Motioner i Andra Kammaren, N:o 11

Motion 1892:11 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

N:o 11.

Af herr S. J. Kavdell m. fl., om beviljande af ett anslag å

50,000 kronor såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för
allmänna läroverket i Östersund.

År 1891 föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att såsom bidrag till
uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund bevilja ett
anslag af 100,000 kronor. I sitt utlåtande n:o 9 bemstälde statsutskottet,
att denna Kongl. Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen bifallas;
medan fyra reservanter gjorde den hemställan, att Riksdagen måtte på det
sätt bifalla Kongl. Maj:ts framställning, att Riksdagen såsom bidrag till
uppförande af ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund beviljade

50,000 kronor under vilkor, att Östersunds stad tillhandahölle lämplig
tomt för byggnaden, samt att hvad utöfver nämnda belopp för ändamålet
erfordrades anskaffades utan statsverkets betungande, och att af berörda
belopp på extra stat för år 1892 anvisades 17,000 kronor.

Vid ärendets föredragning i kamrarne beslöt Första Kammaren för
sin del i öfverensstämmelse med reservanternas hemställan, medan Andra
Kammaren anslöt sig till utskottets hemställan, hvilken sålunda blef Riksdagens
beslut.

Såväl af utskottsbetänkandet som af diskussionen i kamrarne framgår,
att till grund för afslaget låg hufvudsakligen en farhåga för, att ett
bifall till den kongl. propositionen skulle skapa ett besvärande prejudikat

Motioner i Andra Kammaren, N:ö 11.

11

för framtiden, hvarjemte framhölls, att staden Östersund vore ett rikt
samhälle, emedan denna stad skulle hafva betydande inkomster dels af
bränvinshandeln, dels af tullmedlen.

Då vi äro öfvertygade derom, att här icke alls kan blifva tal om
något prejudikat, och då vi veta, att det senare påståendet icke är med
det verkliga förhållandet öfverensstämmande, så våga vi härmed genom
en motion åter draga frågan under Riksdagens ompröfning.

Det finnes ingen provins i Sverige, som i förhållande till sin folkmängd
och ‘ sina ressurser fått’ betala så mycket, för att få en statsbana
framdragen öfver sin mark, som Jemtland. Det bidrag, som sålunda
lemnades, var ett helt och hållet frivilligt offer för att få en vigtig och
eftersträfvad kommunikation till stånd. Derför uttalade också då varande
civilministern, vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t, den mening,
att denna provinsens uppoffring för jernvägsanläggning kunde i framtiden,
då lägligt tillfälle dertill gåfves, i en eller annan form återgäldas orten.
Om nu Riksdagen infriar det visserligen obestämda löfte om ersättning,
som på sådant sätt af regeringen då gafs, så lärer väl icke kunna sägas,
att något nytt prejudikat sålunda skulle uppstå.

Uppgiften om staden Östersunds stora inkomster tarfvar äfven
rättelse. Det är icke sant, att denna stad åtnjuter någon tolagsersättning,
ehuru den numera är stapelstad och i denna sin egenskap uppfört och
tillhandahåller staten tull- och packhus af sten. I likhet med ett fåtal
andra städer, som på den sista tiden förvärfvat stapelstadsrätt, har nemligen
icke heller Östersund erhållit något anslag af tullmedlen, en förmån,
som deremot ej mindre innehafves af de 30 äldre stapelstäderna, än äfven
beviljats nio andra städer, hvilka efter år 1857, då tolagsersättning eller
anslag af tullmedlen trädde i stället för den gamla tolagen, intagits i
stapelstädernas klass.

Enligt kommerskollegii utlåtande af den 31 december 1838 hade
tolagen blifvit stapelstäderna gifven till aflöning åt embets- och tjensteman,
till byggande och underhåll af tull- och packhus, till uppförande och underhåll
af skolhus och gymnasium m. m. Vid Östersunds tullkammare erlägges
årligen i tullafgifter omkring 300,000 kronor, hvilket belopp utan någon
afkortning kommer statsverket till godo. Om denna stad blefve likstäld
med de flesta öfriga stapelstäderna, skulle den till bestridande af nämnda
omkostnader erhålla af dessa medel fem procent eller omkring 15,000
kronor årligen. Ett anslag till staden Östersund en gång för alla af

50,000 kronor såsom bidrag till uppförande af skolhus uppväger således

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

icke på långt när de ekonomiska fördelar, som samma stad skulle hafva
af tullmedlen, om den befunne sig i samma gynnade ställning, som flertalet
af de öfriga stapelstäderna.

Vid sådant förhållande är statens hjelpande mellankomst härvid
så mycket mera naturlig, som skyldigheten att uppföra nya läroverkshus
i främsta rummet tillkommer stiftens byggnadskassor, så vida ej annat i
vissa särskilda fall är bestämdt, men dessa byggnadskassors inkomster
numera så reducerats, att de omöjligt kunna fullgöra nämnda skyldighet.
Dessutom har Hernösands stifts byggnadskassa uttömts i och för uppförande
af nytt läroverkshus i Hernösand, en stad, som tillika är i åtnjutande
af tolagsersättning.

Yi skulle icke hafva besvärat Riksdagen med denna frågas återupptagande
redan nu, om den icke såväl af pedagogiska som af hygieniska
skäl kräfde den skyndsammaste lösning. Att det nu varande med tillskott
dels från stiftets byggnadskassa, dels från länet uppförda och delvis
ursprungligen till ett annat ändamål afsedda skolhuset endast i mycket
ringa grad uppfyller de fordringar, man bör ställa på en sådan lokal, är
till fyllest framhållet i den kongl. propositionen till förlidet års Riksdag,
till hvilken vi härmed anhålla att få hänvisa. — Äfven de hygieniska
förhållandena äro högst bedröfliga. Det har händt, att sjukliga lärjungar
af läkare förbjudits att fortsätta med att deltaga i lektionerna i denna
skola, emedan den i skolrummen rådande osunda luften skulle varit
mycket farlig för dem. Ensamt denna omständighet gör en snar nybyggnad
till en tvingande nödvändighet.

Den 4 mars 1886 faststälde Kongl. Maj:t ritning till ny byggnad
för allmänna läroverket i Östersund, och skulle enligt kostnadsförslaget
denna byggnad komma att kosta omkring 200,000 kronor. På sjelfva
orten kunna, enligt specificerad uppgift i den nådiga propositionen till
förlidet års Riksdag, skaffas omkring 100,000 kronor. Således skulle
behöfvas ett tillskott af inemot 100,000 kronor. Men då vi icke våga
hoppas, att detta års Riksdag skall vara villig att anslå ett större belopp,
än hvad Första Kammaren förlidet år för sin del beviljade eller 50,000
kronor, och då vi vidare i öfverensstämmelse med fjolårets reservanter
anse det för möjligt, att åtskilliga förenklingar i ritningen kunna vidtagas,
och kostnaden för byggnaden till följd deraf nedbringas, så våga
vi härmed, anslutande oss till den af desse herrar reservanter gjorda
hemställan, hos Riksdagen vördsamt anhålla,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

13

att Eiksdagen måtte bevilja ett anslag, stort
femtio tusen kronor såsom bidrag till uppförande af
ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund, under
vilkor att Östersunds stad tillhandahåller lämplig tomt
för byggnaden, samt att, hvad utöfver nämnda belopp
för ändamålet erfordras, varder utan statsverkets betungande
anskaffadt; och af berörda belopp på extra
stat för år 1893 anvisa 17,000 kronor.

Stockholm den 25 januari 1892.

S. J. Kardell. J Bromée.

J. Nordin.