Motioner i Andra Kammaren, N:o 125 (Motion 1893:126 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 125.

egendomen förut är lagfaret och fånget blifvit i
fastighetsbok inskrifvet.

K-tUl.ri-II » in • '' : I <1 it'':.; It:;- ’! j 1 I> '' ’

Anhållande jag, att lagutskottet måtte vidtaga de redaktions*
förändringar häri, som detsamma anser nödiga.

bi/ Hl. .i f x ei - »i • i ■ ■ ’b ;<•''!> ilo i:.-''''liv äi f. •

Stockholm den 28 januari 1893.

/.;b • ! • ,1 v;..,-, - i;: . I . ■ i

D. Persson

,[•>" i ■ > i i.; i 10 i: b '' i Tilllbér*.

N:o 126.

i..t,. ■ -f ; ,, '' 11 • • • # 4!; . , t,;t, . ,, .. ,. ....

Af herr S. Arnoldsson, med förslår/ till lag angående
invallning.

i -• i: t. .h, •>!.;, 1 /!-(-«,i:. tgtbb t. *■• > * i. - g,-». t

Den utveckling och det framåtskridande, jordbruket inom
landet gjort under senare åren, torde erkännas såsom eu glädjande
verklighet. Att sådan utveckling till betydlig grad på flera ställen
skett genom torrläggning och odling af förut sank och vattensjuk
mark, torde äfven medgifvas. Hvad som bidragit till jordbrukets
förbättring i sistberörda hänseende torde delvis få tillskrifvas verkan
af gällande lag om dikning och annan afledning af vatten af den
20 juni 1879.

Med erkännande således af det goda, nämnda lag medfört,
måste ä andra sidan beklagas den brist, hvarmed samma lag är behäftad
derutinnan, att den saknar stadgande om jords torrläggning
medelst s. k. invallning, hvarmed förstås antingen instängning af
rinnande vattendrag emellan sidovallar, i syfte att förekomma vattnets
utbredning å angränsande lågland, (dier afstängning från angränsande
vattendrag eller stillastående vatten af tillförene dränkta
eller tidtals öfversvämmade marker.

Orsaken till dessa bristande bestämmelser i den åberopade

Motionen i Andra Kammaren, N:o 126.

lagen är ingalunda beroende deraf, att icke den af sakkunniga personer
bestående komité, hvilken hade sig anförtrott att utarbeta det
förslag till samma lag — kvilket förslag i allt (ifrigt i hufvudsakliga
delar antogs — icke både ansett behörigt samt föreslagit bestämmelser
äfven för s. k. in vallning, utan ligger orsaken till, att kurniterades
anslag icke antogs, äfven uti den delen deruti, att vid
tiden för lagens utarbetande, tvekade mani; om behöfligheten att i
berörda hänseende lagstifta, hvarför på dåvarande herr statsministerns
yrkande, förslaget i de delar, som rörde in vall ning, blef i den
kong], propositionen till Riksdagen uteslutet och således icke af Riksdagen
pröfvadt.

Emellertid har det under tidens lopp visat sig, att behofvet
af lag med s. k. tvångsrätt förefinnes, äfven vid jords torrläggning
medelst in vallning. Detta behof framträder allt starkare i den mån
jordbrukarne mera allmänt lära sig inse betydelsen och fördelen
utaf den odlade eller odlingsbara markens fullständiga torrläggning.
För egen del kan jag genom erfarenhet angifva fall, der jemförelsevis
större torrläggningsföretag medelst invaUning blef omintetgjordt
genom det att någon eller några smärre delegare motsatte sig
företaget.

Då jag således är lifligt öfvertygad derom, att det på flera
ställen inom landet blefve till gagn och nytta, om det förslag, jaghär
tillåter mig göra, kunde vinna framgång, vågar jag vördsamt
föreslå, att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag angående in vallning.

'' J 1.

Vill man vid sjö eller annat vattendrag eller
vid hafvet gorå vall eller annan byggnad till skydd
emot vattnet, bygge så, att annan ej deraf har
men, söke oek tillstånd från det allmännas sida i
fall, der sådant är stadgadt.

Kan jord, som vid vattendrag belägen är, genom
invallmng förbättras eller göras odlingsbar

Motioner i Andra Kammaren. N:o 12H.

med mindre kostnad och rubbning af vattendraget,
än som nödig vore, der sådan åtgärd, som i § 12
af dikning slagen den 20 juni 1879 sägs, skulle
för ändamålet, vidtagas; eller kan genom in vallning
vid kåfve! dylik jordförbättring vinnas, då
hafre under enahanda vilkor, som i fråga om sjösänkning
gällande äro, jordegare, hvilken invallning
äskar, emot annan jordegare den rätt, här
nedan och i åberopade dikningslag skils.

Är för invallningens bestånd eller ändamålsenliga
inrättning nödigt, att vallen fortsattes eller
fäste derför göres å mark, hvars egare ej vill
i företaget ingå; vare han pligtig att emot ersättning
efter tv i § 6 af gällande dikningslag sägs,
af den mark upplåta hvad för byggnaden jemte

dertill hörande graf för vattnets samlande åtgår.

