Motioner i Andra Kammaren, N:o 122 (Motion 1895:122 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

N:o 122.

Af herr H. H. Lilliehöök m. fl., om skrifvelse till Kovgl. Maj:t
med begäran om upprättande och framläggande af förslag
till flottans nybyggnad m. m.

Pligt,en och fosterlandskärleken mana allvarligt det svenska folket
att, i likhet med andra frihetsälskande nationer, med all kraft ordna
hela det länge försummade försvarsväsendet på ett i möjligaste mån
betryggande sätt, så att det må blifva mägtigt att värna om fäderneslandets
sjelfständighet och ära.

Ehuru denna maning ej förmått göra sig så kraftigt gällande, att
fullständiga åtgärder för förstärkande af försvarsväsendet kunnat vidtagas,
har dock svenska folket under senare åren kommit till allt klarare
insigt om vådan att försumma detsamma, och ett varmt intresse för
försvarsväsendets ordnande har vaknat.

Ett bland de många bevisen härpå äro de vid 1892 års urtima
riksdag beslutade förbättringarna, hvilka dock nästan uteslutande kommo
det rörliga landtförsvaret till del.

Frågan om ordnandet af försvaret i sin helhet har likväl ännu ej
fått sin lösning, och förr än detta skett, kunna vi hvarken skydda vår
neutralitet och våra handelsintressen i händelse af sjökrig mellan främmande
magter i oss omgifvande vatten eller med något hopp om framgång
hindra en anfallande fiende att landstiga på vår kust. Det är
derför nödvändigt, att det förbättrade rörliga försvaret till lands kompletteras
genom ett tidsenligt ordnadt sjöförsvar.

Det fasta försvaret till lands måste äfven fullständigas och tillräckligt
antal tidsenliga vapen för armén anskaffas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

Den svenska flottan, som på grund af vårt lands liafomflutna läge
vid krigsutbrott har synnerligen vigtiga uppgifter sig förelagda, är för
närvarande så underlägsen till sin styrka, att upprätthållandet af en
väpnad neutralitet, som komme att respekteras af i vår närhet krigförande
sjömagter, icke är möjligt, och än mindre skulle denna otillräckliga
flotta med ringaste hopp om framgång kunna hindra en anfallande
fiende från att brandskatta och sköfla våra kuststäder eller
verkställa en landstigning på vår kust. Nödvändigheten bjuder alltså
att skyndsamt sätta vårt sjöförsvar i sådant skick, att det så vidt möjligt
är må kunna utföra dessa för vårt lands sjelfständighet så ytterst
vigtiga uppgifter.

Vid sistlidne riksdag hemstälde Kongi. Maj:t, att på extra stat,
utöfver de af 1893 års Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke
anvisade medel, 1,868,000 kronor, måtte beviljas 10,622,000 kronor att
jemte förberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med en femtedel
årligen, för att, jemte det till ofvannämnde pansarbåt för år 1894 anvisade
anslag af 1,000,000 kronor, användas till nyanskaffning af fartygsmateriel
i enlighet med ett program, grundadt på 1892 års sjökrigsmaterielkomités
betänkande, som afsåge nybyggnad af tre l:a klass
pansarbåtar, ett avisofartyg, ett transport- och minmaterielfartyg, tio
l:a klass minbåtar och sex 2:a klass minbåtar. Men detta förslag antogs
ej af Riksdagen, utan anvisades blott 1,500,000 kronor för 1895
för anskaffning af fartygsmateriel.

Sjöförsvaret befinner sig sålunda hvad materielen beträffar alltjemt
i ett otillfredsställande läge, och ehuru den materiel vi ega är i
fullgodt stånd, är den allt för otillräcklig.

