Motioner i 'Andra Kammaren, N:o 116

Motion 1896:116 Andra kammaren

6

Motioner i ''Andra Kammaren, N:o 116.

N:o 116.

Af herr A. Petri, anyäende ändriny i § 5 tulltaxeundcrrättelserna.

I § 5 tulltaxeunderrättelserna stadgas bland annat följande: »Å inkommande
varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af emballagets värdejemte
assurans, frakt och annan derå använd kostnad, intill dess de till lossningsorten
anländt» Denna bestämmelse tolkas af kongl. generaltullstyrelsen så,
att till varans tullpligtiga värde lägges äfven den frakt, som belöper å godset
för transporten inom landet. ''*■''

De artiklar, som draga tull efter värdet och således drabbas af tullbeläggning
äfven för transporten inom landet, äro följande: 5procent af värdet
fosforsyra, glycerin, silfveroxid, — 10 procent af värdet elektricitetsmätare,
fvrapparater, gas- och vattenmätare, kirurgiska instrument, lokomotiv, maskiner
redskap och verktyg, remmar, skyfflar och spadar, sprutor, symaskiner,
sågar, vitriol, ångmaskiner och ångpannor, — 15 procent af värdet vissa
flyttsaker, musikaliska instrument, jernvägsvagnar,kemisk-tekniska preparater,
kassaskåp, vissa slöjdvaror, vagnar och åkdon, velocipeder samt alla arbetade
varor, som icke kunna hänföras under några af tulltaxans rubriker. Ifrågavarande
artiklar äro, såsom man finner, både många och kostbara, samt tullen
å dem särdeles hög. Då nu dessa varor t. ex. från Mal mö eller Göteborg blifva
transito afsända till Stockholm för att der tullbehandlas och komma egaren
till godo. får han betala tullafgift äfven å jernvägs- eller ångbåtsfrakten
från Malmö eller Göteborg till Stockholm, derför att Stockholm anses vara
lossningsorten och icke Malmö eller Göteborg.

Det är klart, att detta måste ansenligt fördyra varan, der tullafgiften
redan i sig sjelf är så hög som 15 eller 10 procent af värdet, och ett fördyrande
inträder likaledes, om man söker undgå fraktberäkningen genom att

Motioner i Andra Kammaren, N;o 116.

7

hålla agent å importorten och der omlastar varan, frånsedt obeqvämligheten och
ofta skadan, som uppstår vid ompackning. Härtill kommer det origtiga
deruti, att det på de olika platserna skall betalas olika tull för samma varor
t. ex. Stockholm och Piteå, på grund deraf att varorna fraktats inom vårt
eget land. I våra dagar, då konkurrensen är så stor, att man måste påräkna
endast ett minimum af vinst, kunna sådana fördyranden och differenser
blifva i högsta grad hinderliga för handeln och omsättningen i fråga. Om
man å andra sidan kan slippa betala tull å eu hög jernvägsfrakt genom
att få sina varor sjöledes direkt till ^Stockholm eller Piteå, hvilket visst icke
alltid låter sig göra, så bidrager ej detta till ökade inkomster för statens
jernvägar.

Jag kan icke föreställa mig annat*-än; att lagstiftaren menat, att tull
endast skall upptagas för import till riket, så att, då varan en gång inkommit
till någon ort inom riket, den sedan skall betraktas som svensk
vara, fri från tullfördyrande vid vidare transport mellan rikets olika orter.

Jag tillåter mig alltså föreslå,

,ö i ö it 1 • • . i; »hi» ■■■ i ;n<J j •; <;< i

att ordalagen i § 5 tulltaxeunderrättelserna måtte,
till en noggrannare öfverensstämmelse med lagstiftarens
verkliga mening, ändras derhän, att i stället för »till
lossningsorten anlända det må sättas »till riket anlända.

,,... . , •: , ». j.» *

Skulle bevillningsutskottet hafva några andra och bättre ordalag att
föreslå, är jag naturligtvis tacksam derför.

Stockholm den 28 januari 1896.

Axel Petri.

•''<■■■ ■ i ;,:Uu. , »I >b