Motioner i Andra Kammaren, N:o 128 (Motion 1894:128 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 128.

N:o 128.

Af herr C. W. Collander, med förslag till vissa ändringar i
jagtstadgan, i syfte att bereda statsverket inkomst af jagträtten
å kronoparker m. in.

Uti tider som dessa, då, för täckande af de år efter år allt mer
växande statsbehofven, nya skattekällor måste uppsökas, synes det mig
vara en bjudande pligt att tillvarataga alla, äfven de minsta, statens
inkomstkällor. Det har funnits en tid, då jagten i vårt land haft föga
eller intet värde, och mångenstädes i landet är väl så ännu förhållandet,
men i allmänhet, åtminstone uti landets mellersta och södra delar, har
i detta hänseende förändrade förhållanden inträdt, så att numera mången
jordegare åtnjuter ganska god inkomst af sina jagtmarker. Orsaken
härtill torde vara att söka dels uti det skydd, gällande jagtlag lemnar
mot olofligt jagande, dels ock deruti, att landets lätta kommunikationer
göra det möjligt för dem, som önska jagtarrenden, att söka sådana
äfven på långt afstånd från hemvisten. Det är numera ej ovanligt, att
personer boende i Stockholm förskaffa sig jagtarrenden vid vestkusten
och i Norrland. Under sådant förhållande framställer sig osökt frågan:
hvarför drager staten icke någon ekonomisk fördel af sina oerhördt
stora jagtmarker och är det ej tid att, ju förr dess bättre, göra
dessa jagtområden inkomstgifvande? Väsentligt hinder häremot finnes
emellertid uti nuvarande jagtstadga, i ty att genom denna, förutom den
jagträtt, som tillerkännes Konungen, jagten å kronans allmänningar och
å häradsailmänningar monopoliseras till förmån för i jagtstadgan angifna
personer. Vill man närmare granska detta förhållande, skall man
finna, att monopolets tillkomst alls icke har något att skaffa med i
Bill. till Riks. Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft (N:is 128—134.) 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 128.

jagtstadgan omnämnde embete- och tjenstemäns löneförmåner, utan är
gifvet dem, som det synes, för att jagten icke alldeles skulle lemnas
obegagnad.

1808 års jagtstadga innehåller härom uti II art. 1 §. »Oss tillkommer
jagten å våra djurgårdar, å kronoallmänningar samt å all annan
oss och kronan tillhörig odisponerad jord», hvarjemte uti § 2 medgifves
Konungens befallningshafvande och öfverjägmästare rätt »för egna
personer utöfva all annan jagt, utom den störa jagten, å kronoallmänningar,
som under deras tillsyn äro stälde.» Nya jagtstadgan af den 28
oktober 1864 gör härutinnan väsentlig ändring — se 1, 2 och 3 §§
af nämnda stadga. — Här utsträckes Kongl. Maj:ts och kronans jagträtt
jemväl till häradsallmänningar, oberoende af om dessa stå under allmän
vård eller menighetens gemensamma förvaltning — hvarjemte jagträtt å
dessa allmänningar, kronoparker och all annan kronan tillhörig odisponerad
mark förutom dem, som äro stälda till Kongl. Maj:ts särskilda
disposition, medgifves chefen för domänstyrelsen och dem honom åtfölja
samt för egna personer, Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt de
till skogs- och jägeristaten hörande tjenstemän, hvar inom sitt tjenstgöringsområde,
hvarjemte rätt medgifvits domänstyrelsen, att under
vissa förhållanden lemna jagträtt äfven åt den lägre skogsbetjeningen.

Det torde här böra framhållas, att den jagträtt, som sålunda
är förunnad de till skogs- och jägeristaten hörande tjenstemän, väl
icke afser andra än ordinarie dylika tjenstemän, men att jagtstadgan,
efter hvad jag försport, i denna del så rymligt tolkas, att äfven extra
sådana tjenstemän anse sig ega jagträtt å kronans nyssnämnda jagtmarker.

