Motioner i Andra Kammaren, N:o 119 (Motion 1894:119 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

N:o 119.

. /

Af herr C. G. AlldftrSSOIl i Skeenda, om ändring i 7:e punkten
af kungörelsen om förändrade grunder för förvaltningen af
kronans jordbruksdomäner.

I Kongl. Maj:ts kungörelse om förändrad lydelse af 7:e och 8:e
punkterna i kungörelsen den 10 november 1882 angående grunder för
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner finnes följande stadgande:

»Arrendet utbjudes å offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å plats i orten, som
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes, af kronofogden eller
annan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnad kronobetjent. Före
auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande.»

Meningen med detta stadgande är utan tvifvel den, att genom de
på olika sätt och platser ingifna anbuden tillförsäkra kronan det högsta
möjliga arrendebeloppet, för hvilket belopps fullgörande kronan är tryggad
genom de anbuden åtföljande säkerheterna. Min åsigt, hvarom jag
ej torde stå ensam, är dock den, att det nuvarande sättet vid arrendeauktionerna,
beträffande anbuds infordrande, ingalunda motsvarar de fordringar
i tydlighet och reda, som man har rätt att ställa på vederbörande
myndigheters sida. På samma gång de på skilda håll afgifna muntliga
anbuden anses framkalla, som sig bör, en konkurrens för den å lägenheten
reflekterande arrendator^ så kan denna konkurrens ej rätteligen
befrämjas dermed, att muntliga anbud afgifvas å tvenne håll och arrendatorn
ej vet, huru högt han skall bjuda för att ej öfverbjuda sig sjelf
eller riskera att det oaktadt öfverbjudas genom ett ännu högre skriftligt
anbud. Erfarenheten torde ock i vissa fall hafva visat, att anbud ingif Bih.

till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft. (N:is 119, 120.) 1

Motioner i Avdra Kammaren, N:o 119.

vits till så högt belopp, att det ingalunda motsvarat egendomens afkastning,
utan afsigten varit den, att med goda borgesman i arrendekontrakten
utföra en mer eller mindre lyckad finansoperation. Deremot anser
jag, att, om auktioner utlysas å endast ett ställe samt de förseglade anbuden
borttagas, ofvanstående oegentligheter kunde försvinna utan förlust
för kronan, då ju domänstyrelsen eger rätt att förkasta anbuden samt
utlysa ny auktion, i händelse ej antagligt anbud afgifvits.

På grund af hvad jag ofvan anfört, vågar jag hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att ofvannämnda punkt n:o 7 förändras i angifvet
syfte.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1894.

C. G. Andersson

Bil. till motion n:o 119.

Till Konungen.

Kongl. domänstyrelsen har genom beslut, deraf jag erhållit del
den 17 nästlidne november, medgifvit mig att, som Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 2 september innevarande år förordnat, att indragna kronofogdebostället
7/8 mantal Neder Jerfva n:o 1 i Solna socken och Danderyds
skeppslag af Stockholms län fortfarande skall för statsverkets räkning
utarrenderas under tio års tid från den 14 mars 1894, på grund af
mig tillerkänd optionsrätt blifva vid egendomen bibehållen mot erläggande
årligen af arrendeafgift, motsvarande det för egendomen af kongl. styrelsen
faststälda arrendevärde, ett tusen fyra hundra kronor, samt fullgörande
af öfriga stadgade arrendevilkor.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

Då det, af skäl, som nedan omförmälas, är af vigt för mig att ej
gå miste om arrendet, har jag måst reservationsvis ingå på dessa vilkor,
men får härmed anföra besvär öfver Kongl. styrelsens beslut i hvad det
afser det framstälda arrendevärdet.

Då jag af föregående arreudatorn E. Hemmings konkursbo öfvertog
ifrågavarande arrende, skedde detta endast derför, att jag förut var
egare till å egendomen befintliga hus, hvilka jag genom att sjelf öfvertaga
arrendet kunde göra räntebärande, då jag sannolikt i motsatt fall måst
sälja dessa hus långt under deras verkliga värde.

