Motioner i Andra Kammaren, N:o 119 (Motion 1892:119 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

N:o 119.

Af herr G. EIOWSOII, om beviljande af anslag till befrämjande
af pedagogisk gymnastik vid landets folkhögskolor.

Uti min till sistlidna års Riksdag framstälda motion om beviljande af
statsanslag till befrämjande af pedagogisk gymnastik vid landets folkhögskolor
framhöll jag den stora betydelse, som ordnade gymnastiköfningar
hafva med afseende på resnltatet af skolarbetet. Sedan dess har denna
fråga varit framlagd till behandling af för densamma särskilt intresserade
personer, i det att den blef offentligt diskuterad å 3:dje allmänna gymnastikläraremötet
i Helsingborg den 4 januari detta år.

I sammanhang härmed var anordnad en uppvisning uti gymnastik
med folkhögskoleelever från Hvilan. Denna uppvisning vann fackmännens
erkännande och bevisade, att äfven på kort tid kan på detta område mycket
vinnas, om nemligen lokal och lärarekrafter äro tillgängliga.

Mötet uttalade sig för den skull, såsom af bilagda protokollsutdrag
(bil. litt. A) synes, för gymnastikundervisnings införande i folkhögskolan
och ville i sin mån medverka till, att statsanslag måtte erhållas.

Vid behandlingen af min förutnämnda motion, hvilken under n:o 121
linnes intagen i 1 saml. 2 afd. af 1891 års riksdagstryck, yttrade förlidct
års statsutskott:

»Utskottet finner det visserligen vara önskvärdt, att intresset för gymnastiska
öfningar må vinna utbredning på landsbygden, likasom utskottet
icke heller vill förneka, att införandet af pedagogisk gymnastik vid folkhögskolorna
skulle blifva till omedelbart gagn för eleverna, men å andra
sidan synes sådan utredning af saken nu icke föreligga, att man på grund
deraf kan bilda sig en uppfattning om, huruvida sannolikhet förefunnes,
att det med motionen åsyftade målet skulle genom ett bifall till densamma
kunna vinnas. För sin del befarar utskottet, att anordnandet af en så

Motioner i Andra Kammaren, N:o Hd.

utvecklad undervisning i gymnastik, som den motionären afsett, skulle för
vederbörande folkhögskolor medföra så stora kostnader, särskild t för anskaffande
och inredning af lokaler, att högst få dylika skolor skulle befinnas
villiga att underkasta sig de för det föreslagna statsbidragets erhållande
ifrågasatta vilkor.»

Diskussionen om detta ärende inom Andra Kammaren återfinnes i
kammarens protokoll för den 23 april 1891, 3:dje band. n:o 34 sid. 40-—-44.

Erkänner man det gagnrika inflytande, som gymnastiska öfningar hafva
på det uppväxande slägte!, det qvinliga ej mindre än det manliga, så synes
deraf framgå, att någon särskild utredning derom, att det åsyftade målet
skulle genom ett bifall till motionen vinnas, icke må anses alldeles nödvändig,
hvadan jag tillåter mig uttala den förhoppningen, att, då motionen
nu förnyas. 1892 års statsutskott skall finna skaf att densamma
tillstyrka.

Såsom ytterligare motivering för ett bifall till min motion anhåller
jag att få anföra följande:

All god sträfvan för uppfostran af landets ungdom är väl förtjent af
uppmuntran från statsmakternas sida. Beträffande folkskolorna skulle det
hafva varit ett särskild! lyckligt grepp, om vid deras tillkomst tillbörligt
afseende egnats åt kroppens utbildning och härdande. Så har emellertid
icke skett, och i följd deraf har ett godt tillfälle till lifskraftens höjande
hos hela nationen gått förlorad.

Det försummade kan afhjelpas, säger man. Ja val och dess bättre,
men nödigt är, att någontin<j göres härför. Ty ännu är bra litet gjordt
för att tillgodose kroppens vård och utbildning hos menige mans barn.
Folkskolan står i detta afseende alltjemt på samma låga ståndpunkt, och
för de ynglingar, hvilka befinna sig i den ålder, att de utträdt ur folkskolan,
men ännu icke inträdt i beväringsåldern, är absolut intet gjordt
derför.

I någon och till ei så ringa mån skulle detta missförhållande kunna
rättas genom att åt våra folkhögskolor räcka en hjelpsam hand, som i
någon väsentlig grad understödde ordnade kroppsöfningars införande vid
dessa skolor.