Ega två eller liera del i jord, som genom
invallningen skyddas, och är läget sådant, att för
jordens odling hinderlig^ vatten kan genom dikning
alledas utan att uppfordringsverk eller dylik
anstalt för vattnets upphämtande är af nöden;
vare då den, som sålunda för sin jord har nytta
af företaget, skyldig att deri taga del enligt enahanda
grunder, som i fråga om dikning äro i
lagen derom stadgade.

Nu vin nes ej nytta af invallningen med
mindre vattenuppfordringsverk eller dylik anstalt
användes; varder sådan anstalt hållen af den, som
invallningen gjort, och bortskaffas derigenom vatten

Motioner i Andra Kammaren. N:o 126.

från jord, som körer annan til]; clä vare denne
pligtig att antingen i så måtto deltaga i företaget,
att lian skall under tjugu är, räknadt från slutet
af det kalenderår, under hvilket invallningen fullbordades,
gälda vid hvarje års slut eu tjugondedel
af den andel i anläggningskostnaden, som i mån
af nyttan å hans jord belöper, och dertill sin anpart
i driftkostnad och underhåll, eller ock, om
han hellre vill, såsom bär nedan sägs i 8 §, för
lika lång tid utan afgäld upplåta af den förbättrade
jorden så mycket, som emot båtnaden svarar.
Försummar lian, som invallningen gjort, att hålla
den vid magt under de tjugu åren, och följer ej
rättelse, sedan erinran derom skett; då skall för
tid, som återstår, skyldigheten för annan jordägare
att, på sätt iiämndt är, taga del i företaget eller
upplåta jord, upphöra och för all skada ersättning
till honom gäldas af den, som invallningen hålla
bort.

Kunna ej jordegare enas om invallningens
vidmagthållande efter de tjugu åren, ege den, som
invallningen hålla vill, att utan lösen öfvertaga
vallen med tillhörande graf; och ankomme på ny
pröfning i den ordning, som i 4 kap. af gällande
dikningslag föreskrifves, om och i hvad mån
annan jordegare må förpligta*» att under viss tid,
för hvar gång ej öfverstigande tio är, antingen
årligen gälda sin anpart i driftkostnad och underhåll
eller ock upplåta jord, allt i öfverensstämmelse
med bär ofvan i denna S stadgade grunder.

S (i.

Jord, sten eller grus, som till invallning erfordras,
må tagas å det område, som af invallningen
skyddas, dock emot ersättning enligt § U
i dikningslagen.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 126.

Vallar och grafvar, som till jords skyddande
anlagda äro, må ej till annat ändamål användas
utan samtycke åt den, som råder öfver invallningen.

8 8.

Vill någon för att vinna befrielse från skyldighet
att gälda bidrag till invallning, hvarom här
framför i § 5 skils, i stället på viss tid upplåta
mot båtnaden svarande del af den förbättrade
jorden, göre anmälan derom inom tid och i den
ordning, som i § 76 af gällande dikningslag föreskrifna
äro; gälle ock för bestämmande af den
jordvidd, som bör upplåtas, de i samma § stadgade
grunder. Äskas redan vid syneförrättningen synemännens
åtgärd för jordens utstakande, vare de,
ändå att anmälan, hvarom nyss är nämdt, ännu
ej skett, pligtige att sådan åtgärd meddela.

§ 9.

Har ej jordegare, efter ty ofvan är sagdt,
vunnit befrielse från skyldigheten att i företaget
deltaga, häfte samma skyldighet vid jorden, ändå
att den kommer i annans hand.

Försummar den, som är skyldig att vall och
hvad dertill hör underhålla, hvad honom derutinnan
åligger, svare för all skada, som genom försummelsen
tillskyndas annan, hvars rätt är beroende
deraf att anläggningen hålles vid magt, Bättrar
ej den försumlige skyndsamt bristen, då lian derom
tillsagd varder, och vill den, som af försumBih.
till Biksd. Prot. lS9:t. I Sami. V Afd. 2 Band. 21 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.

melsen men lider, bristen sjelf bota, kalle då två
ojäfvige män att syn hålla och ege, sedan bristen
af dem vitsordad är, att arbetet på den försumliges
bekostnad verkstol la.

§ 11.

1 allt (ifrigt, hvarom här ej är stadgadt, galle
i tillämpliga delar om invallning hvad i dikningslagen
af den 20 juni 1879 om dikning stadgadt är.

Stockholm den 27 januari 1893.

S. Arnold snön

N:o 127.

Af herr S. von Priesen, om införande i reglementet för
riksgäldskontoret af bestämmelse i afseende ä arfvodet
till riksguldsfnllmäMiges deputerade.

Uti § 29 af senast utfärdade reglemente för riksgäldskontoret
bestämmes storleken af de arfvoden, som skola tillkomma fullmägtiges
ordförande samt hvar och en af de öfrige fullmägtige. Ordföranden
skall sålunda åtnjuta 3,200 kronor årligen samt hvar och
en af de öfrige 1,600 kronor, likaledes för år. Dessutom eger, enligt
samma §, fullmägtig, som icke är bosatt i Stockholm, att för en
resa årligen till och från hemorten uppbära kostnadsersättning, beräknad
efter samma grunder, som gälla för beräknandet af resekostnadsersättningen
åt Andra Kammarens ledamöter.

De nu nämnda arfvodena äro emellertid för två bland riksgäldsfullmägtige
endast en mindre del af de arfvoden, som från