Motioner i Andra Kammaren, N:o 123 (Motion 1892:123 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.

N:o 123.

Af herr I. Månsson, med förslag till vissa bestämmelser angående
förändring i undervisningsplan för de allmänna
läroverken såsom vilkor för antagande af Kongl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tilllstånd och behof i
afseende å lärarnes löneförhöjning.

Uti Kongl. Maj:ts proposition n:o 1 till innevarande Riksdag föreligger
under åttonde hufvudtiteln förslag till reglering eller förhöjning
af elementarlärarnes löner i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
förslag till löneförbättring, som föreslogs vid 1890 års riksdag. Förgäfves
söker man i sammanhang med detta regleringsförslag någon
framställning till omorganisation eller förändring i undervisningsplan för
läroverken — om man nemligen undantager en del mindre läroverk
och pedagogier, som äro föreslagna till ombildning. Man hade nemligen
väntat, att Kongl. Maj:t samtidigt med förslag om löneregleringen äfven
skulle gått Riksdagens uttalanden till mötes beträffande organisation och
undervisningsplan.

Så har Andra Kammaren vid flera riksdagar fattat beslut om första
klassens indragning vid samtliga läroverken och vid 1890 års riksdag,
att i de fem nedersta klasserna ej skulle läsas latinska språket, utan
skulle detta taga sin början först i nuvarande sjette klass och i de båda
öfverstå klasserna ej användas flera timmar för detta språk än nu är
fallet, samt att det nuvarande öfversättningsprofvet från svenska^ till
latin utbyttes mot en öfversättning från latin till svenska. Första Kammaren
åter beslöt vid samma års riksdag: att — under uttalande af den
vissa tillförsigt, att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med chefens för

28 Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.

ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari
1890 framstälda åsigt, måtte borttaga det nuvarande latinska öfversättningsprofvet,
samt med anhållan att Kong!. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huruvida icke vare sig det åt latinets studium i läroverken nu
anslagna antal timmar skulle kunna minskas eller ock antalet af de
läroverk, der undervisning i latin meddelades, i väsentlig mån inskränkas
— antaga löneregleringen.

Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade i Andra
Kammaren sin mening vara att verka i den rigtningen, Första Kammarens
beslut gick. Hvarför Andra Kammaren då ej biträdde Första Kammaren
var helt säkert fruktan för, att, då intet definitivt beslut blef fattadt
angående inskränkning af latinläsandet, man finge genomförd löneregleringen,
men ingen vidare reform verkstäld. Ett sådant försök göres nu
i den kongl. propositionen.

Om man å ena sidan ej vill förneka att löneregleringen kan hafva
skäl för sig, synes mig som å den andra ej heller borde bestridas rättmätigheten
af de reformförändringar i denna fråga, Andra Kammaren
vid 1890 års riksdag beslutade.

Beträffande första klassens indragning, så lärer väl ingen med fog
kunna förneka att icke folkskolan numera nått den utveckling, att, om
man undantager tyska språket, den kan bibringa lärjungarne de kunskaper
— ja mycket derutöfver — som inhemtas i elementarläroverkens
första klass; att det är i ekonomiskt afseende origtigt att hålla lärare

med så höga examina och så högt aflönade för undervisning i den kurs,

som nu meddelas barn i första klassen; och slutligen att det ur social
synpunkt vore klokare, att barn från alla samhällsklasser så länge som
möjligt erhölle undervisning i samma skola — folkskolan.

Hvad åter angår latinet, så har det länge varit en allmän önskan,
att läsningen af detta språk först skulle begynna i nuvarande sjette
klass, då derigenom de fem första klasserna skulle, fria från latinet, få
egna sig helt och hållet åt de praktiska ämnena och sålunda en mera
fullständig afslutningskurs ernås med femte klassen, hvarjemte ynglingen
lättare . vid det år, då han genomgått denna klass, kan bestämma sig
för hvilken väg han vill gå — antingen sluta studierna eller fortsätta

och då gå vare sig den reala eller klassiska linien. I öfrigt ber jag

få hänvisa till den motivering särskilda utskottet vid 1890 års riksdag
användt angående frågan om latinets förflyttande till sjette klassen.

På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå:

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta, att
första klassen vid samtliga allmänna läroverken indra -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.

ges, att inträdesåldern till den blifvande första klassen
bestämmes till fylda 10 år, och att fordringarna för
inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning
i densamma ej fordras insigt i något ämne,
hvari folkskolan icke meddelar undervisning; och

2:o det Riksdagen jemväl beslutar att, i öfverensstämmelse
med chefens för ecklesiastikdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890
framstälda åsigt, det nuvarande öfversättningsprofvet
från svenska till latin utbytes mot en öfversättning
från latin till svenska, samt att, utan att de åt detta
språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar
ökas, latinets inträde i skolan uppskjutes till nuvarande
sjette klass; samt

att ett genomförande af hvad i dessa båda punkter
föreslagits göres till vilkor för Riksdagens bifall till
Kongl. Maj:ts proposition angående elementarlärarnes
löneförhöjning.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 30 januari 1892.

Tvär Månsson.

Bil,. Ull Riksd. Prat. 1892. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft.