Motioner i Andra Kammaren, N:o 119 (Motion 1868:119 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.

IV:o HO.

Herr J. Jonasson från Calmar län: Om indragning af det för
Kongl. Tlieatern anvisade anslag.

Från landets ena ända till den andra, från Konungathronen till backstugan
höres nu blott ett gemensamt rop, ropet på sparsamhet. Den
penningebrist, som så djupt ingripit uti och så tryckande inverkat på
alla samhällsförhållanden och fortfarande orimligt tungt hvilar på handel,
industri och näringar, har åtminstone medfört det goda, att den
lärt oss fråga efter orsakerna till dess tillvaro.

Och allmänna svaret är, att slöseri och tanklöshet i stort som i smått
har bragt oss i den belägenhet, hvaröfver så mången tröstlöst och hopplöst
suckar.

Med blotta klagovisor afhjelpes dock icke det onda, ett annat steg
måste tagas, försök måste göras till dess botande, icke allenast för tillfället
utan äfven för framtiden. Vi måste, med få ord, komma från ord
till sak, vi måste lära oss inse vår ställning såsom innebyggare i ett
fattigt land, der natur, klimat och alla på våra näringar inverkande förhållanden
icke allenast mana utan allvarligt befalla oss att icke spela
en rol, som oss icke tillkommer, att icke taga Frankrike eller andra af
naturen väl lottade länder till föresyn och blifva deras apor, hvilka äro
oundgängligt nödvändiga för vårt fattiga och betryckta fosterland, och
dessa saker äro arbete och sparsamhet.

Detta torde utan motsägelse erkännas af alla, men allmännast tänker
man på blott nedåt, yrkar på arbete af dem som hvarje afton lägga
sig med uttröttade lemmar, och sparsamhet af dem som knappast hafva
en beta bröd för dagen. Man glömmer alltför ofta att se uppåt till
samhällets höjder, der om någorstädes arbete och sparsamhet äro af behofvet
högt och oafvisligt påkallade.

I betraktande häraf anser jag, att Riksdagen bör ordna samhällets
och Statens angelägenheter så, att dess utgifter- ställas i förnuftigt för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11,9.

hållande till dess tillgångar, på det att, om den nu tryckande krisen eu
gång liinnes öfver, den icke må genast återkomma och hålla oss i samma
ömkliga tillstånd.

Hvad som enligt min uppfattning är eu ganska påtaglig orsak till
våra statsutgifters öfverdrifna höjd, är den verkliga statslyx af tjensteman
och pensionärer, som med sina dryga underhållskostnader trycka
på statsregleringen, och hvilkas antal år efter år förökas, utan någon
motsvarande indragning på annat håll. Nya tjenstår, nya löner, löneförhöjningar
och ökade utgifter ifrågaställas och beviljas vid hvarje Riksdag,
oaktadt allt det vackra talet om sparsamhet, men förslag till indragning
låter sig icke afhöra.

Utom de nu citerade statsutgifterna, hvilka äro en kräfta som ganska
hardt angriper och förtår hela Svenska befolkningen, går jag nu att
äfven vidröra det årliga anslaget till Kong]. Theatern med sjuttiofem
tusen Riksdaler. Detta onus är onekligen, af allt hvad vi med visshet
hafva oss bekant, ett det aldra onödigaste och ändamålslösaste, hvarföre
jag anser det en hvar borde behjerta, att berörda anslagssumma borde
indragas, att underhållskostnaden, om den egentligen ej kommer att upphöra,
i det ställe borde erläggas af de trupper, hvilka theatern begagna,
och att anslaget hädanefter borde användas till aflöning åt mindre folkskolors
underlärare, som jag förmodar hvar och eu inser behofvet af
inom vårt. Svenska land.

Med anledning häraf vågar jag vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville indraga allt anslag till Kongl. Theatern;
och att Theatern må underhållas af de trupper,
som densamma begagna.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 23 Januari 1868.

J. Jonasson
från Calmar län.

Bill. till Riked. Prut. 18/J8. 1 Sund. 2 A/d. 2 Band. 6 Höft,