Motioner i Andra Kammaren, N:o 129 (Motion 1906:129 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

N:o 129.

Af herr P. PellfSSOll i Österby, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t, angående upphäfvandet af mom. 7 i kungl. brefvet
den 17 oktober 1778 m. m.

I fråga om förevarande lagbestämmelses tillkomst och den behandling,
frågan undergått i Eiksdag och kyrkomöte, och olika myndigheters utlåtande
däröfver, hänvisas till den utredning, som skett såväl inom Riksdagen
genom Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 6
år 1898 som inom kvrkomötet genom kyrkolagsutskottets betänkande
n:o 10 år 1903.

Frågan har nio gånger förevarit i Riksdagen, hvarvid motioner om
upphäfvande eller ändring af denna lag i regel kommit från prästerskapets
sida. Prästerna ha mer än andra haft tillfälle att blicka in i de förhållanden,
som skapats genom denna lagbestämmelse, att »kvinna, som å
okänd ort vill framföda foster, må i sådant syfte lämnas ostörd, utan nägons
åtal och efterfrågan om hennes namn och tillstånd» —

Den okända ort, hvarom mom. 7 i kungl. brefvet talar, blir i regel
någon af våra större städer och i synnerhet Stockholm, som sedan många år
äger personer, som hafva till näringsfång att hyra ut rum åt »kascherade
fruntimmer», såsom tidningsannonser dagligen meddela och hvarom pastorsämbetenas
dophöcker nogsamt bära vittne. Angående i hvilket omfång
denna rättighet att vara »okänd moder» begagnas, har vid olika tillfällen
meddelats statistiska uppgifter. Några sådana för hela riket ha icke kunnat
samlas utan ett alltför omfattande arbete, då statistiska centralbyrån
icke utför någon bearbetning i detta hänseende af primäruppgifterna från
rikets pastorsämbeten.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 40 Höft. (N:o 129.)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129,

Då fall af denna art mera sällan förekomma i landsbygdens församlingar,
torde här bifogade tablå (se Bilagan) öfver läget härutinnan
för åren 1903—1904 i de af våra större städer, som år 1903 hade öfver
10,000 invånare, till fylles visa, i hvilken utsträckning denna rättighet
utnyttjas.

Ofversikten företer i någon mån ett nedgående i Stockholm. År 1902
föddes därstädes af okända mödrar 469 barn, år 1903 445 barn och år
1904 406 barn. Men å andra sidan är antalet sådana fall i afgjordt stigande
för landet i sin helhet, och i de 25 städer, som undersökningen
omfattat, har summan under nämnda år ökats från 662 till 728.

Andra Kammarens tillfälliga utskott (n:o 3) har till Kungl. Maj:t
hemställt år 1898,

att Andra Kammaren för sin del beslutar, det Kiksdagen i skrifvelse
till Konungen behagade anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t dels låta utreda,
om och på hvad sätt sådan ändring af mom. 7 i kungl. brefvet den 17
oktober 1778 angående barnamord jämte andra därmed i sammanhang
stående författningsbestämmelser må kunna företagas, att moderns namn
blifver fortfarande skyddadt mot offentliggörande, men, till upplysning
och ledning i vissa af Kungl. Maj:t uppgifna och bestämda fall, på lämpligt
sätt antecknadt.

Härtill har i hufvudsak Riksdagens Andra Kammare år 1898 och
kyrkomötet år 1903 anslutit sig.

Då de skäl, som anförts och efter mitt förmenande allt fortfarande
och med ännu större berättigande kunna anföras emot den ifrågavarande
bestämmelsens bibehållande, synes mig snarare peka mot ett upphäfvande
däraf än mot en förändring till upprättande af ett »hemligt register», har
jag velat underställa Kiksdagen äfven den utvägen till denna från flera
synpunkter viktiga frågas lösning.

