Motioner i Andra Kammaren, N:o 125

Motion 1894:125 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.

N:o 125.

Af herr P.^TruedsSOn, om ändrad lydelse af § 14 riksdagsordningen.

Frågan om utsträckning af valrätt till Riksdagens Andra Kammare
har länge stått på dagordningen, och det synes, som tiden skulle
vara inne, att fragan maste snart lösas, da äfven Första Kammaren under
de senaste riksdagarne har tagit ärendet under allvarlig pröfning, men
tyckes vilja hafva någon vidare utredning af frågan, innan den kan lösas
på ett tillfredsställande sätt. Men om det steg af valrättens utvidgande,
hvarom här är frågan, torde utredning redan förefinnas, och frågan
derför icke böra uppskjutas.

Helst som under tiden både den allmänna upplysningen, sjelfstyrelsen
och de medborgerliga skyldigheterna betydligt blifvit ökade,
och slutligen har i och med den allmänna värnpligtens utsträckning
enligt sistlidne urtima riksdags beslut till 90 dagar staten tagit i anspråk
den enskilde myndige medborgarens frihet och kraft på ett sätt, som gör
hans utestängande från de politiska rättigheterna till större orättvisa
än eljest.

Det är statsklokt, på samma gång det är rättvist och billigt, att
behjerta sådana förhållanden i rätt tid, innan de tillbakasätta framträda
med anspråk, hvilka då de röna obilligt motstånd, lätt kunna antaga
karakter af fiendtlighet.

Enligt min uppfattning är det samhälle lyckligt, hvarest ovilja
mellan de maktegande och de svagare samhällsklasserna återhålles och
dämpas i tid genom billiga eftergifter från de förras sida, ej af yttre
tvång, utan af rättskänsla och förtroende; ty välvilja och förtroende föda
samma känslor tillbaka.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.

5

De ■ från all delaktighet i det politiska lifvet utestängda skola
genom inträde i detsamma småningom vakna till en känsla af gemensam
ansvarighet, som man nu ej kan med fullt skäl hos dem fordra.
Fosterlandskänslan skall vidgas och stärkas, förmågor skola framträda
att verka till samhällets gagn, och i samarbete för det helas väl skola
många sociala olikheter och klasskilnader utjemnas.

Tiden är inne att de som hafva makten verka derför. Här må
för tillfället blott en ofta hörd invändning mot rösträttens utvidgande
upptagas, den nemligen, att af de nu röstberättigade så stort antal icke
göra bruk af sin rösträtt. Utan tvifvel är detta fallet. Men i alla hänseenden
drabbar denna invändningen de nu valberättigade men icke de
utestängda; och månne ej de förra skulle känna sig djupt kränkta, derest
man gjorde anmärkningen mot dem gällande derhän, att de utestängdes
från den rätt, de nu ega men ej nyttja? Om rätten icke begagnas, så
känner man sig likväl kunna begagna honom, då det gäller.

Det finnes intet skäl för att ej detta uppenbara missförhållande
må i någon mån ju förr desto hellre undanrödjas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslås vördsamt,

att 14 § i riksdagsordningen må erhålla följande
lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han
bosatt är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man, hvilken antingen eger eller
med stadgad åborätt innehar fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra
riksdaler, eller eger på annans mark belägen husbyggnad
till nämnda taxeringsvärde eller under minst fem år
näst före valet arrenderat och fortfarande arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande
tretusen riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning
för eu till minst femhundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1894.

P. Truedsson.