Motioner i Andra Kammaren, N:o 121

Motion 1892:121 Andra kammaren

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 121.

N:o 121.

Af herr N. PetCFSSOll i Runtorp, om ändrad lydelse af 23
kap. 6 och 7 §§ strafflagen.

Det torde vara ett kändt förhållande, att redlighet i handel och
vandel på senare tider i betänklig grad ringaktas, så att förtroendet
man och man emellan mer och mer rubbats. Frågar man sig hvad är
orsaken härtill, så kan jag ej finna annat än att vår gällande lag, och
tillämpningen deraf har ingen ringa del deri. I synnerhet anser jag, att
strafflagens 23 kap. 6 och 7 §§ i allmänhet skydda den bedräglige
och vårdslöse gäldenären mer än rättvisligen är och så, att han vanligen
går straffri.

Vid 1888 års riksdag hade dåvarande justitieombudsmannen i sin
embetsberättelse gjort hemställan till Riksdagen i enahanda syfte, som
jag nu afser, men lagutskottet afstyrkte bifall till denna hemställan af
det skäl, att ifrån regeringen väntades förslag om åtskilliga ändringar i
strafflagen. Dessa ändringar hafva, som vi känna, framkommit och vid
1890 års riksdag biföllos väsentligen desamma. Men uti den lag, som i
följd häraf utfärdades den 20 juni 1890, har 23 kap. med den dervid
gjorda ändringen blifvit ännu mera fördelaktig för den bedräglige och
oförsynte gäldenären, igenom det, att allmän åklagare betagits all rätt
till åtal mot sådana gäldenärer och att endast målsegande eger rätt
dertill.

För att undvika vara vidlyftig med denna motion, får jag som stöd
för detta mitt förslag åberopa alla de skäl, som äro anförda i förenämnda
justitieombudsmannens berättelse och som återfinnas uti lagutskottets
betänkande n:o 11 vid 1888 års riksdag.

21

Motioner i Andra Kammaren, N:o 121.

Med anledning häraf får jag föreslå, att Riksdagen ville besluta den
ändring i så väl 6 som 7 §§ i 23 kap. strafflagen, att dessa paragrafer
erhålla följande lydelse:

§ 6.

Deri, som gjort sig skyldig till ansvar efter 5 §
oeh efter 2 § eller 3 §, ehvad det är gäldenär eller
sådan syssloman, som i 4 § sägs, vare ej för ansvar
fri, äfven om han inför rätten kan styrka, att borgenärerna
i konkursen blifvit till fullo förnöjda.

§ 7.

Brott, som i 2 eller 3 § omförraälas, ehvad de
begåtts af gäldenären eller, efter ty i 4 § sägs, af
syssloman, så ock brott, som i 5 § omförmäles, må
åtalas af allmän åklagare eller af målseganden.

Derest lagutskottet skulle, för vinnande af det syftemål som jag här
afser, finna mera lämpligt, att dessa 6 och 7 §§ kunna till kraft och verkan
upphäfvas eller annorlunda formuleras, än mitt förslag upptager,
får jag jemväl yrka, att lagutskottet afgifver förslag härom.

Stockholm den 28 januari 1892.

Nils Petersson.