Motioner i Andra Kammaren, N:o 117 (Motion 1905:118 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.

stridande — helt eller delvis — af kostnaderna för
utredning rörande äganderätten till batsmans- och soldattorpen,
att utgå enligt de bestämmelser och villkor,
som Riksdagen behagade att själf närmare bestämma.

Stockholm den 28 januari 1905.

Elof Nilsson.

118,

Af herr F. Pettersson i Tjärsta, om ändring af 4 och
11 §§ bevillningsförordningen.

Bland vårt lands skattdragande befolkning finnes en klass, som i
allmänhet besitter en blott ringa och ofta ingen skatteförmåga, nämligen
ägare och innehafvare af smålägenheter. Då taxeringsmyndigheterna
måste värdera lägenheterna efter brandförsäkringsvärdena, blifva de vanligen
åsätta för höga värden med afseende på den inkomst de verkligen
lämna. Ofta ligga dylika lägenheter på ofri grund, köpt på viss tid eller
upplåten mot högt arrende, och innehafvas af personer, som lefva i mycket
små omständigheter och hafva svårt att förtjäna sitt lifsuppehälle.

En arbetare köper under sin krafts dagar några har jord på viss tid
eller får sådan på arrende, där han uppför åt sig en stuga. Så länge
han är arbetsför reder han sig och kan väl betala skatt till stat och kommun,
men krafterna aftaga och han har svårt försörja sig och sin familj.
Hvarje skattekrona är då för honom svår att anskaffa.

Är nu en lägenhet taxerad till 500 kronor, så erlägges ej fastighetsbevillning
i enlighet med bevillningsförordningen § 4 mom. d, men^ är
den taxerad till blott några kronor öfver nämnda summa, så måste

Motioner i Andra Kammaren, N:o 118.

fastighetsbevillning betalas. Då det just är de fattigaste bland den bofasta
delen af vårt folk med mycket svag skatteförmåga, som äga eller
innehafva lägenheter taxerade till angifna belopp, så synes rättvist och
ömkligt, att bevillningsfriheten något utsträckes, till exempel till ägare
eller innehafvare af lägenheter med värde ej öfverstigande 800 kronor.
I vanliga fall har den lösa arbetaren eller statkarlen med en sådan inkomst
bättre ekonomiska villkor än lägenhetsinnehafvaren, som måste underhålla
sina hus och har att betala tomtöre eller arrende för marken.

Det händer också mångenstädes och icke sällan, att taxeringsmyndigheterna
till följd af ömmande omständigheter, ehuru det är i strid med
bevillningsförordningen, se sig nödsakade att befria innehafvare af smålägenheter
med värde af mellan 500 och 800 kronor från erläggande af bevillning.

Då emellertid med det minskade värde penningen har i vår tid och
de på många sätt stegrade lefnadsbehof, som nu äro rådande, det måste
erkännas, att den delen af vårt folk, som har en inkomst af 500 kronor
upp till 600 kronor, är bland de svagare, så synes det äfven vara rättvist
och billigt, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete icke äger
rum förrän den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna
äfven hustruns, uppgå till 600 kronor, och att bevillningsförordningen
§11 mom. 1 ändras därhän.

Med anledning af hvad jag här anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta följande ändringar i
nu gällande bevillningsförordning, så att där måtte
komma att stå i § 4 d »800 kronor» i stället för 500
kronor och i § 11 mom. 1 »understiga 600 kronor» i
stället för »understiga 500 kronor».

Stockholm den 27 januari 1905.

Fr. Pettersson

i Tjärsta.