Motioner i Andra Kammaren, N:o 129 (Motion 1878:129 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 129.

N:o 129.

Af Grefve E. Sparre'': Om underdånig skrifvelse rörande anslag
till en fond för nyttiga uppfinningar.

De menskliga uppfinningarnes inverkan på eller,rättare delaktighet i civilisationen
är i alla samhällen erkänd genom patentlagstiftningen, hvarmed samhället
söker trygga uppfinnare i deras eganderätt till de af dem gjorda upptäckter.
Att jemväl inom vårt samhälle erforderlig uppmärksamhet egnats åt
denna vigtiga fråga inses deraf att en af Kongl. Maj:t tillsatt komité för närvarande
är sysselsatt med utarbetande af nytt förslag till lagstiftning i ämnet.

Men en annan icke mindre vigtig sida återstår att behandla. För att befordra
eller uppmuntra dessa uppfinningar är det icke nog med att trygga eganderätten
till dem. Uppfinningen framgår aldrig fullbordad såsom Minerva utur
Jupiters hufvud. Fleråriga arbeten, misslyckade, uppgifna och åter vidtagna försök
föregå hvarje sådan upptäckt. Mer eller mindre dyrbara maskiner måste åstadkommas
för att experimentera och såmedelst småningom utbilda uppfinningen.
Härtill fordras framför allt tillgångar, men de, som företrädesvis egna sig åt dessa
uppfinningar, tillhöra vanligen just de samhällsklasser, hvilka sakna tillgångar,
och historien lärer oss huru många af dessa män, hvilka efter döden hedrats såsom
sitt slägtes välgörare, under sin lifstid haft att kämpa med de största svårigheter
och ekonomiska bekymmer, samt att dessa stora idéer ofta endast genom
en lycklig tillfällighet kunnat realiseras.

Så var förhållandet med Gutenberg; så dog uppfinnaren af den mekaniska
spinnmaskinen Hargreaves utarmad på fattighuset i Nottingham, och likväl lade
denne man genom sin uppfinning grunden till en industri, hvars betydelse icke
kan uppskattas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.

Hvem känner ej hvilka ekonomiska och andra svårigheter Watt hade att
öfvervinna, och som, om han ej kommit i förbindelse med Fulton måhända föranJedt
att angmaskmen, som för närvarande är lifsvilkoret för industriens och
samfärdselns bestånd och utveckling, ännu icke på ett århundrade kommit i praktiskt
bruk. 1

Woolfs bränslebesparande ångmaskin uppfans redan 1804, men det var
först för några år sedan uppfinningen började begagnas. Under tiden bortslösades
millioner tons kol, och det kunde vara intressant nog att beräkna vår egen
förlust genom begagnande af de gamla bränsleödande maskinerna under den tid
som förflöt mellan det Woolfs uppfinning gjordes, och den af Carlsund, Ollman,
in. ff. mfordes i Sverige.

Ännu ett exempel: Elias Howe, en fattig arbetare i Boston, som lyckats
erhålla ett patent ^på symaskiner, måste genast afträda detsamma till den fordrmgsegare,
som knat honom en liten summa penningar för utarbetande af modellen
till denna, för närvarande i hvarje familj nästan oumbärliga, maskin, och
för att sluta med ett nära till hands varande exempel —John Ericsson. — Hvad
skulle val blifvit af denne man, hvars namn aldrig skall glömmas i uppfinningens
och menskliga utvecklingens historia, och som genom den ryktbarhet han vunnit

;-S°ra Vårt land kändt °ch äradt’ om han eJ 1 en annan verldsdel
erhållit fält för sm storartade verksamhet, hjelp och understöd vid utförandet af
sina forskningar, sina snillrika idéer.

Huru många nyttiga uppfinningar, hvilkas resultat man ej kan ana, hafva
ej genom bristande tillgångar aldrig gjorts fruktbärande, och hvem kan tälja
skaran af de snillen, som, om de fått utveckling, kunnat rycka menskligheten med
sig sekler framåt, men gått under i striden med fattigdomen, okunnigheten och föromarne.
Det anförda torde vara nog att ådagalägga vigten, ej blott för uppfmnarne
sjelfva, utan långt mera för det allmänna, att detta arbete ej, såsom hittills,
lemnas åt slumpen och den enskilda spekulationen; ty för vetenskapsmannen,
ingenioren och konstnären är uppmuntran och stöd detsamma som solens ljus

för växten - utan detta tynar han och dör, i stället för att fullt utvecklas och
bara frukt.

De största hinder, en uppfinnare vanligen har att bekämpa, äro dels missron
mot allt som ar nytt och oförsökt, dels svårigheten att anskaffa tillräckligt
forlagskapital, hvarigenom uppfinnaren, om han, som ofta är fallet, är obemedlad
icke ar i tillfälle att sjelf kunna praktiskt utföra sina idéer, utan nödgas antingen
fata dem förfalla, eller såsom Howe, och tusende med honom, lemna dem till nå arbete01

a8Saie’ hVllk<3n sålunda skördai'' frukten af uppfinnarens kunskaper och

För mm del har jag trott att dessa hinder, i väsentlig mån, skulle kunna
undanrodjas, och ett verksamt stöd lemnas dessa framåtskridandets och odlingens

Motioner i Andra.i Kammaren, N:o 129.

förkämpar, om en fond af allmänna medel anvisades till understöd vid utförandet
af nyttiga befinna uppfinningar.