Denna omständighet synes mig emellertid icke berättiga kongl.
domänstyrelsen att godtyckligt höja arrendeafgiften till ett oskäligt belopp
och dymedelst förminska utsigten för mig att undgå förlust å dessa mina
hus. Nuvarande arrendesumma utgör åtta hundra kronor och eger arrendator!
att uppbära årlig afgäld af lägenheterna Qvisiauo och Gunnarbo
med ett hundra kronor för hvardera, och nu har kongl. domänstyrelsen
höjt arrendesumman till ett tusen fyra hundra kronor och nedsatt afgälden
för lägenheterna till sextio kronor för hvardera, hvilket gör eu höjuing
på mitt arrende af sexhundraåttio kronor. Arrendesumman har sålunda
mer än fördubblats, och detta helt godtyckligt, utan hänsyn till vare sig
värderingsmännens eller Konungens befallningshafvandes utlåtande. Yärderingsmännen
satte hela arrendet till ett tusen tjugu kronor och Konungens
befallningshafvande satte det till ett tusen utan nedsättning af afgifterna
för lägenheterna. Då egendomen innehåller femtioett tunnland, skulle
arrendet per tunnland blifva tjugufem kronor tio öre, hvartill kommer
omkring två kronor femtio öre för onera och utskylder samt två kronor
sjuttiofyra öre för den mig åliggande nybyggnadsskyldighet af tio procent
af arrendesumman, eller till hopa trettio kronor trettiofyra öre per tunnland,
ett pris, som ingen arrendator kan gå ut med att betala för jord,
som af min företrädare blifvit så dåligt häfdad. Herr domänintendenten
baron Hermelin, kronans ombud, yttrade jemväl efter förrättningens slut,
att han, med hänsyn till den dåliga häfden, ej hade tänkt sig någon förhöjning
af arrendesumman, åtta hundra kronor. Detta kan jag, i fall af
behof, lagligen styrka. Det är dessutom anmärkningsvärd!, att arrendesumman
så betydligt höjts, oaktadt arrendetiden förkortats från tjugu till
tio år.

Såsom ett skäl till höjningen har anförts, att jag i arrende för
trädgården skulle hafva sex hundra kronor årligen, men därmed förhåller
sig så, att arrendatorn för denna summa, utom trädgården, disponerar:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

Ett boningshus, som är mitt eget, och derför jag kunde i

hyra erhålla........................................................................... kronor 350.-

5 tunnland af egendomens bästa jord, som, efter ett pris
af 25,50 per tunnland samt 2,50 för onera och utskyl der,

som af mig erläggas.................................................. » 140.—

Stallrum för två hästar, ett svinhus och ett större lider,

värderadt till.................................................................... » 50.—

Dessutom har jag skyldighet att anskaffa fruktträd samt

virke till hägnad för trädgården, beräknadt till ......... » 10.—

hvadan summan af dessa förmåner utgör kronor 550.—

Sålunda blir hela betalningen för trädgården, som utgör något öfver
ett tunnland, femtio kronor, och om jag dessutom beräknar husröta
å omförmälda hus, torde behållningen af trädgården blifva lika med noll,
och ändock har jag beräknat mindre för dessa sex tunnland egendomens
ojemförligt bästa jord, än kongl. domänstyrelsen anser mig böra betala
för den öfriga jorden.

Det torde väl ej vara meningen, att kronans arrendatorer skola så
betungas, att de årligen drabbas af förluster, och jag kan ej inse hvad
det skall tjena till att låta erfarne jordbrukare värdera jorden, om kongl.
domänstyrelsen sedan, utan hänsyn till det åsätta värdet, godtyckligt höjer
detsamma. Under den korta tid jag innehaft arrendet har jag på bästa
sätt sökt drifva upp jordens häfd, men sådant blir hädanefter endast möjligt
med anlitande af egna tillgångar och utan hopp att någonsin få åter,
hvad jag utger.

