Motioner i Andra Kammaren, N:o 119 (Motion 1869:119 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

3:o att landstinget skall välja sex bofaste män till ledamöter i Egodelningsrätten,
af hvilka de trenne äldst valde hvartannat år
skola afgå, första gången medelst lottning, med rätt till återval
af de afgående;

4:o att valen så verkställas, att ledamöterne finnas bosatte i skiljda
delar inom häradet; och

5:o att Egodelningsrätten skall vara beslutför, då, utom ordföranden,
fyra ledamöter äro närvarande.

Till denna motion bar jag funnit mig manad icke allenast af ofvan
anförda allmänna skäl, utan ock af de förhållanden som Gotland särskild^
i afseende på jordarnes egenheter och belägenhet i många små lotter, icke
sällan för ett hälft mantal och derunder i 12 å 15 särskilda socknar på
milslånga afstånd från hemmanets bostad företer; och jag anhåller vördsammast,
att motionen måtte remitteras till vederbörligt Utskott samt derefter
gynnas med Riksdagens bifall.

Stockholm den 25 Januari 1869.

Ludvig Norrby.

N:o 119.

Af Herr Jöns Olsson i Nordanå: Om förändring af lagens stadganden
rörande förvaltning af omyndigs egendom.

Behofvet af en förändrad lagstiftning i afseende på förvaltningen af
omyndiges egendom framträder oafvisligen, allt mer och mer, tydligen och
klart; anledningen dertill är så i ögonen fallande och så allmänt känd, att
jag anser det öfverflödigt att här anföra några enskilda motiver.

De redan skedda och säkerligen många inträffande förluster* som myndlingar
komma att lida, till följd af den naturliga undfallenhet hvarmed den
omyndiges rätt tillgodoses, manar mig att i min mån söka bidraga till att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

säkerheten för de omyndiges egendom varder mera betryggad, och att denna
fråga kommer att lösas på ett tillfredsställande sätt, för såväl myndling som
förmyndare. Utan att vilja underkänna, att denna fråga är en svårlöslig
uppgift, dristar jag mig likväl att här meddela mina åsigter om huru denna
förvaltning i min tanke kunde ordnas, och med det förslag jag härmed framställer
draga denna fråga under Riksdagens behandling.

Då omyndiges förmånsrätt numera är borttagen, anser jag för min del
intet annat medel återstå, för att trygga de omyndige för förluster, än att
på ett eller annat sätt centralisera ansvarigheten för deras gods. Efter min
åsigt torde detta lämpligen kunna ske på så sätt: att alla omyndiges reda
penningar insattes i sparbank och att dessa återigen af sparbanken utlånades
på en återbetalningstid af 10 år.

Yäl vetande, att sparbankerna hvarken kunna åläggas att emottaga
dessa penningar eller utlåna dem på detta sätt, tror jag likväl att detta
skulle ligga så mycket i sparbankernas eget intresse, att de snart, på sådana
vilkor, skulle söka begagna sig af en dylik lånerörelse. Jag har så mycket
större anledning förmoda detta, som en sparbank, hvilken mitt kommittentskap
tillhör, i omkring femton år utlånat pengar på 10 års amortering, och
tror mig veta, att en sparbank i Östergötland både emottager och utlånar
penningar på ofvannämnda sätt.

För föräldrar, som blifva sina barns förmyndare, tyckes det väl blifva
något hårdt, att de skulle vara skyldige att i sparbank insätta sina barns
penningeförmögenhet, men denna olägenhet anser jag lämpligen skulle kunna
undvikas på så vis, att fader eller moder tillerkändes den förmånsrätten att
endast i sparbanken prestera sådan säkerhet, som af Sparbanks-direktionen
godkändes, med skyldighet dock att inbetala penningebeloppet på 10 år,
med yi0 årligen. Den fader eller moder, som icke kunde förete en så beskaffad
säkerhet, borde, efter mitt förmenande, icke heller vara förmyndare.
Samma förhållande som för fader eller moder anser jag det böra vara för
dem som redan äro förmyndare.

