Motioner i Andra Kammaren, N:o 120

Motion 1893:120 Andra kammaren

13

Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.

Skulle lagutskottet, till hvilket denna min motion torde remitteras, hafva
något att mot formuleringen invända, behagade utskottet vidtaga de ändringar,
som kunna anses nödiga, på det att syftemålet med motionen må vinnas.

Stockholm den 28 januari 1893.

Lars Persson.

N:o 120.

Af herr 0."|W. Redelius, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
ändring i förordningen angående allmänt ordnande'' af pr ester -skåpets inkomster den 11 juli 1862 i syfte att presterskapets
kontanta aflöning må utgå af statsverket.

Uti ingressen till kongl. förordningen den 11 juli 1862 angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster hänvisas till en Biksdagens
skrifvelse den 6 juli 1857, hvari rikets ständer såsom skäl till lönereglering
angifver, att sättet för presterskapets aflöning vore i flera hänseenden
mindre lämpligt och af beskaffenhet att föranleda tvister emellan löntagare
och löngifvare. Konung och Riksdag blefvo eniga icke blott om behofvet
af en lönereglering, men äfven om de grunder, som vid regleringens verkställande
borde följas. Resultatet föreligger nu i de, på grund af nämnda
förordning, uppgjorda och på de flesta ställen tillämpade löneregleringarna,
Indika torde få anses hafva ådagalagt, att nya aflöningssättet är vida att
föredraga framför det förut gällande och derför kan uppskattas såsom ett
stort steg framåt till ett bättre. Men den vunna erfarenheten vittnar äfven
derom, att en del gamla olägenheter och ojemnheter ännu qvarstå, och att
det åsyftade målet alltså ännu icke till fullo uppnåtts. Men målet skulle,
enligt mitt förmenande, fullständigare vinnas, om presterna likstäldes med
andra statens tjensteman så, att de af statsverket finge uppbära sin aflöning

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.

sådan den genom allmän lag blifvit bestämd. Ingen lärer kunna med fog
påstå, att sådan anordning skulle vara stridande mot god ordning. Men
sådan anordning förutsätter, att presterna måste afstå från tionden tillika
med alla hittills varande inkomster, hvilka gifvetvis skulle indragas till
statsverket, och från boställena, som då naturligtvis skulle i författningsenlig
ordning utarrenderas för statsverkets räkning på vilkor, bland andra,
att arrendatorn ålägges bygga och underhålla boställets alla laga hus och
tillhandahålla tjenstens innehafvare erforderlig embetsskjuts samt ved,-der
bostället dertill lemnar tillgång; hvarjemte från arrendet borde undantagas
bostadslägenhet och trädgård.

Denna anordning skulle, enligt min uppfattning, medföra många fördelar;
med hänsyn till de särskilda församlingarna, presterskapet, det borgerliga
samhället och svenska kyrkan i dess helhet.
l:o med hänsyn till den enskilda församlingen,

a) som derigenom befriades från byggnadsskyldigheten, och

b) som kunde få sina afgifter mera rättvist fördelade, så att för lika
inkomst den ene finge betala lika mycket som den andre, i stället
för att, såsom nu ofta händer, den ene nödgas betala mångdubbelt mera
än en annan för lika stor inkomst.

2:o med hänsyn till presterskapet,

a) som derigenom besparades från nödtvånget att för sin bergning studera
och idka jordbruk och boskapsskötsel; men i dess ställe finge
mera tid att egna åt sina mångfaldiga embetsåligganden och studera
sådant, som närmare rör deras embete;

b) som genom utjemnade löner kunde slippa att så ofta som nu söka
transport, hvilken ändring utan tvifvel skulle lända så församling
som presterskap till båtnad.

3:o med hänsyn till det borgerliga samhället,

som skulle få gagn af boställenas högre afkastning derigenom, att de
i allmänhet blefve bättre brukade och deras naturliga tillgångar bättre
tillvaratagna.

4:o med hänsyn till svenska kyrkan i sin helhet,

som skulle vinna fördelen af att betjenas af mera kraftfulla män, om,
i konseqvens med det anförda, de af ålder försvagade presterna pensionerades,
hvartill medel kunde anskaffas:

a) af vakansmedel, som icke redan anslagits till enke- och pupillkassan;

b) af all behållen inkomst från de ecklesiastika boställsskogarne;
g) af pensionsafgifter af presterna sjelfva.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 121. 15

På grund af det anförda beder jag vördsamt få hemställa,

att riksdagen behagade besluta, att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kong! Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i kongl. förordningen den 11 juli 1862 angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster, att
deri bestämmes, att presterskapets kontanta aflöning skall
utgå af statsverket och presterna åtnjuta in natura
endast bostad med trädgård, erforderlig embetsskjuts samt
vedbrand, der bostället dertill lemnar tillgång.

Stockholm den 28 januari 1893.

O. W. Redelius.

tf:o 121.

Af herr A. HanSSOll i Solberga, om ändring af § 36 i
gällande bevillningsförordning.

Som oftast förekomma klagomål hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen öfver val vid kommunalstämmorna af ledamöter i taxeringsnämnderna
inom kommunerna, hvilka klagomål till följd af den knappa tid,
som i bevillningsförordningen är tillmätt mellan verkställandet af valen och
sjelfva förrättningarne, dock sällan hinna afgöras förr än taxeringsförrättningarne
redan hafva försiggått, och följden blir, som jag ock vet har händt, att
personer fått deltaga i taxeringsnämnden, som sedermera förklarats ej vara
lagligen valda, och har förrättningen verkstälts af obehöriga personer, och
är jag förvissad om att dessa oegentligheter hädanefter, då beskattningen mera
än hittills kommer att utgöras efter bevillning, bli mera i ögonen fallande.

Jag har derför tänkt mig att dessa förhållanden skulle åtminstone till
någon del kunna afhjelpas genom en förändring af § 36 i nu gällande