Motioner i Andra Kammaren, N:o 115

Motion 1892:115 Andra kammaren

28

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

af 66 kronor 67 öre till denna del af lärarens eller
lärarinnans aflöning; samt

2) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till
föregående punkt, ville öka förslagsanslaget till »Lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor» med
360,000 kronor.

Stockholm den 30 januari 1892.

K. E. Holmgren
från Upsala län.

N:o 115.

Af herr J. A. Lundström, om förhöjd dagajlöning åt värnpligtige
samt om beviljande af anslag för sådant ändamål.

Kongl. Maj:t har åter till Riksdagens pröfning aflemnat nådig proposition,
i hvilken bland annat äskas ytterligare utsträckning af de värnpligtiges
öfningstid. Det torde äfven förr eller senare komma derhän,
att en sådan utsträckning blir af Riksdagen medgifven, på det de värnpligtige
må erhålla sådan öfning i vapnens bruk, att de kunna om så
fordras i farans stund på ett effektivt sätt deltaga i fosterlandets försvar.
Innan man dock på lagstiftningens väg stadgar sådan utsträckning af
öfningstiden, att man dermed ställer det anspråk på landets söner,
bland hvilka många i egenskap af drängar, handtverkare eller kroppsarbetare
ej ega annat kapital än sin tid och sina arbetskrafter, att de
skola uppoffra en rätt betydlig del af den tid under året, som vanligen
är den lämpligaste för inkomst medelst arbete, torde det vara nödigt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.

29

och med rättvisa öfverensstämmande att garantera dem en ersättning
i form af dagaflöning så pass tillräcklig, att de ej må genom statens
förvållande komma att lida brist under den närmaste tiden efter vapenöfningens
slut.

När inom landet försvarsfrågan varit på tal, har uttalats såsom en
för denna frågas lösning oeftergiflig princip, att alla de föremål af fastighet
eller inkomst, som komme att åtnjuta förmånen af det personliga
försvaret, böra i mån af sin förmåga lemna sin tribut till bekostandet
af detta försvar, och att den, som måste uppoffra sin tid för detta försvar,
bör, derest vapenöfningstiden utsträckes utöfver hvad för närvarande
är stadgadt, erhålla en skälig ersättning. Denna ersättning har
i allmänhet ansetts böra utgå antingen efter en för hela riket gemensam
medeldagspenning på kost, eller ock med en krona per dag.

Då emellertid för det närvarande statens medel torde komma att
för mångahanda nyttiga eller nödiga ändamål tagas i anspråk och då
det äfven kan antagas, att landets invånare, både de burgne och de
mindre bemedlade, skola finnas villige att för fosterlandets trygghet
göra en personlig uppoffring utan full motsvarande ersättning, så torde
sistnämnda daglön kunna i någon mån nedsättas.

Jag vågar derför vördsamt föreslå Riksdagen,

att, derest det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den
5 juni 1885 vinner Riksdagens bifall, den dagaflöning,
som för värnpligtige är bestämd, höjes med 60 öre,
eller från nuvarande 20 öre till 80 öre samt att Riksdagen
beviljar erforderligt anslag för detta ändamål.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 29 januari 1892.

J. A. Lundström.

Bill. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 20 Käft.

5