Då enligt sistnämnda komités åsigt sjökrigsmaterielen för att
kunna vara någorlunda betryggande bör bestå af stridsfartyg till minst
nedan angifna antal af de olika certerna, nemligen:

15 pansarbåtar af l:a klass

30 minbåtar af l:a „

20 minbåtar af 2:a „

6 avisofartyg jemte

fast och tillfällig mineringsmateriel, så skulle det fordras en tidrymd
af inemot 50 år för att på det sätt som hittills varit följ dt anskaffa
ofvannämnda sjökrigsmateriel. Men då pansarbåtarnas och avisofartygens
användbarhet icke bör beräknas för längre tid än omkring 30 år
och minbåtarnas till omkring 20 år samt således nära hälften af de
tidigast anskaffade krigsfartygen efter 50 års förlopp ej skulle vara

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

fullt tjenstbar, är det ju tydligt, att vi på den väg, som hittills varit
följd, aldrig skola kunna erhålla en fullt effektiv materiel till det antal,
som sålunda ansetts såsom det minsta erforderliga i sjöförsvars väg.

Det ligger således i öppen dag, att om ett betryggande försvar
någonsin skall kunna skapas, måste kraftiga åtgärder vidtagas.

Flottans nuvarande stridsmateriel förutom äldre fartyg består af:
4 pansarbåtar l:a klass, deraf en under byggnad,

6 minbåtar l:a „

9 minbåtar 2:a „ jemte fast och tillfällig mineringsmateriel,

hvadan för uppbringande af denna materiel till den styrka, som omförmälda
1892 års sjökrigsmaterielkomité ansett erforderlig, återstår att
anskaffa:

11 pansarbåtar l:a klass
24 minbåtar l:a „

11 minbåtar 2:a „ samt

6 avisofartyg äfvensom mineringsmateriel.

Då jemlikt statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, jemfördt
med senare erhållna uppgifter angående kostnaden för den under byggnad
varande pansarbåten, anskaffningskostnaden numera är för hvarje:

pansarbåt l:a klass .................................................... 3,194,000 kronor,

minbåt l:a „ 315,000 „

minbåt 2:a .,, 105,000 „

avisofartyg....................................................................... 880,000 „ .

betingar kompletteringen af flottans stridsmateriel, jemte erforderliga
medel 694,000 kronor för fullbordande af den under byggnad varande
fjerde pansarbåten, ett sammanlagdt utgiftsbelopp af 47,423,000 kronor,
förutom kostnaden för den fasta och tillfälliga mineringsmateriel, som
ännu kan behöfva anskaffas till skydd för vigtigare hamnar och inlopp.

Af det ofvan anförda torde få anses framgå, dels att landets
trygghet ovilkorligen fordrar sjöförsvarets förstärkande, dels ock att,
då detta numera icke är möjligt med mindre än det utföres på jemförelsevis
kort tid, härtill åtgår större belopp än som rimligen kan
undandragas andra statsverkets behof, samt att således en betydligare
tillgång till medel måste på en gång beredas.

Om från 47,423,000 kronor dragas kostnaderna för minbåtarne,
återstår i rundt tal ett belopp af 40,000,000 kronor, för hvilket pansarbåtar
och avisoångare skulle anskaffas. Det är denna summa, som bör
anskaffas genom särskilda åtgärder.

Minbåtarne synas fortfarande som hittills böra byggas med årliga
anslag. För innevarande år har Riksdagen beviljat för nybyggnad vid

Motioner i Andra Kammarm, N:o 122.

flottan 1,500,000 kronor. Om man antager, att Riksdagen under loppet
af 10 år låter detta anslag årligen växa intill ett belopp, som är den
beräknade annuiteten för ett lån af 40,000,000 kronor, sedan detsamma
blifvit till fullo upptaget, synes af nedanstående tablå, att omkring
6,900,000 kronor för minbåtars byggande förefinnas, sedan man från
detta nybyggnadsanslag betäckt de årliga annuiteterna på de under
tiden upplänga medlen:

lista	året
2:dra	77
3:dje	77
4:de	77
5:te	77
6:te	77
7:de	77
8:de	77
9:de	77
10:de	77

Ifrågasatt årsanslag:

1,500,000: —
1,000,000: —
1,700,000: —
1,800,000: —
1,900,000: —
2,000,000: —
2,050,000: —
2,100,000: —
2,150,000: —
2,202,000: —

Ärsannuitet
se sid. 12.

