Motioner i Andra Kammaren, N:o 11

Motion 1893:11 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

N:o 11.

Af herr A. V. (.jungman, om åtgärder för befrämjande af fisket vid
rikets östra kust och i sötvattnen.

Under särskildt de senast förflutna femton åren har hos dem,
hvilka i vårt land egna sig åt fiskerinäringens utöfning, funnits en
ganska allmän önskan efter en ändamålsenligare och kraftigare omvårdnad
om denna näring från det allmännas sida, än den som hittills
faktiskt kommit densamma till del. Denna önskan har äfven framförts
till och behjertats af Riksdagen, som aflåtit skrivelser till Kongl. Maj:t
med anhållan om nödiga åtgärders vidtagande åren 1878, 1890 och
1892 samt höjt reservationsanslaget till »fiskerinäringens understöds) år
1889 från 17,600 kronor till 42,000 kronor, eller med 24,400 kronor,
samtidigt med att aflöniugen åt fiskeriintendenten öfverfördes från
nämnda anslag till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen».

Den administration för rikets sötvattens- och östersjöfiskeu, som
sistnämnda år anordnades vid inrättandet af landtbruksstyrelsen, är
emellertid »så ytterst otillfredsställande och principvidrig till sin organisation
att det icke ligger inom möjlighetens område att ens tänka ut
något i den vägen sämre. Den är naturligen ock i det närmaste enastående
i sitt slag och så fullständigt stridande mot allt hvad eljes
anses oundgängligt för en god administration i allmänhet och en dugande
administration af näringslifvet i all synnerhet, som någonsin en offentlig institution
i ett konstitutionelt land kan vara det. En tillfredsställande så
kallad administration af näringslifvet anses nemligen numera allestädes så
enstämmigt böra ske genom, i väsentlig mån åtminstone, på sjelfstyrelsegrundsatsen
hvilande inrättningar, att det är rent af förvånande, att man, på
sätt som skett, kunnat få fram något dylikt som den under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriadministrationen. I spetsen för denna står nem -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

7

ligen såsom allenastyrande »chef» fiskeriinspektören, hvilken, tvärt emot
hvad eljes inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman
utan oafsättlig, under det att hans underordnade fiskeriassistenter
deremot äro afsättliga förtroendetjenstemän. j>En-persons-systemet$, ehuru
allmänt förkastadt i fråga om näringarnas så kallade administration,
är sålunda här genomfördt i den mest afskräckande form.»

Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen eger vidare att, sjelf eller
genom någon af sina underordnade assistenter, taga initiativ till särskilda
fiskestadgars stiftande, afgifver utlåtanden till länsstyrelserna
öfver förslag till dylika stadgar, innan de må af länsstyrelserna fastställas,
samt bereder, föredrager och, i händelse af förfall för öfverdirektören,
till och med afgör till landtbruksstyrelsen hänvisade fiskerimål,
hvarförutom han såsom föredragande för fiskeriärenden inom samma
styrelse till följd af sakens natur tydligen blifver den vid dessa ärendens
afgörande i regeln bestämmande. Samma embetsman får sålunda
i flera instanser handlägga samma ärende, hvilket ju allmänt anses
vara »stridande mot andan i vår lagstiftning», ett förhållande som vinner
ökad betydelse, då man ihågkommer, att lagstiftningen för sötvattensoch
östersjöfiskena är i öfvervägande grad »prohibitiv» och att åtgärderna
för samma fiskens upphjelpande hittills hufvudsakligast gått ut
på att reglera och inskränka fiskets utöfning genom förbud. Detta är
emellertid en form för den offentliga verksamheten till fiskerinäringens
främjande, hvars anlitande kräfver den allra största omsorgsfullhet och
grannlagenhet, på det att ingens laga rätt må trädas för nära och ingen
inskränkning ske uti näringsutöfningen, som icke af vården om enskildes
fiskerättighet eller näringens bästa oundgängligen påkallas. Iakttages
ej detta, och erbjuder ej den befintliga fiskeriadministrationen
största möjliga garantier mot misstag och missbruk vid användningen
af förbud såsom medel till fiskets upphjelpande, då kunna rättskränkningar
svårligen undvikas och då blifva de fiskeberättigade lätt utsatta
för ett förderfligt godtycke, gent emot hvilket de i verkligheten stå
nästan rättslöse. Dylika garantier stå dock, såsom äfven under de senare
åren upprepade gånger af mig offentligen framhållits, icke att
vinna, då fiskeriadministrationen för mycket centraliserats i en enda
persons händer, utan måste eftersträfvas genom en klok decentralisation
och lokalisering af samma administration.

Den under landtbruksstyrelsen förlagda fiskeriadministrationen
motsvarar, till följd af felaktig anordning, icke de anspråk, fiskeriidkarne
med rätta ega ställa på densamma, och den förmår af samma skäl icke
heller att tillhandagå Kongl. Maj:t vare sig med tillfredsställande ut -

8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

redningar af för utlåtandes afgifvande emottagna mål eller med de för
fiskerinäringens främjande oumbärliga förslagen till nödiga åtgärders
vidtagande, hvarför den ock bör snarast möjligt ersältas med en mer
tidsenligt organiserad institution.

Då nu medel för åvägabringandet af eu förbättrad offentlig omvårdnad
om fiskerinäringen år 1889 af Riksdagen beviljats, och då
hafsfisket vid rikets vestkust, hvars administration, till följd af sin från
sötvattens- och de egentliga östersjöfiskena så uppenbarligt afvikande
samt med sjöfart, handel och industri mera öfverensstämmande beskaffenhet,
helt rigtigt förlagts under kommerskollegium, föranledt till och för
närvarande, på grund af ansökningar hos Kongl. Maj:t från Göteborgs
och Bohus läns landsting samt enskilde personer, är föremål för utredning
med syfte att erhålla ett tillfredsställande förslag till en möjligast
god anordning af dess administration; så synes tidpunkten vara
särskildt läglig för att Kongl. Maj:t samtidigt äfven företager frågan
om anordnandet af en tidsenlig administration för fiskena vid rikets
östra kust och i sötvattnen till behandling.

Redan innan en sådan utredning medhunnits bör dock, såsom en
i alla händelser nödig åtgärd, enligt såväl den 1881 tillförordnade
fiskerikomiténs förslag, som det 1886 deröfver af nuvarande fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen afgifna yttrandet, ännu en fiskeritjensteman
med samma benämning, ställning och aflöning som fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen anställas å ordinarie stat för att öfvertaga
ena hälften af den nämnde fiskeriinspektör åliggande verksamheten°

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till de
offentliga handlingar rörande fiskerinäringens administration, jag af
trycket utgifvit, får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen, dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åstadkommandet af en mer tillfredsställande administration
af fiskena vid rikets östra kust och i sötvattnen,
dels och å ordinarie stat uppföra ett anslag
af 4,500 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriinspektör.

Stockholm den 16 januari 1893.

Axel Vilh. Ljungman.