så stor omfattning
som möjligt. Ty ju större vinsten blir, desto större blir kommunens
andel af s. k. bränvinsmedlen, och ju större aktiekapitalet
är, desto större blir summan af de till aktiegarne utbetalade räntorna;
det förra bidrager direkt, det senare indirekt till att göra de kommunala
utskylderna mindre betungande.

Att omsättningens storlek ligger vederbörande om hjertat,
saknar man ej skäl att antaga, då man i åtskilliga städer finner, att
krogar anordnas ej allenast vid hvarje salutorg, än äfven i städernas
öfriga delar, och framför allt i städernas utkanter, der större allmänna
vägar tillstöta, eller i allmänhet på sådana platser inom området,
hvarest största trafiken råder; äfven på landsbygden, der krogar
skola inrättas, väljas för dessa ett läge, som är lämpadt att befordra
omsättningen.

Då Riksdagen, såsom ofvan antydes, ej synes vilja vara
med om en lagstiftning för hela riket i den omfattning som förut
nämnda motion påyrkar, har jag tänkt mig möjligheten af att
folket sjelf t må erhålla rättighet att inom de olika delarne af landet
afgöra huru vida det vill hafva minuterings- och utskänkningsställen
inom orten. Detta afgörande kunde ske på det sätt, att alla välfräjdade
män och qvinnor, som fy It 21 år, finge genom omröstning
per capita bestämma, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning
skulle få ega rum eller icke, samt, om sådan försäljning medgifvits, på
enahanda sätt fastställa försäljningsställenas antal; jag tror att många
samhällen då skulle befrias från krogrörelse. Men det vore ej nog
att stads- och landskommuner, hvarest fråga uppstått om inrättande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 131. 19

af nya eller bibehållande af redan befintliga försäljningsställen, finge
utöfva en sådan rösträtt, utan äfven angränsande kommuner och
sådana, som äro belägna på visst afstånd, t. ex. på mindre än en
mil, borde af lätt insedda skäl ega att deltaga i omröstningen, hvarvid
deras röster skulle åtnjuta samma värdeberäkning som den
förstnämnda kommunens, hvilken frågan närmast gälde.

Med anledning af hvad jag här anfört, får jag vördsamt
hemställa,

att Riksdagen må besluta, att inga nu befintliga
eller ifrågasatta nya spirituösa-försäljningsställen
inom en kommun må efter viss tid, t. ex.
efter den 1 januari 1894, få utöfva sin verksamhet
förr, än sådana omröstningar försiggått, som
här ofvan äro antydda.

Stockholm den 24 januari 1893.

J. Anderson

från Tenhult.

N:o 131.

Af herr J. Anderson i Tenhult, om skrifvelse till Kongl.

Maj i med begäran om utredning ock förslag rörande
indragning af kammarkollegium.

Vid den tid kongl. kammarkollegium tillkom och under eu
längre följd af år var denna institution för de administrativa ärendernas
behandling nödvändig; mångfaldiga och vigtiga voro de
ärenden kollegium då hade att behandla, ej minst sådana som rörde
skattläggningar. Under årens lopp hafva visserligen mindre och
obetydliga ärenden tillkommit, men deremot flera besvärliga och vidt -