220,200: —
440,400: —
660,600: —
880,800: —
1,101,000: —
1,321,200: —
1,541,400: —
1,761,600: —
1,981,800: —
2,202,000: —

För minbåtars
byggande:

1,279,800: —
1,159,600: —
1,039,400: —
919,200: —
799,000: —
678,800: —
508,600: —
338,400: —
168,200: —

Summa kronor 6,891,000: —

Beträffande det otillfredsställande skick, hvari vårt fasta försvar
till lands befinner sig, behöfver endast påpekas: att Karlsborgs fästning
ännu står ofullbordad; att Norrbotten saknar hvarje fast stödpunkt för
försvaret; att de försvarsverk, som blifvit uppförda vid inloppen till
Stockholm, äfvensom befästningarne vid Karlskrona visserligen befinna
sig i godt skick, men behöfva kompletteras och förstärkas på grund
af de stora framsteg, som vapentekniken gjort under senaste tider; att
ön Gotland, hvilken under ett sjökrig i Östersjön måste vara eu eftertraktad
besittning för en hvar af de krigförande magterna, saknar eu
befästad punkt till betryggande af öris besittning; samt att anspråk på
befästande af inloppen till våra förnämsta kuststäder göra sig allt mer
gällande.

Karlsborg är landets enda förråd sfästning, inom hvilken bör förvaras
största delen af arméns reservförråd af gevär, ammunition, artillerimateriel,
beklädnad, tross och utredningspersedlar, hvilka derifrån böra

8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

utgå i den mån och i de olika rigtningar de behöfvas, och till denna
fästning kan man i farans stund föra bankens och andra rikets dyrbarheter.
Karlsborg är att anse såsom en bas för fältarméns operationer
i det fall, att den svenska armén blifvit af fienden tillbakaträngd till
det för ett försvar gynsamma området mellan de stora sjöarne i det
inre af landet, och denna armé försättes då i ett vida gynsammare läge
med Karlsborg, än om hvarje fast punkt i det inre af landet saknas.
Fästningen bör derför försättas i försvarbart skick.

Uti Norrbotten saknas allt fast försvar, ehuru många talande skäl
derför finnas. Nödvändigheten af ett dylikt försvar torde emellertid
icke här behöfva mer vidlyftigt påvisas, då derom så mycket i tal och
skrift på senare tider framhållits. Dock må erinras om att ett fast försvar
i Norrbotten under alla förhållanden är ett mycket behöfligt stöd
åt de derstädes opererande trupper och för öfrigt spärrar vägen för en
norr ifrån anryckande fiende. Dess betvingande kan icke ske utan betydande
ansträngningar och stor tidsutdrägt, och förrän befästningarna
i Norrbotten blifvit af fienden besatta, kan icke denna landsdel anses
vara af honom eröfrad.

Inloppen till Stockholm äro beräknade att försvaras af flottan med
stöd af anlagda befästningar, hvilka dock behöfva kompletteras med
nya verk för erhållande af ett mera betryggadt försvar mot en fiendtlig
flottas angrepp. Å Oskar-Fredriksborg nödvändiggöras vissa förändringar
för utförande af 1892 års bestyckningsplan, äfvensom förstärkning
af bröstvärn och pansar m. m. i och för beredandet af ett verksammare
skydd mot elden från det moderna fartygsartilleriet.

I samma mån som flottan vinner i styrka, torde hufvudstadens
försvar tryggas äfven i det afseendet, att fiendtliga landstigningar i dess
närhet svårligen kunna ega rum. Sakuaden af fullstäudiga befästningar
åt landsidan synes derför icke behöfva gifva anledning till allt för
mycken oro. Dock vore alltid af värde, att mindre befästningsanläggningar
företagas vid lämpliga punkter å de till hufvudstaden ledande
vägar till stöd för de trupper, åt hvilka hufvudstadens försvar öfverlemnas.