Jag har tänkt mig att denna fond skulle ställas till Kong]. Vetenskapsakademiens
förfogande, för att användas till låneunderstöd för sådana uppfinningar,
som efter förutgången noggrann pröfning kunde befinnas vara till allmänt gagn.

Kongl. Vetenskaps-akademien eger nemligen inom sig alla de krafter, som
kunna anses erforderliga för en fullständig pröfning af förekommande uppfinningar,
och skulle särskildt omständigheterna föranleda till upplysningars inhemtande
från utom Akademien stående personer, bör intet hinder möta att genom inkallande
af dertill lämpliga ledamöter i den komité, som Akademien förmodligen
— om mitt förslag gillas — skulle komma att tillsätta till förberedande granskning
af inlemnade uppfinningar, göra en sådan granskning så fullständig och tillförlitlig,
som för ändamålet fordras.

Skulle Akademien, efter sådan förberedande granskning, anse en uppfinning
nyttig och förtjent af understöd, så skulle uppfinnaren af ifrågavarande fond
erhålla lån till utförandet af sina idéer mot ränta och återbetalningsskyldighet af
kapitalet, samt förbindelse att till fondens förkofran afstå någon lämplig del af
den vinst, han kunde komma att skörda af en sålunda understödd uppfinning.

Fördelarne häraf vore: att en uppfinning, sålunda lemnad till pröfning af
en korporation med det berättigade anseende som Svenska Vetenskaps-akademien,
blefve noggrant och tillförlitligt granskad och uppskattad till sitt verkliga värde.

Ansågs uppfinningen verkligen nyttig och förtjent af att uppmuntras och
understödjas, erhölle uppfinnaren, utan att behöfva ställa sig i beroende af någon
annan, medel till sina planers realiserande, eller åtminstone en öppen rekommendation,
hvarigenom det blefve honom lättare att finna kapital för tillgodogörandet
deraf, och i afseende på de lösa projekt, hvilka allt som oftast framkastas,
vunnes den fördel, att deras verkliga värde blefve kändt, och de medel kunde
inbesparas som måhända annars på deras realiserande bortslösats. Hvad slutligen
sjelfva fonden beträffar, borde den, genom kapitaliserandet af vinstandelarna
i nyttiga uppfinningar, årligen tillväxa, och på detta sätt blifva i många hänseenden
produktivt kapital.

Skulle ofvan uttalade åsigter och derpå grundade förslag lyckas tillvinna
sig bifall, får jag vördsamt hemställa

det Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse med anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t, i
sammanhang med tillämnad ny patentlagstiftning, taga frågan
om anslag till en fond för nyttiga uppfinningar i nådigt öfvervägande,
hvilken fond skulle ställas till Kongl. Vetenskapsakademiens
förfogande, för att i form af lån utlemnas till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.

svenska uppfinnare som kunna anses hafva gjort sig förtjenta
af understöd, och, om Kongl. Maj:t så finner lämpligt, till en
kommande Riksdag härom framställa nådig proposition.

Jag anhåller att denna motion till Tillfälligt Utskott måtte remitteras.
Stockholm den 26 Januari 1878.

Eric Sparre.

N:o 130.

Af Herr P. E. AllderSSOli: Om förändrad lydelse af 26 Kap.
4 § Byggningabalken.

En af jordegarnes mest befogade anledningar till klagomål öfver ojemn beskattning
är otvifvelaktigt byggnadsskyldigheten af tingshus och häradsfängelse,
som nu enligt 26 kap. 4 § Byggningabalken, helt och hållet är dem ålagd efter
»gårdatal», ehurn antagligen de flesta rättegångar hafva andra orsaker än jordatvister
och följaktligen äfven öfriga samhällsmedlemmar borde anses lika skyldiga
att deltaga i dessa byggnader. Bestämmelsen att byggnadsskyldigheten skall utgöras
»efter gårdatalet» medför dessutom, i afseende på fördelningen jordegarne
emellan, stora skiljaktigheter, då taxeringsvärdet på olika hemman inom samma
tingslag, såsom förhållandet är inom Lindes och Ramsbergs tingslag af Örebro
län, kan skilja emellan 12,150 kronor och 256,000 kronor.

Med anledning häraf och med stöd af hvad vid föregående riksdagar i
denna sak anfördt blifvit vågar jag härmed vördsamt föreslå det Riksdagen för sin
del ville besluta att

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och
särskilda författningar stadga angående skyldighet att deltaga
i byggandet af tingshus och häradsfängelse, förordnas härigenom,
att i kostnaden för uppförande och underhåll af så -