Motioner i Andra Kammaren, N:o 124

Motion 1894:124 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

1

N:o 124.

>''i;u ‘;''r» ; r < *io! ! Uh ?'' it ■. ’ , v; .*-fj ;j 3 *.;• uiTIJub {■'' c."‘: >f> ••; v. i,!

! v »< ■ t >{ 1(.1- ''‘i,- , .... i • V f .

Af herr M. Alstcrllllld, om ändrad lydelse af § 78, punkt 5
skiftesstadgan.

1'' ; -< rv1 - ■

Den gällande stadgan om skiftesverket i riket innehåller dels i
14 § förbud för delegarne att, sedan förordnande till skifte blifvit utfardadt,
skog till afsalu nyttja, innan skiftet blifvit afslutadt och ersättning
för ståndskog blifvit genom lagakraftegande beslut faststäldt, och dels
i 78 §, »all skifteslagets mark skall i skiftet ingå; och må således särskilda
delningar å inrösnings- och afrösningsjorden inom ett och samma
skifteslag icke verkställas; dock vare från detta allmänna stadgande följande
undantag tillåtne».

1. —---------------------

5. »Uti de i 87 § mom. 2 uppräknade rikets norra län må
det, när skogsmarken förut icke är afmätt, vara delegarne i skifteslag,
der laga skifte är i fråga, tillåtet, att, när alla derom äro ense, särskild!
låta skifta inrösningsjorden tillika med så stor del af skogsmarken, som
de för sig anse nyttigt, samt låta den öfriga delen af samma mark,
hvilken för ett skifte bör beräknas, vara oskiftad till gemensamt begagnande;
dock med vilkor att sådan inrösningsjord, hvarom i 62 § förmäles,
urskiljes och i skiftet intages; och att skiftet å de egor, som på
detta sätt komma att delas, verkställes med hänsigt till den lämpligaste
delning å de öfriga egorna, när fråga derom framdeles kan väckas.»

Och nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter
i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs
Bill. till Biksd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 30 Häft. (N:is 124—127). 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

län, hvilken i vissa delar ännu är gällande jemte skiftesstadgan, innehåller
i punkten 2 — — —• — -— — —- ■— — — — — — — -—
»Angående skiftesvitsordet och skiftenas tillåtna högsta antal skola,
då fråga är om laga skifte till rubbning af storskifte, som på bekostnad
eller med understöd af staten blifvit verkstäldt, tjena till efterrättelse
följande bestämmelser nemligen: -—- — -— — — — — — — — —

6.---------------------

»Skulle minst två tredjedelar af delegarne likaledes efter skattetal
räknadt förena sig om att särskilt låta skifta inrösningsj orden tillika
med så stor del af skogsmarken, som nyttigt anses, samt att låta den
öfriga delen af denna senare mark, hvilken då bör för ett skifte beräknas,
vara oskiftad till gemensamt begagnande, vare det tillåtet, dock med
vilkor som 12 kap. 1 § 5 mom. skiftesstadgan innehåller». Sistnämnda
lagrum motsvaras numera af gällande skiftesstadgas förenämnde 78 §
punkt 5.

I rikets sex norra län förekomma mycket ofta laga skiften å områden
af stora vidder, af hvilka jemförelsevis ringa delar äro inegor.
Till följd af de stora områdena blifva dessa skiften icke allenast dyra utan
fordra äfven en lång tid för att fullbordas. Då nu jordegare icke få,
under den tid skifte pågår, till afsalu använda skogen, så inses lätt,
synnerligast som skogsafverkningen oftast utgör deras förnämsta inkomst,
att de skola under nämnda tid komma i ekonomiskt betryck, hvilket gifvetvis
i ej ringa grad ökas genom de dyra skifteskostnaderna; och följden
häraf blifver, att många få antingen sälja sina hemman till underpris eller
låna medel å desamma. Härigenom befordras öfvergången af hemman
från enskilde till bolag på ett sätt, som är lika hårdt för den enskilde
som skadligt för det allmänna.

Ehuru det vore möjligt, att i skiftesstadgan med vissa begränsningar
medgifva skogsafverkning å samfäld mark för delegarnes gemensamma
räkning under pågående laga skifte, så anser jag likväl, emedan
ett sådant medgifvande möjligen kunde föranleda missbruk, att eu förändring
af förberörde 78 § punkten 5 till likhet med motsvarande föreskrift
i nyss åberopade nådiga kungörelse den 18 februari 1859 skulle
vara lämpligare och bättre afhjelpa olägenheterna af nu gällande föreskrifter.
Det lärer nemligen ytterst sällan inträffa, att alla delegare i ett
skifteslag varda ense om att lemna eu del af skogsmarken oskiftad, då
vanligen alltid någon af dem kan hafva fördel af att skogbärande hem -

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 124.

mall utbjudas till försäljning; och det förhållandet, att skogsmarken icke
vore afmätt, synes vara af allt för ringa vigt för att vara afgörande i en
för delegarnes hushållning så ingripande fråga som den ifrågavarande.

Att en del af skogsmarken uteslötes från det först begärda laga
skiftet utgjorde naturligtvis icke något hinder för att äfven dessa delar
skiftades, sedan det första skiftet blifvit faststäldt; men genom detta
tillvägagående bereddes skiftesdelegame likväl den fördelen att få skifteskostnadernas
utgående fördeladt på en längre tid samt att under hela
den tid skiftet påginge alltid hafva en del af skogsmarken att tillgå för
utverkning till afsalu.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt föreslår jag vördsamt,
att Riksdagen ville för sin del besluta att 78 § punkten 5 i gällande
stadga om skiftesverket i riket skall erhålla följande förändrade lydelse:

5:o. Uti de i 87 § 2 mom. uppräknade rikets
norra län må det vara delegare i skifteslag, der laga
skifte är i fråga, tillåtet, att när minst två tredjedelar af
dem efter skattetal räknadt derom förena sig, särskildt låta
skifta inrösningsj orden tillika med så stor del af skogsmarken,
som de för sig anse nyttigt samt att låta den
öfriga delen af denna senare mark, hvilken för ett
skifte bör beräknas, vara oskiftad till gemensamt begagnande,
intill dess det pågående skiftet blifvit faststäldt;
dock med vilkor att sådan inrösningsjord å sistnämnda
skogsmark, hvarom i 62 § förmäles, urskiljes
och i skiftet intages; och att skiftet å de egor, som
på detta sätt komma att delas, verkställes med hänsigt
till den lämpligaste delning å de öfriga egorna, när
fråga derom framdeles kan väckas.

Hvad i denna paragraf stadgas i afseende å skogsmark
och ståndskog skall i tillämpliga delar gälla äfven
i fråga om bränntorfmosse.

Stockholm den 27 januari 1894.

M. Alsterlund.