Å befästningarne vid Karlskrona behöfva bröstvärn och ammunitionshvalf
förstärkas till skydd mot nutidens skeppskanoner. Dessutom
tvinga artilleriets ökade skottvidder till anläggande af nya försvarsverk
å de nu obefästade punkter å redden, derifrån fienden efter en
lyckad landstigning kan beskjuta *örlogsetablissementet.

På Gotland finnas visserligen kustvärn vid de vigtigaste hamnarne,
Fårösund och Slite, hvilka hamnar för en i Östersjön krigförande stor -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

magts flotta äro af största värde att besitta, men de stridsmedel, som
eu sådan flotta disponerar för anfall mot dessa kustbatterier, äro antagligen
så stora, att fara förefinnes, att nämnda försvarsverk icke länge
kunna hålla stånd mot desamma, då dessutom vårt sjöförsvar — äfven
om det vore så starkt som här ofvan är afsedt — har så många uppgifter
vid försvaret af landet i sin helhet att fylla, att det icke får förutsättas,
att en sådan olycka icke kan inträffa. Stor betydelse finge då
en fast ort på denna ö, icke allenast såsom stöd för de fåtaliga stridskrafterna
å ön, utan äfven derigenom, att den icke vore eröfrad genom
att tvenne dess hamnar blifvit ockuperade. En sådan eröfring måste
betinga, att fästningen vore i fiendens våld, men härtill fordras andra
stridsmedel, än en sjögående flotta medför.

Ofvan nämnda befästningar äfvensom dylika till skydd för åtskilliga
större kuststäder äro alla af stort värde för försvaret, men då de
icke lämpligen på en gång kunna utföras, kan man till en början icke
tillgodose andra än dem, som hafva den största betydelsen. Under
antagande att arbetena å Karlsborg fortgå tills vidare genom direkta
årsanslag, torde för de vigtigaste arbetena i öfrigt böra anskaffas medel
till ett belopp af 15,000,000 kronor, hvilket, ingalunda bör sättas lägre,
då ensamt de så behöfliga ifrågasatta fästningarna i Norrbotten och på
Gotland lära kräfva med bestyckning den förra omkring 6,500,000 kronor
och den senare 3,500,000 kronor.

Värdet af arméns förseende med nya gevär, på sätt Kongl. Magt,
föreslagit, behöfver här icke utvecklas, då Riksdagen genom sitt bifall
förlidet år till anskaffande af en del sådana erkänt detsamma. Då hela
anskaffningskostnaden blifvit beräknad, till öfver 7,000,000 kronor, torde,
om anskaffningen skall ske så fort som möjligt, hela beloppet icke
lämpligen kunna tillgodoses ensamt genom årliga anslag, utan synes
åtminstone 5,000,000 kronor böra anskaffas på sätt här nedan omförm
äles.

Af det anförda torde få anses framgå, att försvarsverket för att
motsvara de anspråk, som landets trygghet uppställer på detsamma,
Bill. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 29 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

ovilkorligen fordrar sjöförsvarets förstärkande, det fasta försvarets komplettering
samt arméns förseende med nya gevär, men äfven att detta utföres
inom möjligt kortaste tid. Härtill kräfves dock, att penningar till
stora belopp kunna disponeras för ändamålet utan att andra statsbehof
åsidosättas. Det spörsmålet framställer sig då: huru och hvarest skola
dessa nödiga medel erhållas?