Lika godtycklig som höjningen af arrendet, förefaller mig ock sänkningen
af afgiften för lägenheterna Qvisiano och Gunnarbo. Utom det att
värderingsmännen och Konungens befallningshafvande ansett ett hundra
kronor för hvardera böra bibehållas, hafva innehafvarne af dessa lägenheter,
herrar generaldirektören E. Storckenfeldt och ingeniören E. A.Wiman, sjelf va
uppenbart visat, att de ej anse eu afgift af ett hundra kronor för hög.
De hafva nemligen erlagt två tusen kronor, en gång för alla, till förre
arrendatorn för innehafvandet af lägenheterna under den tid han vore
arrendator, och, efter vanlig ränta ä fem procent jemte amortering, uppgår
detta till mer än ett hundra kronor årligen. Dessutom hafva de, som
torde vara kongl. styrelsen väl bekant, ingifvit ansökan om att få friköpa
sina tomter för tre tusen åtta hundra kronor, och detta motsvarar
betydligt högre årlig afgift.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

Jag vågar på grund häraf hemställa om ändring i öfverklagade
beslutet så, att jag ej må komma att erlägga högre arrende än Konungens
befallningshafvande föreslagit, ett tusen kronor, eller än värderingsnämnden
åsatt, ett tusen tjugu kronor, med rätt att få af en hvar af nämnda
båda lägenheter uppbära ett hundra kronor årligen, eller ock, att arrendet
ytterligare minskas med motsvarande belopp som afgälden minskas.

Skulle detta ej kunna bifallas, yrkas, att ny värdering måtte
verkställas.

Derest kongl. domänstyrelsen inkommer med förklaring, anhåller
jag, att jag måtte få densamma med påminnelser bemöta.

Hesselbyholm den 10 december 1892.

Underdånigst
O. N. Almström.

Afskrift.

Bil, till motion n-.o Ilo.

Till Konungen.

Sedan kongl. domänstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande angående
mina besvär öfver domänstyrelsens beslut den 7 oktober 1892 om
arrendevärdet å kronofogdebostället 7/8 mantal Neder Jerfva n:o 1, får jag
härmed afgifva följande påminnelser.

Styrelsen anser, med åberopande af kongl. brefvet den 14 juli
1868, att besvären ej kunna vinna afseende. Häremot erinras, att, då
detta kongl. bref utfärdades, gälde helt andra bestämmelser än de nu
gällande. Uti samma kongl. bref åberopas jemväl då gällande bestämmelser,
nemligen kongl. kungörelserna den 17 juli 1847 och den 7 augusti
1863, men dessa bestämmelser äro genom kongl. kungörelsen den 10
november 1882 ytterligen upphäfda. Dessutom afsåg don sak, hvarom
omnämnda kongl. bref handlar, fastställande af minimi- och maximi -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

beloppet för arrendet och icke, såsom i förevarande sak är fallet, fastställande
af ett bestämdt arrendebelopp.

Hvarken uti ofvannämnda kongl. kungörelse den 10 november 1882
eller uti Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af samma dag angående förvaltningen
af kronans domäner finnas några bestämmelser, som tyda på, att
domänstyrelsens beslut angående dylika frågor icke skulle få öfverklagas.
Tvärtom stadgas uttryckligen uti nämnda skrifvelse, sedan särskilda bestämmelser
blifvit gifna om klagan öfver vissa beslut, att »öfver domänstyrelsens
beslut i andra frågor må besvär likaledes anföras hos Kongl.
Maj:t i vederbörande statsdepartement». Emot dessa bestämmelser uti nu
gällande lag torde icke i vederbörlig ordning upphäfda förordningar kunna
åberopas.

Som kongl. domänstyrelsen åberopat nämnda kongl. bref kan jag
å min sida ej underlåta att påpeka, hurusom nämnda bref visar, att
kongl. kammarkollegium i dylika fall synes hafva förfarit med större hänsyn
till kronans arrendatorer än domänstyrelsen gjort mot mig i förevarande
fall. Kongl. kammarkollegium faststälde nemligen minimi- och
maximibeloppen till betydligt lägre belopp än länsstyrelsen och värderingsmännen
föreslagit, då deremot domänstyrelsen utan angifven anledning
betydligt höjt det af länsstyrelsen och värderingsmännen föreslagna beloppet.

På grund häraf yrkas bifall till mina besvär.

Afskrift.