En anteckning i detta hemliga register blir meningslös, för så vidt
den icke blir tillgänglig för den det vederbör. De »vissa af Kungl. Maj:t
uppgifna och bestämda fall», där ur det hemliga registret upplysning om
moders namn skulle meddelas, torde vara,
då moder söker sitt barn,
då barn söker sin moder,
då arfsangelägenheter det kräfva,
då barn fallit fattigvården till last och

då civilregistraturen icke kan lämna nödig upplysning i och för
skolgång och dylikt, enär barns vistelseort är okänd.

Af dessa fall torde endast det förstnämnda medgifva, att upplysningar

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

lämnas och att på samma gång moderns namn blifver fortfarande skyddadt
mot offentliggörande. Sådana förhållanden förekomma visserligen också,
då moderns ansvarskänsla i detta stycke senare vaknar och då hon till
följd af nuvarande bestämmelse icke lyckas att återfinna barnet.

I öfriga fall däremot torde lämnandet af upplysningar ur det särskilda
registret icke vara förenligt med den åsyftade sekretessen, hvilket
torde framgå vid eu närmare granskning af de skäl, som tala mot bibehållandet
af denna lagbestämmelse. Och tillåter jag mig bär göra en kort
framställning där af:

1. Lagen om oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder
af den 17 mars 1905 kräfver såsom nödvändig konsekvens ett upphäfvande
af ifrågavarande moment. Oäkta barns arfsrätt kan numera icke
utan att barnet tillfogas en svår rättskränkning blifva beroende på ett
tillfälligt uppdagande af moderns namn. I de flesta fall torde, äfven om
preskriptionstiden icke vore så kort — »inom natt och år från det arfvet
föll» — detta uppdagande ske för sent för att tillvarataga barnets rätt.
Detta jämväl för den händelse föreslagna stadgandet om upprättande af
ett hemligt register genomfördes. Det torde dessutom komma att leda
till allehanda pinsamma arfsprocesser, för att nu icke tala om hvilket
slag en sådan upptäckt skulle vålla de efterlefvande. Värdet af ett hem
ligbållande, som i verkligheten fråntager barnet dess lagliga rätt och dock
icke värnar om den dödes eftermäle, är icke stort. Eedan denna nya
synpunkt för frågans behandling, att den sedan år 1905 i lag stadgade
arfsrätten för dessa barn helt enkelt annulleras genom ifrågavarande bestämmelse,
synes böra äga afgörande betydelse. Någon hänvisning till ett
hemligt register medför praktiskt sedt ingen som helst väsentlig förändring
häruti.

2. Eu stor del af dessa barn antecknas vid kyrkobokföringen såsom
»skrifna på församlingen». — Det är icke ovanligt, att underhåll
utbetalas till barnets vårdare för eu tid, men så uteblir det af eu eller
annan anledning. — Fosterföräldrarne, som ofta stå fattiggränsen mycket
nära, nödgas då anhålla om fattigvårdsunderstöd för barnet. — När denna
otillbörliga ökning i fattigvårdstungan inträffar och vederbörande församling
vägrar att taga band om barnet, vore väl tiden inne att genom det hemliga
registrets ledning finna barnets moder eller den, som omsorgen om
barnet närmast åligger eller barnets rätta mantalsskrifningsort. Då brytes
sekretessen, ty hvad som å fattigvårdsstyrelsens sammanträde afhandlats,
torde icke längre vara någon hemlighet. — Moderns fattigdom, vållad
kanske af sjukdom, arbetslöshet eller oförvållad olycka bryter sålunda lätt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

hemligheten. —- En ekonomiskt lyckligare lottad moder åter förblir — tills
vidare — skyddad. En lagstiftning, som medför sådana konsekvenser
strider mot nutidens rättsuppfattning och mot krafvet om likhet inför lag.
Äfven här synes bättre att helt upphäfva momentet i fråga.