Det är påtagligt, att svenska staten, liksom andra stater i liknande
läge, måste anlita sin kredit och således genom lån anskaffa de
belopp, som fordras för att sätta sitt försvarsverk i fullt stånd, men
detta behöfver lyckligtvis icke ske genom utländskt lån, utan kunna
genom anlitande af inhemsk statskredit dessa medel anskaffas inom eget
land. Kapital till belopp af flere hundra millioner kronor finnas i sparbankerna
samt på deposition och upp- och afskrifningsräkningarna i
de öfriga bankerna. Enligt officiella uppgifter äro i bankinrättningarna
insatta följande belopp:

enskilda sparbankernas behållning den 31/12 1892 Kr. 298,456,083: —

postsparbankens behållning den 30/n 1894............... „ 28,407,735: —

riksbankens, de enskilda bankernas samt aktieoch
folkbankernas sammanlagda behållningar
den 30/11 1894, nemligen:

å sparkasseräkning innestående ................................... „ 14,432,934: —

„ upp- och afskrifning „ ................................... „ 76,613,083: —

„ depositionsräkning „ ................................... „ 324,375,844: —-

Summa Kr. 764,285,679: —

Häraf framgår, att tillgång å disponibla medel inom landet icke
saknas.

Bästa utvägen att tillgodose förutnämnda försvarsbehof ligger
otvifvelaktigt uti ett lämpligt anlitande af den inhemska statskrediten i
likhet med hvad andra länder göra, såsom England, Frankrike m. fl.;
utan upptagande af lån skulle till och med dessa rika länder icke städse
kunna hålla hela sitt krigsväsende fullt effektivt efter tidens fordringar.
Man nöjer sig der med att betäcka ränta och amortering å dessa lån
med de årliga statsinkomsterna; och annat kan man väl icke sätta i
fråga i vårt land, då det gäller tillgodoseende inom kort tid af försvarsbehof,
som kräfva stora kostnader. Med vårt nu brukliga sätt att söka
bestrida dylika utgifter med de årliga inkomsterna, finna vi oss snart
helt och hållet magtlösa att genomföra de omfattande förbättringar i
försvarsväsendet, hvilka här äro i fråga. Inhemska statskrediten gifver
oss deremot kraft till detta utan att taga i anspråk folkets skatte -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

förmåga öfver höfvan. Försvarsbördan i sin helhet kan på detta sätt
göras jemnare, och endast derigenom torde vigtiga delar af vårt krigsväsende,
hvilka blifvit försummade allt för länge, kunna inom kort tid
vederbörligen tillgodoses. Genom det inhemska statskreditsystemets
anlitande för här ifrågavarande ändamål sättas dessutom kapitalen i
omlopp, uppmuntras och upparbetas inhemsk industri, och på samma
gång komma de penningar, som offras för att skänka fosterlandet politisk
trygghet, att medföra aisevärda fördelar för näringarna. Ej heller
kommer på detta sätt den allmänna penningrörelsen att af de försvarsanslag,
som här ifrågasättas, betungas, utan tvärt om torde denna rörelse
komma att höjas genom tillkomsten af nya betalningsmedel och spekulationsföremål
i form af statsobligationer, belånade och betalbara inom
landets olika delar.

Dessa obligationer böra utgifvas endast på svenska språket i
smärre valörer, löpande med högst 3,6 procent ränta, ouppsägbara från
långifvarens sida, fördelade i serier samt mot i öfrigt samma vilkor
som senaste statslån. Lämpligast synes, att olika lån upptagas för här
ofvan nämnda särskilda försvarsändamål, enär dessa betinga olika amorteringstider.

Då fartygemateriels varaktighet kan beräknas till 30 år, torde
vara rättast att amorteringstiden för det lån, som afser sjöförsvarets
tillgodoseende, bestämmes till omkring 30 år, hvaremot det för befästningar
afsedda lånet bör kunna gifva;? en amorteringstid af 40 år.
Vapenlånet synes böra amorteras å ungefär 30 år.

