Motioner i Andra Kammaren, N:o 127

Motion 1891:127 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

9

tf:o 127.

Af herr G. W. Collander, om afskaffande af slämpelafgiften
å patentbref.

Otvifvelaktigt ligger det i statens välförstådda intresse att på ändani
ålsenligaste sätt uppmuntra och främja uppfinnareverksamheten på det industriella
, området, då denna nyttiga verksamhet i hög grad bidrager till
att utveckla ett sundt och kraftigt näringslif inom landet.

I sådant afseende gäller det bland annat tillse, att de afgifter, som
staten, enligt gällande förordningar, fordrar för meddelande af patent, ej äro
så höga, att de verka förlamande på berörda verksamhet, särskildt hvad
uppfinnare tillhörande arbetsklassen angå och likaså för uppfinningar, som,
ehuru nyttiga t. ex. i vetenskapligt afseende, vid tillämpningen endast förmå
lemna en begränsad ersättning åt patenttagaren.

Yid genomläsande af byråchefens underdåniga berättelse öfver kongl.
patentbyråns verksamhet under perioden 1885-—1888, till hvilken jag för
närmare upplysningar i ämnet anhåller få hänvisa, kan man ej undgå att
finna, det icke allenast ett verkligt behof att få ifrågavarande patentkostnader
nedsatta förefinnes, utan äfven att fullgiltiga skäl i annat afseende
tala för en sådan åtgärd å statens sida.

De afgifter, som blifvit till patentbyrån erlagda, hafva nemligen ej
allenast varit tillräckliga att utan det ringaste tillskott af statsmedel bestrida
hela kostnaden för patentbyråns organisation och verksamhet, utan
äfven lemnat byrån ett disponibelt öfverskott, som vid slutet af förra året
uppgick till något öfver 59,000 kronor, alltså i genomsnitt omkring 10,000
kronor årligen under de sex år, som patentbyrån varit i verksamhet.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 20 Haft.

2

10

IMotioner i Andra Kammaren, N:o 127.

Men utom afgifterna till patentbyrån åligger det patenttagare äfven
enligt 3 § i gällande stämpelförordning att för undfående af patentbref
gälda en stämpelafgift af 25 kronor; och kafva patenttagarne sålunda under
de passerade sex åren till statskassan sammanlagdt fått erlägga ej
mindre än omkring 68,000 kronor.

Utom det fullständiga underkäft af det för dem tillkomna embetsverket,
kafva följaktligen de, som anlitat detsamma, årligen till staten måst
erlägga öfver 20,000 kronor.

Vid föredragning inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet af den
kongl. propositionen angående nu gällande patentförordning, som afläts till
1884 års riksdag, yttrade dåvarande civilministern von Krusenstjerna, beträffande
de i 11 § föreslagna patentafgifterna, följande:

»En beräkning af de inkomster, som med den nu ifrågasatta anordningen
skulle beredas patentmyndigketen, möter visserligen åtskilliga svåriglieter,
men med temlig vissket synes dock kunna antagas, att de föreslagna
afgifterna skola till fullo förslå till bestridande af kostnaden för
patentpublikationerna ock patentmyndigketens öfriga utgifter äfvensom inom
kort derutöfver lemna tillgång till aflöning af den för patentärendenas handläggning
nödiga personalen.»

En detta civilministerns yttrande åtföljande sannolikketsberäkning
af patentbyråns kommande inkomster utvisar bland annat för
år 1885 . . kronor 20,000: —.

1886 .

1887 .

1888 .

28,000

34,400

40,125

S:a kr. 122,525:

under det de i verkligketen uppgått till kronor 283,814: 12.

Detta för patentbyrån i ekonomiskt afseende ytterst gynsamma resultat,
kvilket nog i första rummet torde få tillskrifvas den utmärkta ledning
samt lifliga intresse för sin uppgift, som inom detta unga embetsverk
förefinnes, synes mig vara ett fullgiltig! skäl för staten att nu bereda patenttagare
en välbehöflig lättnad i kostnader.

Ehuru det härvid med fog kunde ifrågasättas, att berörda afgifter ej
böra sättas till högre belopp än hvad erfarenheten visat vara fullt tryggande
för bestridande af kela kostnaden för patentbyråns upprätthållande,
så är det må hända för tidigt att redan nu yrka på eu motsvarande nedsättning
i gällande afgifter, men deremot synes mig att staten, då patent -

Motioner i. Andra Kammaren, N:o 127.

11

afgifterna lemna ett rätt betydligt öfverskott till byrån, bör afstå från
stämpelskatten å patentbrefven.

Stämpelafgiften för patent utgick vid tidpunkten, då den nu gällande
patentförordningen tillkom, med 7 kronor för hvarje patentår och skulle
alltså utgått med 105 kropor för femton års patenträtt, men någon annan
särskild afgift ålåg då ej patenttagare. I sammanhang med den nya paten
tförordningen föreslog emellertid Kongl. Maj:t att stämpelafgiften skulle
nedsättas till dess nuvarande belopp eller 25 kronor för hela patenttiden,
men bör härvid bemärkas, att Kongl. Maj:t, på sätt det här förut citerade
yttrandet af civilministern angifver, beräknade att paten tafgifterna, under
den första perioden af patentbyråns verksamhet, antagligen ej skulle täcka,
hela utgiften för byråns upprätthållande, utan att derför äfven andra statsmedel
finge anlitas.

Villigt erkännes, att stämpelafgift är en synnerligt lämplig skatteform,
och att man ej utan verkliga skäl bör föreslå dess fullständiga afskaffande
för någon handling, som Riksdagen ansett böra med stämpel beläggas,
men i föreliggande fråga synes mig kunna fullt tillämpas 1890 års
bevillningsutskotts yttrande i dess betänkande n:o 10 angående stämpelafgiften,
nemligen: »Den stämpelafgift, som erlägges för statsmyndigheters

expeditioner, är till sin natur eu afgift för anlitandet af offentlig myndighet,
eu afgift som uttages af den, hvilken i något särskilt fall till sin
förmån påkallar statens verksamhet.»

Men det är just detta, som patenttagarne redan fullgjort genom erläggande
af patentafgifter, som till fullo täcka patentbyråns upprätthållande.

På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå,

det Riksdagen måtte besluta, att den afgift, som i 3 §
af gällande stämpelförordning finnes åsatt patentbref,
skall upphöra.

Stockholm den 28 januari 1891.

G. W. Gollander.

Häruti instämmer
Edvard Thermcenius.