Bil. till motion n:o 119.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 22 sistlidue december anbefald att afgifva
underdånigt utlåtande angående arrendatorn O. N. Almströms besvär öfver
domänstyrelsens beslut den 7 förutgångne oktober, hvarigenom arrendevärdet
för utarrendering under 10 års tid från den 14 mars 1894 af förra
kronofogdebostället 7/8 mantal Neder Jerfva n o 1 i Solna socken, Danderyds
skeppslag af Stockholms län, blifvit faststäldt till 1,400 kronor,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

tillåter sig styrelsen i underdånighet erinra, att Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 14 juli 1868, uppå arrendatorn O. Johanssons underdåniga
besvär i fråga om af Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium
faststälde minimi- och maximibeloppen för förra häradsskrifvarebostället
Stallbacka n:o 1 i Elfsborgs län, förklarat, att arrendator icke
eger att i vederbörande myndighets beslut angående faststälda arrendebelopp
söka ändring; och anser styrelsen med stöd häraf de nu anförda
besvären icke böra föranleda till annat yttrande å styrelsens sida än en
underdånig hemställan, att Eders Kongl. Maj it måtte förklara de underdåniga
besvären icke kunna vinna afseende.

Remissakten återställes.

Stockholm den 20 januari 1894.

Underdånigst

Oscar Evers.

J. M. Ahlmark. J. O. F. Zellén.

E. von Horn.

Domänstyrelsen, angående O. N. Almströms besvär öfver arrendevärdet å förra kronofogdebostället
Neder Jerfva n:o 1 i Stockholms län.

Afskrift af afskrift. Bil. till motion n:o 119.

Oscar etc. Yår ynnest etc. Sedan, med anledning af föreskriften
i nådiga brefvet den 2 september 1892, att förra kronofogdebostället 7/8
mantal Neder Jerfva n:o 1 i Solna socken och Danderyds skeppslag af
Stockholms län skulle för statsverkets räkning utarrenderas under tio års
tid från den 14 mars 1894, I enligt beslut den 7 oktober nästlidet år
med ledning af ett från Yår Befallningshafvande i länet insändt uppskattningsinstrument
åsatt egendomen ett arrendevärde af 1,400 kronor samt
faststält öfriga vilkor för utarrenderingen,

så ock, efter det nuvarande arrendatorn af egendomen, O. N. Almström,
tillkännagifvit sin önskan att under nämnda arrendeperiod varda
på grund af honom tillerkänd optionsrätt bibehållen vid egendomen, med

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

Almström af Eder afslutats kontrakt om egendomens upplåtande på arrende
åt honom under tio år från den 14 mars 1894 mot årligt arrende
af 1,400 kronor och öfriga stadgade arrende vilkor;

har bemälde Almström hos Oss i underdånighet anfört besvär
öfver Edert förenämnda beslut af den 7 oktober 1892, för så vidt arrendevärdet
å egendomen för dess utarrendering under berörda tid derigenom
af Eder bestämts till 1,400 kronor, under yrkande, att då den
faststälda arrendeafgiften vore allt för hög, densamma måtte till af klaganden
angifvet belopp nedsättas.

På grund af nådig remiss hafven I den 20 sistlidne januari afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid erinrat, att Yi enligt nådigt
bref den 14 juli 1868, med anledning af underdåniga besvär af arrendatorn
af förra häradsskrifvarebostället Stallbacka n:o 1 i Elfsborgs län beträffande
af Vårt och Eikets kammarkollegium faststälda maximi- och minimiarrendebelopp
för nämnda boställe, ansett den klagande såsom boställets
arrendator icke ega att i kammarkollegii omförmälda beslut söka ändring.

Sedan klaganden Almström fått inkomma med underdåniga påmin
nelser, hafve Yi låtit detta mål inför Oss föredragas och dervid icke
funnit skäl att å de underdåniga besvären fästa afseende.

Hvilket Yi Eder till kännedom samt för klagandens förständigande
härigenom meddele. Stockholms slott den 24 mars 1898.

OSC AE.

F. von Essen.

Till Domänstyrelsen ang. O. N. Almströms und. besvär i fråga
om arrendevärdet å förra kronofogdebostället 7/8 mantal Neder Jerfva
n:o 1 i Stockholms län.

Vidimeras ex officio

Sten Lewetihaupt.

Eätt afskrifvet, betygar ex officio:

I. Törnebladh.