3. Ofta förekommer vid barnbördshusen eller vid vård hos enskilda,
att »okänd moder från okänd församling» tager sitt barn med sig utan
att uppenbara sitt namn. Den namnsedel, som hon vid intagandet lämnade
i försegladt kuvert — i händelse af dödsfall — brännes osedd. —
Barnet är anmäldt i okända föräldrars namn. Ingen, hvarken präst, läkare
eller barnmorska, har rätt att fråga, hvem hon är eller hvart hon tar
vägen med barnet. Att många barn också sålunda »försvinna» är en
vanlig företeelse. — En förordning, som möjliggör ett sådant handlingssätt,
rent af inbjuder till barnamord, indirekt genom vanvård eller till och
med direkt, då ju en effektiv kontroll svårligen kan öfvas under sådana
omständigheter oaktadt de skärpta bestämmelserna i lag om fosterbarns
vård af den 6 juni 1902. — Bestämmelsen har likväl närmast åsyftat
att förhindra sådana brott. —

Att här relaterade förhållanden »inverka högst menligt på en ordentlig
kyrkoskrifning» har upprepade gånger framhållits åt statistiska centralbyrån.
—

När tiden för barnets skolgång är inne, om icke förr, börjar på allvar
sökandet efter det förkomna barnet. Att i sådana fall öfvervaka efterlefvandet
af folkskolestadgans föreskrift i § 37 är tydligen omöjligt. —
Nu vore väl äfven i detta fall tiden inne att anlita det hemliga registret
för att finna modern och möjligen genom henne barnet. Hemligheten blir
härigenom röjd och det därmed åsyftade målet är sålunda förfeladt, utan att
man likväl har säkerhet för att återfinna barnet. — Bättre synes vara
att genom öppet antecknande för alla sådana fall förekomma slika missförhållanden
som nu nämnda, som icke endast innebära en fråga om civilregistreringen,
utan ha, såsom visats, en vida reellare innebörd. —

4. Starka religiösa, sedliga och humanitära skäl tala jämväl för en
förändring i här ifrågavarande bestämmelse, som står i bestämd motsägelse
mot den förpliktelse att gifva det döpta barnet eu kristlig uppfostrans
vård och skydd, hvartill det kristna dopet förbinder församlingen. —

Ett barn har rätt till både far och mor. Det är i regel omöjligt att
på lagens väg värna barnets rätt gentemot en pliktförgäten fader, som
undandrager sig sitt ansvar. Så mycket mer behöfver barnet sin moders
vård och fostran. Att kastas ut i världen utan moder och anhöriga,
hvilket ju i regel är dessa barns lott, äfven om de omhändertagas af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

barmhärtiga människor, lägger en djup skugga öfver lifvet. Icke underligt,
om ur kemlösheten spirar upp en fosterlandslösket, hvars bitterhet
växer sig stark mot allt i ett samhälle, som kan genom lag rent af inbjuda
till och öppna väg för sådan kränkning af barnets rätt.

Kommer så därtill möjligheten vid äktenskaps ingående att oförvållad!
råka i det upprörande läge, att ett äktenskap kan komma till stånd mellan
nära blodsförvanter.

Fruktan härför ligger oftare, än mången anar, som en fruktansvärd
börda öfver mer än en, som vid sin forskning efter sina föräldrar till sist
stannat vid detta obevekliga: »Föräldrar okända». I brytningstiden

mellan barndom och ungdom pläga lifsspörsmålen vakna med denna ålders
sjudande liflighet. — Just då, omkring 15-års-åldern, borde väl barnet
också ha rätt att få del af det hemliga registrets upplysning om dess härkomst.
Men antaget, att detta uppenbarande äfven fördröjes till myndighetsålderns
inträdande, blefve moderns ställning efter detta långa förhemligande
oändligt mycket vanskligare, än om barnet genast antecknats såsom
hennes, och denna bestämmelse om ett hemligt register blefve helt
visst en orsak till de allra svåraste förvecklingar. Den inbjuder att i
nödens stund för en tillfällig frist kasta sig in i framtida, oöfverskådliga
svårigheter. —