Sammansatta stats-, lag samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
vid 1862—1863 års lagtima riksdag yttrar angående ofvan antydda
jagträtt uti sitt betänkande n:o 43:

»I afseende på föreskrifterna, hvilka personer ega att utöfva kronans
jagträtt, förekomma några förändringar, föranledda af förändrade
förhållanden med statens jägeripersonal. Sålunda har chefen för skogsstyrelsen
såsom högste styresman för jagtväsendet erhållit samma rätt
att jaga å kronans, icke till Kongl. Maj:ts enskilda disposition stälda,
skogar, som förut är chefen för hofjägeristaten tillagd. Det har synts
billigt, att, likasom enligt 1808 års jagtstadga öfver]ägmästarne ega att
idka jagt å kronans allmänningar, hvar inom sitt län, sådan förmån äfven
meddelas skogs- och jägeristatens öfrige tjenstemän med afseende å
hvars och ens tjenstgöringsområde, äfvensom, på det icke vildbrådet å
kronans skogar måtte gagnlöst förfaras, och enär erfarenheten visat,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 128-

att jagten lättast vårdas, derigenom att den begagnas, fast med sparsamhet,
det blifvit skogsstyrelsen öppet lemnadt att efter omständigheterna
tillåta skogs- och jägeribetjeningen att å skogar och marker, som stå
under deras bevakning, anställa jagt efter allt vildt.»

Häraf styrkes jag uti ofvan uttalade mening, att det monopol på
jagträtten å kronans marker, som medgifvits vissa embets- och tjenstemän
ingalunda lemnats dem såsom någon löneförmån, hvadan detta
monopol, bör när som helst kunna återtagas, utan att detta bör leda
till någon berättigad klagan från dem, som deraf träffas. Ostridigt är,
att jagten å kronans marker numera eger betydligt värde och kan
lemna staten god inkomst. Denna inkomst bör tillvaratagas och icke,
som nu sker, helt och hållet förbises. Lika litet som fiskerätt i statens
fiskevatten tillkommer statens fiskeritjenstemän, lika litet bör statens
skogsförvaltande tjenstemän få disponera jagten å statens jagtmarker.
Jagträtten kan liksom fiskerätten arrenderas bort och bestämmelser dervid
lemnas, som trygga jagtens vård och bestånd. Det är visserligen
icke lätt att tillförlitligt beräkna värdet å jagten å statens jagtmarker,
men närmelsevis torde detta väl låta sig göra. Enligt kongl. domänstyrelsens
embetsberättelse för sistlidet år rörande skogsväsendet utgjorde
vid årets slut kronoparkernas ytvidd 3,446,015,26 hektar. Med
kännedom om att mångenstädes, åtminstone uti mellersta och södra
delen af landet jagträtten betalas med 10, 15 å 20 öre per hektar,
torde det ej vara för högt beräkna värdet å kronans jagtmarker i medeltal
till 2 öre per hektar. Kronans jagtmarker i sin helhet utarrenderade
skulle då efter denna beräkning lemna årlig inkomst 60 å 70,000
kronor, ett belopp så afsevärdt, att det väl fort] enar tagas vara på.
Men äfven om arrendesumman icke skulle uppgå till mer än hälften
af nämnda belopp, är äfven detta af betydenhet att böra tillgodogöras
statskassan och icke, som nu sker, alldeles förbises. Enligt mitt förmenande
bör alltså den inkomstkälla, som jagten å statens jagtmarker
otvifvelaktigt kan lemna, tillvaratagas och jagträtten utarrenderas genom
kongl. domänstyrelsens försorg under arrendeperioder, som kunna anses
lämpliga och under vilkor i afseende på jagträttens utöfning, som för
jagtens vård och bestånd samt i öfrigt kunna anses nödiga, med öppen
rätt för hvem som helst att om jagtarrendena täfla. För nåendet af
detta mål erfordras emellertid sådan förändring af 1, 2 och 3 §§ af
gällande jagtstadga, att derifrån uteslutes bestämmelsen om all annan
fri jagträtt än den, som å kronans hägnade jagtparker och djurgårdar,
å mark, hörande till kongl. lustslotten och andra till Kongl. Maj:ts
disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar och å kungsängar är för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 128.