Genom erfarenhet från Danmark vet man, att dylika öfningar, väl
ordnade och ledda för män och qvinnor af den kunskapssökande ungdomen,
omfattas med ett särskildt varmt intresse, att denna ungdom med
stor flit och samvetsgrannhet tillgodogör sig de tillfällen, som erbjuda sig
att genom gymnastiska rörelser sköta och utbilda kroppen, att dessa öfningar
vitsordas såsom bidragande till en förbättring af hclsotillståndet,
att de sprida intresse för kroppsöfningar rundt om i angränsande land -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

område, att detta områdes ungdom efter förrättadt dagsarbete kommer till
den närbelägna skolan för att få deltaga i gymnastiköfningarna, att Lingska
gymnastiken härför visat sig ega den största dragningskraften, att man
äfven vid svenska folkhögskolor börjat göra liknande erfarenheter, men
att man här i landet har större svårigheter af ekonomisk art än i grannlandet
Danmark.

Det finnes icke några principiella skäl, hvarför svenska Riksdagen ej
skulle i detta afseende göra något för meniges barn. Tvärt om, den skulle
genom gymnastiköfningars befrämjande bidraga till att göra hela folket
mera jembördigt samt mera kraftigt och mera härdadt mot hvarje i lifvet
mötande svårighet.

Om svensken i allmänhet kunde bringas derhän, att han i kraft och
energi vore fullt jemförlig med andra länders invånare, så skulle detta
förhållande i väsentlig mån stärka bandet mellan individen och fosterlandet.
Det skulle bidraga till att höja folkets flit och arbetskraft och derjemte
vara till obestridligt gagn för landets försvar.

Det finnes numera ingen civiliserad nation, som icke gör stora ansträngningar
för att gifva sin ungdom en god kroppslig utbildning. Sverige
behöfver alls icke och bör ej heller stå efter andra land i detta hänseende.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit hemställer jag vördsammast: att

Riksdagen måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts
disposition anvisa ett förslagsanslag å 25,000 kronor till
befrämjande af pedagogisk gymnastik vid landets folkhögskolor; att

Riksdagen vid anmälan af sitt beslut härom
ville anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes lemna närmare
föreskrifter angående omfånget af den gymnastiska undervisningen
och inspektionen af densamma samt angående
sättet för statsbidragets lyftande;

att Riksdagen ville till 1,000 kronor fastställa det
bidrag, som hvarje folkhögskola, der undervisning i
gymnastik till föreskrifvet omfång på ett nöjaktigt sätt
meddelas, eger att uppbära; samt

att det må åligga folkhögskola, som önskar komma
i åtnjutande af detta bidrag, att ej mindre vidkännas
alla öfriga kostnader för de gymnastiska öfningarnas

Mvtioner i Andra Kammaren, N:o 119. 15

ordentliga upprätthållande än äfven underkasta sig den
inspektion, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 30 januari 1892.

Gullbr. Elowson.

Bil. IHi. A.

Afskrift.

Utdrag ur protokoll, hållet vid 3:dje allmänna gymnastikläraremötets
i Helsingborg sammankomst den 4 jan.
18.92 kl. 5 e. m.

§ 3.

Föreslogs att öfverläggningsämnena n:o Vin »hvilken betydelse hafva
gymnastiska öfningar för folkhögskolans elever, manliga och qvinliga, och
hvilken erfarenhet har man redan derom?» och 10: »egner det Lingske
Gymnastiksystem sig for frivillige ovelser?» skulle företagas till gemensam
behandling, hvilket af mötet bifölls.

Öfverläggningsämnet n:o 10 inleddes af Cand. mag. Poul la Cour,
hvilken, med framhållande af den stora tillslutning det Lingska systemet
vunnit i Danmark under de senaste åren, betonade nämnda systems betydelse
och lämplighet äfven för frivilliga föreningar och deras öfningar.

1 öfverläggningen rörande dessa tvenne frågor deltogo: doktor Levin,
kapten Silow, kapten Littorin, prof. Törngren, doktor Holmström, kapten
Koriander, kaptenerna Balck och Andersson. Mötet uttalade såsom sin
åsigt beträffande frågan 10, att det Lingska systemet lämpar sig för frivilliga
öfningar, och beslöts att till alla Sveriges folkhögskolor sända ett
exemplar af detta mötes handlingar eller ett särtryck derur, innehållande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

diskussion och beslut rörande gymnastik i folkhögskolorna, d. v. s. beträffande
frågorna 7Va och 10, samt beslöts att särskilt i afseende å frågan
7 Va uttala sina sympatier för och medverka till, att statsanslag beviljas åt
Sveriges folkhögskolor för beredande af gymnastikundervisning mot vilkor
att skolan disponerar tjenlig gymnastiklokal och duglig lärare.

Som ofvan

In fidem

F. M. Persson.

G. TF. v. Heideman.

Justeradt
G. Peyron.

Rätt utdraget intygar:
G. TF. v. Heideman,

kapten.

Likheten med originalet intyga:

Mauritz Fissil,

kapten.

Sanfrid Welin,

lärare.