Någon pliktkollision mellan moderns och barnets rätt kommer ju här
icke i fråga. Barnet har rätt till sin mor. Modern har plikt att vara
sitt barns mor. Däremot har det anförts mot upphäfvande! af ifrågavarande
bestämmelse, att barmhärtighets- och klokhetsskäl bjuda, att sådant
skydd beredes mödrar, då det eljest innebär fara för dem att förlora
sin ställning i samhället och därmed äfventyra sin bärgning till skada för
dem själfva och barnen, ja, till och med drifva dem in i förfall. — Denna
fara torde, såsom jag sökt visa, icke på afsedt sätt afvärjas genom i;pprättandet
af ett hemligt register. —

Skulle en sådan farhåga också i enskilda fall besannas, synes mig så
tungt vägande skäl, som tala för upphäfvande, föreligga, att hänsyn därtill
icke får vara bestämmande för lagstiftningen. —

Barmhärtighet mot modern må icke öfvas på bekostnad af barnets
rätt. — Att de små icke hafva möjlighet att själfva värna sin rätt, lägger
så mycket större förpliktelse på samhället.

Djupast sedt, är det största barmhärtigheten mot modern att helt afskaffa
denna bestämmelse. Det nuvarande förhållandet är endast till skenet
barmhärtighet. »Det är obarmhärtighet att icke låta en moder så långt,
som görligt är, taga vård om sitt barn och erkänna sig som dess moder.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

För mången har omsorgen om barnet blifvit en anledning till verklig upprättelse»,
säger motionären i denna fråga vid 1903 års kyrkomöte.

Det felsteg, som gjorde den ogifta kvinnan till moder, och därvid
bär väl ofta barnafadern den största skulden, torde vid en rätt värdesättning
dömas ringa mot brottet mot en af tillvarons ursprungligaste
plikter, moderns plikt att taga vård om sitt barn och icke kasta det ut
i världen moderlöst och hemlöst.

Det är ett sedlighetsbrott af svåraste art.

»Denna lag bar icke bidragit att stärka sedlighetskänslan hos vårt
folk» beter det i det förut anförda utskottsutlåtande!

Lagen får icke bidraga till att försvaga ansvarskänslan eller folkets
sedliga åskådning i allmänhet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t
anhålla, det täcktes Kung! Maj:t vidtaga erforderlig
åtgärd, för att mom. 7 i nådiga brefvet till samtliga
bofrätterna den 17 oktober 1778, innefattande tillåtelse
för barnaföderska att undandraga sig att uppgifva sitt
namn och därmed sammanhängande bestämmelser, må
upphäfvas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

Bilaga.

Städer	Folkmängd år 1903	År äkta	1903 födda l oäkta	)arn af okänd moder	År 1904 af okänd mo-der födda barn
Stockholm...............	311,043	4,970	2,341	445	406*
Göteborg ...............	135,314	3,223	654	103	109
Malmö ..................	67,384	1,624	392	65	129
Norrköping ............	43,265	882	226	2	10
Gäfle.....................	30,540	771	153	3	5
Helsingborg ............	26,219	616	106	3	10
Karlskrona ............	25 960	558			O
Örebro ..................	24,224	569	1 o 116	7	å 8
Uppsala..................	23,858	382	94	9	10
Jönköping...............	23,152	576	59	1	1
Lund.....................	17,684	364	68	3	6
Borås ..................	17 145	496
Halmstad ...............	16,197	429	46	5	8
Sundsvall ...............	15,795	278	89	1	1
Landskrona ............	15 100	372	Sfi		9
Linköping...............	14*979	281	62	6	7
Karlstad ...............	13,572	307	51	4	8
Eskilstuna...............	13 515	308	49		Q
Kalmar..................	13 508	264	37	i	O
Västerås ...............	13,292	339	55	2	1
Söderhamn ............	11 314	266	47
Kristianstad............	10*709	181	63	1	2
Uddevalla...............	10 603	322	34
Falun i.................	10,329	233	45	_
Ystad ..................	10,094	219	38	1	—

* Anm. Som primäruppgifterna för Stockholms stad år 1904 ännu icke äro granskade i stat.
centralbyrån, kan detta antal — 406 — i någon mån komma att korrigeras.