behållen Kongl. Maj:t och chefen för dess hofjägeristat jemte dem, som
vid sådana tillfällen äro följaktiga, samt införes föreskrift derom, att
jagträtten å kronoparker och å all annan kronan tillhörig odisponerad
mark äfvensom å häradsallmänningar skall utarrenderas.

Som ofvan nämndt är, fråntager nu gällande jagtstadga egare
till häradsallmänning, ehvad den står under allmän vård eller under
menighets egen förvaltning, jagträtt å dylik allmänning, och detta af
skäl, som sammansatta utskottet vid 1862—1863 års riksdag angifver,
eller att dessa allmänningar böra vara platser, hvarifrån villebråd kan
spridas till andra orter, och det ansågs vara för jagten förstörande, om
alla delegare uti häradsallmänning der fritt finge idka jagt. Af dessa
skäl öfverflyttades jagträtten från egare af häradsallmänningarna till
kronan, hvilket för närvarande är detsamma som på skogs- och jägeristatens
tjenstemän. Då numera jagten å dessa allmänningar, hvilka
enligt domänstyrelsens embetsberättelse för 1892 äro till antalet 105
med en ytvidd af 431,690,26 hektar, eger arrendevärde, bör nyss angifna
förhållande i afseende på jagten å desamma upphöra och jagträtten
liksom annan afkastning göras inkomstgifvande för egare af
dessa allmänningar. Detta kan ske derigenom, att jagträtten å häradsallmänningar,
som stå under allmän vård, utarrenderas af domänstyrelsen
på sätt och under vilkor, som kunna varda för jagträtt å kronans marker
bestämda, och arrendebeloppet tillfaller allmänningsegare, samt vidkommande
de häradsallmänningar, som förvaltas af menighet, det må
ankomma på denna
den obegagnad.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådana ändringar och
tillägg uti 1, 2 och 3 §§ af nu gällande nådiga jagtstadga af den 21
oktober 1864, att dessa lagrum må erhålla följande lydelse:

1 §. Kongl. Maj:t och kronan tillkommer jagträtten
å dess hägnade jagtparker och djurgårdar, å
mark, hörande till kongl. lustslotten och andra till
Kongl. Maj:ts disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar,
kungsängar, kronoparker och all annan Kongl.
Maj:t och kronan tillhörig, odisponerad mark.

2 §. Jagten å berörda marker utöfvas af Kongl.
Maj:t sjelf och chefen för dess hofjägeristat jemte
dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga, å kronans
hägnade jagtparker eller djurgårdar å mark

förvaltning att utarrendera jagträtten eller lemna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 128.

hörande till kongl. lustslotten och andra till Kongl.
Maj:ts disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar
och kungsängar, hvaremot jagträtten å kronoparker
och all annan kronan tillhörig odisponerad mark utarrenderas
genom kongl. domänstyrelsens försorg enligt
grunder, som härför varda bestämda.

3 §. I öfrigt-----------

Enahanda rätt-------—----

Å jord —-------------

Å häradsallmänning, som står under allmän vård, utarrenderas
jagträtten till förmån för allmänningsegare
af kongl. domänstyrelsen efter samma grunder, som
för utarrendering af kronans jagtmarker varda bestämda,
hvaremot, vidkommande jagträtten å de häradsallmänningar,
som stå under menighets förvaltning,
det må ankomma på denna förvaltning att jagträtten
utarrendera eller lemna den obegagnad.

Som denna min motion afser att göra kronans egendom inkomstgifvande,
anhålles om remiss till statsutskottet.

Stockholm den 28 januari 1894.

C. W. Collander.