De lånebehof, som på grund af ofvanstående skulle förefinnas,
kunna i runda tal beräknas:

för flottans nybyggnad till ............................. Kr. 40,000,000: —

„ fortifikationsbehof „ ............................... „ 15,000,000: —

„ gevärsanskaffning „ ..................... „ 5,000,000: —

Summa Kr. 60,000,000: —

Enligt sakkunnig persons beräkning utgöres annuiteten å ett 3,6
procent lån af kronor 40,000,000, amorteradt på SO år, i rundt tal kronor
2,202,000: — och på ett dylikt lån af kronor 15,000,000: —, amorteradt
på 40 år, kronor 713,000: — samt å ett dylikt af kronor 5,000,000: —,
amorteradt på 30 år, kronor 275,000: —. Men då dessa lån icke böra

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

upptagas annat än i mån af utförandet af de ifrågavarande arbetena,
hvilket torde medtaga en tid af 10 år, torde hvarje serie af lånen böra
utgöra Vi,, af desamma, och de årliga annuiteterna utgå med deremot
svarande belopp. Nedanstående tablå visar, huru annuiteterna för de
3 lånen endast småningom under de 10 första åren uppnå ofvanstående
belopp.

Annuiteter å lån

l:sta	året
2:dra	11
3:dje	11
4:de	11
5:te	11
6:te	11
7:de	11
8:de	11
9:de	11
10:de	11

för flottans ny- för fortifikations- för gevärsan byggnad.

behof. skaffning.

220,200	— 71,300	— 27,500
440,400	— 142,600	— 55,000
660,600	— 213,900	— 82,500
880,800	— 285,200	— 110,000
1,101,000	— 356,500	— 137,500
1,321,200	— 427,800	— 165,000
1,541,400	— 499,100	— 192,500
1,761,600	— 570,400	— 220,000
1,981,800	— 641,700	— 247,500
2,202,000	— 713,000	— 275,000

Vid uppförandet i de årliga budgeterna å vederbörande hufvudtitlar
af dessa annuiteter komma således desamma blott så småningom
att taga i anspråk statens inkomster för lånens förräntande och amortering;
men äfven då annuiteterna under tionde året nå sitt maximum,
synas de belopp, hvartill de uppgå, icke böra verka afskräckande. Vid
denna tid, då grundskatteafskrifningen är afslutad, och de försvarsbehof,
som bero på 1892 års urtima Riksdags beslut, blifvit tillgodosedda,
kunna väl de belopp, som här äro i fråga, icke allt för mycket försvåra
årsbudgeternas uppgörande.

Ehuru väl det må förefalla mången djerft att framställa ett i vårt
land så ovanligt förslag som detta, hafva vi dock dristat göra det, då
fara är att, om icke kraftiga åtgärder, och detta mycket snart, vidtagas
för tillgodoseende af här ifrågasatta vigtiga försvarsmål, våra bemödanden
härutinnan sedermera komma för sent; några få dagars brandskattning
och blockering af våra större kuststäder samt sköfling och
bränning af våra kuster, fiendens inträngande i och besättande af delar
af vårt land, hvilka i saknad af befästningar ej kunnat försvaras af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 122.

härför disponibla, men fienden kanske icke blott i antal utan äfven i
beväpning underlägsne trupper, kunna ålägga landet bördor, som ensamt
i ekonomiskt hänseende i värde komma att uppgå till många qånqer de
belopp, som här äro föreslagna att förskotteras för uppnående af det
fosterländska målet: en tryggad sjelfständighet.

Då emellertid den utredning, som här kunnat lemnas, såväl i ett
som annat afseende ej blifvit så fullständig, att derå bör grundas framställningar
om beviljande af vissa an slagsbelopp och sättet för dessas
anskaffande, utan detta bör öfverlemnas till Kongl. Maj:ts ytterligare
utredning och pröfning, få vi derför vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t. med begäran, att Kongl. Maj:t behagade låta
upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till flottans
nybyggnad, det fasta försvarets utveckling samt
arméns förseende med tidsenliga gevär, äfvensom till
kostnadernas bestridande med inom landet upplånade
medel, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
åsigter, som här blifvit angifna.

Stockholm den 26 januari 1895.

H. Lilliehöök. M. Alsterlund.

Elis Nilson.

Edv. Svensson.