Utom den säkerhet som de omyndige för sina medel härigenom skulle
erhålla och den beqvämlighet för nuvarande förmyndare och för föräldrar,
som blifva förmyndare, att på föreslaget sätt i afbetalning på 10 års tid få
inbetala sina skulder till myndlingar eller barn, i stället för på en gång,
då förmynderskapet upphör, tror jag att en sådan förändring skulle hafva
det goda med sig, att den skulle åstadkomma en sparsamhetsanda hos många,
som icke nu tänka på det årligen växande belopp, som de äro skyldige sina
myndlingar, förrän förmynderskapet upphör och då i många fall råka i förlägenhet;
hvarförutan jag likaledes tror, att det skulle blifva allmännyttigt,
om alla de omyndige tillhörande penningar som nu i flera slags bankinrätt -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

ningar deponeras och af dessa samt enskilde personer utlånas på kortare
eller obestämd tid, på föreslaget sätt förvandlas till amorteringslån.

Öfverlemnande åt Lag-Utskottet, hvartill jag anser motionen rätteligen
höra, att, såvida afseende fästes vid det förslag som härmed framställes,
närmare ordna de bestämmelser, som i förslaget upptagas, tillåter jag mig
vördsamt föreslå:

att Riksdagen ville för sin del besluta en förändring i lagstiftningen,
rörande förvaltningen af omyndiges egendom, på
följande grunder:

l:o Der, hvarest sparbank finnes inom länet, som vill emottaga
omyndiges medel till förvaltning och för desamma ansvara
samt utlåna på 10 års amorteringstid, vare förmyndare skyldig
insätta den omyndiges kontanta förmögenhet, på följande
vilkor:

2:o Fader eller moder, som blifver förmyndare för sina barn, tillförbindes
att, så snart arfskifte blifvit förrättadt och myndlings
lösa egendom förvandlas i penningar, till den sparbank, som
Rätten vid förmyndareförordnandet bestämmer, inlemna förbindelse,
med sådan säkerhet som af Sparbanks-direktionen godkännes,
på det belopp hvartill de omyndiges reda penningar
uppgå, med skyldighet att till sparbanken inbetala de omyndiges
penningeförmögenhet på 10 år, med Vio årligen, räknadt
från ett år efter den dag då bouppteckningen blifvit
verkställd.

3:o Förmyndare, som redan innehafva förmynderskap, vare sig
fader eller moder eller annan person, vare skyldig att på
samma sätt till sparbanken inbetala de i deras vård för
omyndige omhänderhafda penningemedel, räknadt från ett år
efter den dag då ett sådant förslag blifvit faststäldt.

4:o Annan förmyndare än fader eller moder vare skyldig att, så
snart den omyndiges lösa egendom blifvit förvandlad i penningar,
genast insätta i sparbanken hela den omyndiges kontanta
förmögenhet.

5:o För alla de i sparbanken insatta medel vare sparbanken ansvarig
och utlåne dessa på en återbetalningstid af 10 år.

6:o Alla de medel, som insättas i sparbank för omyndiges räkning,
böra insättas hvar för sig särskildt i den myndlings namn, som
medlen tillhörer och få icke af annan person än den mynd -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

ling, för hvars räkning medlen blifvit insatta, lyftas, då han,
eller hon myndig blifvit.

7:o Skulle af en eller annan orsak förmynderskåpet upphöra före
den tid, då man eller qvinna, enligt lag, sjelfva få omhänderhafva
sina medel, uppföre insättningen i sparbank och vare
myndlingens rättsinnehafvare berättigade att ur sparbanken utfå
alla de för myndlingens räkning insatta penningar, 6 månader
efter derom skedd uppsägelse.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 27 Januari 1869.

Jöns Olsson
i Nordanå.