Motioner i Andra Kammaren, N:o 12 (Motion 1892:12 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

N:o 12.

Af herr O. A flfJdTSSOTl i Hasselbol, om skrifvelse till Kong!.
Maj-.t med begäran om framläggande af förslag till lag angående
anläggning, delning ock underhåll af utfarts- och byvägar.

. De knapphändiga lagbestämmelserna rörande byvägar finnas i
kyggningabalkens 4 kap. 1 § och i gällande skiftesstadgas 66 §, som stadgar
huruledes vägar i by läggas skola, äfvensom i kong!, förordningen af den
29 januari 1850 om vägbyggnadsskyldighet i vissa fall, hvarjemte kongl.
resolutionen af den 8 januari 1735 § 8 mom. 3 angifver hvilka som skola
underhålla byvägar, äfvensom att tvister om anläggning och underhåll af
enskilda utfartsvägar skola afgöras af domstol i orten, såsom synes af kongl.
brefvet af den 17 april och kommerskollegii kungörelse den 9 maj 1828
införd vid byggningabalkens 25 kap. 1 §.

Om sättet huru mindre farvägar höra uttagas och anläggas är sålunda
åtskilligt stadgadt. I afseende åter å dylika vägars delning och
underhållets fullgörande fins ej någon lag eller allmän föreskrift lemnad
men är högeligen af behofvet påkallad.

Vid lagutskottets betänkande n:o 55 öfver en af undertecknad
väckt motion vid 1889 års riksdag uttalade utskottet behofvet och önskvärdheten
af en lag rörande utfarts- och byvägar, men som den allmänna
stora vägfrågan var på dagordningen och väntade på sin snara lösning,
och . som dessa frågor hade åtskilligt gemensamt och i vissa fall vore
nödigt att den stora vägfrågan blefve afgjord före den mindre, så ansåg

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12. 15

utskottet för den skull nödigt, att lagstiftningen rörande utfarts- och byvägar
borde ännu någon tid anstå, hvilket äfven blef Riksdagens beslut.

Nu är det enda skälet för afslag undanröjdt, då den stora allmänna
vägfrågan fått sin lösning, hvarför tiden nu bör vara inne att få utfartsoch
by vägsfrågan till behandling, hvarför jag, på grund af hvad jag i
korthet anfört, vördsamt hemställer,

att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa Riksdag
framlägga förslag till lag rörande utfarts- och byvägars
anläggning, delning och underhåll, hufvudsakligen
byggd på följande grunder:

a) att underhållet åligger dem, som sig af vägarne betjena; b)

att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af
så kallad annan fastighet och med fastighet förenad
industriel rörelse, då egaren eller innehafvaren vid
tiden för underhållsskyldighetens fördelning sig af
vägen begagnar;

c) att vägunderhållsskyldigheten beräknas och fullgöres
efter gällande taxeringsvärde det år vägdelning förrättas
;

d) att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, ega att
i vissa delar eller om allt som rörer vägfrågan, såväl
sommar- som vinter-väg, ingå förening, hvilken har
lagligen förbindande kraft under 20 år, räknade från
föreningens eller vägdelningsförrättningens afslutande;
hvaremot, då förening ej kan komma till stånd, lagens
särskilda bestämmelser skola tillämpas och likaledes
för enahanda tid gälla, hvilken tid, då delningsförrättning
klandras, beräknas från den dag samma förrättning
vunnit laga kraft;

e) att förening må kunna förnyas med eller utan förändring,
att för hvarje gång gälla minst 10 och högst
20 år, och att, då ny förening icke kan komma till
stånd, underhållsskyldigheten må å nyo fördelas med
iakttagande af de förändringar, som under tiden timat;

f) Kan icke på sätt är nämdt förening komma till stånd,
har eu eller flere byamän rätt att genom Konungens

Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.

befallningshafvande kalla landtmätare att vägen fördela,
på sätt om allmänna vägars delning i lag föreskrifvet är.

g) För tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick
väljer by laget på utlyst sammanträde en förtroendeman
till vägfogde för minst 5 år, hvilket val genom protokollsutdrag
aflemnas till Konungens befallningshafvande
för stadfästande af valet.

h) Yägfogden har att tillse, det väghållningsskyldige fullgöra
sin underhållsskyldighet och en gång årligen efter
skedd pålysning hålla vägsyn; och har vägfogden
åliggande att muntligen eller skriftligen tillsäga den
försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet
och derefter verkställa lega för den tredskande,
hvarefter han har att omedelbart hos länsmannen påkalla
handräckning att af vederbörande utbekomma
verkstäld lega.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 25 januari 1892.

O. Andersson

från Vermlaud.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri-aktiebolag 1892.