Motioner i Andra Kammaren, N:o 126

Motion 1892:126 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.

7

männa principer, som fått uttryck i här förut omnämnda Kongl. Maj:ts
nådiga förordning af den 11 oktober 1889 — och tillåter jag mig alltså
härmed föreslå,

att Eiksdagen må besluta i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af nådig förordning,
hvari de bestämmelser, som meddelats till förebyggande
af margarins missbruk vid beredning af och handel med
smör, i tillämpliga delar utsträckas att jemväl gälla vid
beredning af och handel med ost, hvari ingår annat än af
mjölk framstäldt fettämne.

Om hänvisning till vederbörligt utskott hemställes.

Stockholm i januari 1892.

Nils Persson.

N:o 12G.

Af herr N. Persson i Vadensjö, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande af förslag till ändring i
gällande grunder för bevillnings utgörande.

Målet för en rättvis skattefördelning är att ordna så, att en hvars
skattebörda står i ett proportionerligt förhållande till hans förmåga att bära
och utgöra densamma. Denna bärkraft beror ej uteslutande på den beskattades
inkomst, utan i nästan lika hög grad af hans nödiga utgifter. Ju
större nödiga utgifter eller lefnadskostnader, dess mindre förmåga att utgöra
skatt af ett visst lika högt eller lågt inkomstbelopp. Den nödiga lefnads -

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.

kostnaden beror åter, i sin största allmänhet sedt, på antalet af de individer
eller personer, en skattskyldig har att underhålla. Af två personer med lika
årsinkomst, af hvilka den ena har att underhålla familj, men den andre
endast sig sjelf, har uppenbarligen den senare vida större skatteförmåga, och
kan det således ej vara billigt, att båda lika beskattas. För att råda bot
härutinnan, har man i skilda länder och tider anlitat och försökt skilda
medel och utvägar, såsom understöd (premier) till familjefäder med talrika
barn, eller minskning af deras skatteutskylder, eller, såsom för närvarande
i Frankrike, en särskild beskattning å ogifta män af en viss ålder.

I vårt land utgöres för närvarande ingen annan allmän direkt personlig
skatt än de så kallade mantalspenningarne, hvilka utgå med ett lika
belopp, oafsedt vare sig inkomstens eller den nödiga lefnadskostnadens storlek.
Att denna skattetitel ej öfverensstämmer med här förut framhållna allmänna
grund för en billig skattefördelning, är klart för en hvar. För min del har
jag tänkt mig, att mantalspenningarne borde bestämmas till olika belopp till
en början för gifta och ogifta män, lägre för de förra än för de senare.
De närmare brstämmelserna torde emellertid endast af regeringen kunna
afvägas och uppgöras, och inskränker jag mig alltså till att föreslå,

4

att Riksdagen beslutar ingå till Kongl. Maj:t med
underdånig skrifvelse, hvari anhålles, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och förelägga en kommande Riksdag
förslag till bevillning, utgående med lägre belopp af gifta
män än af män, som ej äro eller varit gifta och uppnått
en ålder af minst 25 år.

Om hänvisning till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 30 januari 1892.

Nils Persson.