Motioner i Andra Kammaren, N:o 120 (Motion 1906:120 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.

N:o 120.

Af herr J. Bengtsson i Bjärnalt, om skrifvelse till Kung1. Magt
angående inrättande af ett statslotteri.

Tanken på ett statslotteri växer alltmer fram, och visst torde vara,
att den till sist icke kan hållas tillbaka. Inom Andra Kammaren har
dock alltid ovilja funnits emot lotterier, och alla gånger, frågan bragts
på tal inom kammaren, har den fallit. Det enda skäl, som kunnat åberopas
för afslag på hittills framkomna motioner om ett inhemskt statslotteri,
har varit, att spellusten är en passion, som icke bör tillfredsställas,
och att det därför skulle vara moraliskt godt, att vi vore fria
från ett statslotteri. Det torde dock kunna sättas i fråga, huruvida
spelandet på lotteri i sig själf är något moraliskt förkastligt. Säkert är
i alla fall, att Kungl. Maj:t varit af annan mening och sedan år 1889
medgifvit lotterier till ganska afsevärda belopp. Önskvärdt vore visserligen,
att allt lotterispel kunde utrotas inom landet, men då detta torde
vara omöjligt, synes det mig vara lyckligast, om spelpassionen kunde
hållas inom vissa gränser, hvilket säkerligen bäst skulle lyckas, om staten
själf toge hand om lotterierna och reglerade desamma. Ett stöd för
denna uppfattning tror jag mig hafva funnit i det utlåtande, som år 1902
afgafs af det Första Kammarens utskott, hvilket hade att behandla ett
förslag om inrättande af ett statslotteri. Utskottet säger nämligen: »ett
ständigt tillgängligt svenskt statslotteri med måttliga dimensioner synes
därför utskottet vara mera ägnadt att hålla spelpassionen inom vissa
gränser, och ett dylikt lotteri skulle äfven kunna ordnas på ett fullt
betryggande sätt samt så, att dessa sannolikt till största delen från de
mindre bemedlade härflytande penningar kunde användas för sådana
ändamål, som i första hand komme dessa klasser till godo.» Ett stats -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.

lotteri med filantropiskt ändamål, där penningarna kunde komma det
svenska folket till nytta, vore väl att föredraga framför det nuvarande
förhållandet, då oerhörda summor utbetalas för utländska lotterispel.
Särskildt i våra dagar, då statskassan är hårdare anlitad än den varit
på många år, skulle den vinst, staten komme att göra på ett inhemskt
lotteri, med fördel kunna användas för så allmännyttiga ändamål som
ålderdomsförsäkring och tuberkulosens bekämpande.

Och vidare. Kan det verkligen från statsekonomisk synpunkt vara
klokt att låta penningarna gå till utlandet? Att denna fråga måste besvaras
nekande, insåg redan vid 1902 års riksdag denna kammares
tillfälliga utskott, som hade den förberedande behandlingen af då väckta
motioner i förevarande ämne om hand. Utskottet erkänner nämligen,
»att vårt folk genom inflytande från de utländska lotterierna tillfogas en
ekonomisk nationalförlust.» Det synes därför vara en verklig fara för
vårt land, om vi icke snarast möjligt taga denna fråga i egna händer
och genom inrättande af ett statslotteri reglera det spelbehof, som faktiskt
finnes hos folket, så att detta gör så liten skada som möjligt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
begära, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
nästkommande Riksdag framlägga förslag till inrättande
för statens räkning af ett penninglotteri.

Stockholm den 23 januari 1906.

J. Bengtsson.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1906.