Motioner i Andra Kammaren, N:o 114

Motion 1894:114 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

1

N:o 114.

Af herr 0. R. Themptander, om anstånd med uppförande af
de beslutade byggnaderna för Riksdag och riksbank å
Helgeandsholmen.

Det af 1888 års Riksdag fattade beslut, som afsåg kongl. hofstallets förflyttning
från Helgeandsholmen till Artilleriplanen, har numera gått i verkställighet
och, sedan de å nämnda holme hittills befintliga byggnader blifvit
till större delen rifna, förestår nu utförandet af de två byggnader för Riksdagen
och riksbanken, hvilka af samma Riksdag beslötos. Allvarliga betänkligheter
hafva alltid framstälts från åtskilliga håll mot dessa båda byggnaders
förläggande å holmen, och de finnas utförligt utvecklade i två motioner vid
1891 års riksdag, väckta af friherre af Ugglas och herr Walldén, samt i
den af herr Fränekel vid samma riksdag afgifna reservation mot sammansatta
stats- och bankoutskottets utlåtande n:r 3 öfver berörda motioner, och
jag tillåter mig att hänvisa till och åberopa hvad i dessa aktstycken finnes
anfördt om olämpligheten af två byggnaders uppförande på holmen enligt
1888 års beslut. Befogenheten af deras anmärkningar framträder dock nu
på ett mera i ögonen fallande sätt, sedan större delen af de gamla byggnaderna
på holmen blifvit afröjd, och den allmänhet, som ej är van att med
säkerhet bedöma dylika förhållanden efter ritningar och planer, med egna
ögon kan iakttaga, huru belamrad med byggnader (len i det hela ganska lilla
holmen måste blifva, huru långt åt öster riksdagshuset måste framskjutas och
derigenom med sina dimensioner verka menligt på kongl. slottet eller, hvad
än mera blir förhållandet, nedtryckas af detta, huru en stor del af bankhuset
måste byggas å utfyIlningar i strömmen och huru den tillämnade, icke mindre
än 60 fot breda gatan mellan de båda byggnaderna kommer att utmynna
liksom i en gränd, då den skall fortsättas af Drottninggatan, som icke ens
Bill. till Biksd. Prol. 1894. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 25 Häft. (N:is 114, 115.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

uppnår två tredjedelar af nyss angifna bredd. Det må icke heller väcka
förundran, om 1888 års riksdagsbeslut i detta ämne visar sig vid utförandet
blifva mindre gynsamt, ty sällan torde väl ett beslut i en så vigtig fråga
hafva fattats med så liten föregående utredning som då. Den motionär, hvilken
har förtjensten att hafva föranledt Riksdagen att definitivt gripa sig an med
Helgeandsholmens befriande från derå förut befintliga byggnader för att kunna
användas för annat ändamål, föreslog icke i sin motion uppförande af två
byggnader å holmen. Lika litet var sådant föreslaget i den kong!, proposition,
som framlades vid 1887 års riksdag, ty i strid mot hvad som derom i tryck
förekommit, ber jag få erinra, att nämnda proposition afsåg endast en byggnad
å holmen, hvilken skulle inrymma lokaler för både Riksdag och riksbank. På
den kong!, propositionen stödde motionären ock sitt förslag om en byggnad,
men 1888 års Riksdag beslöt enligt ett i sista stunden framkastadt förslag
att uppföra två byggnader å holmen. Villigt medgifver jag, att stora olägenheter
kunna hafva blifvit förbundna med Riksdagens och riksbankens inrymmande
i samma byggnad, och särskildt att denna i följd deraf behöft blifva
för stor eller också kommit att blifva otillräcklig. Men då Riksdagen för
att förekomma sådant beslöt bygga två hus på holmen i stället för ett, innefattade
detta ett alldeles nytt uppslag, och dess bringande till verkställighet
befarar jag skola komma att bedömas temligen strängt af framtiden. Grundskilnaden
mellan två och ett hus på holmen ligger ju deri, att, när såsom
nu är meningen, två hus byggas, det större huset måste skjuta fram alldeles
för långt åt öster, under det att ett hus, om äfven stort, kan förläggas längre
åt vester och derigenom blifva mera oberoende af slottsbyggnaden. Är fråga
endast om en byggnad, behöfver man naturligtvis ej heller göra på långt när
så stora utfyllningar i strömmen, i synnerhet om man lyckas frigöra sig från
den tankegången, att Drottninggatan oundgängligen måste förlängas i rak
linie öfver holmen, och i stället låter dess fortsättning gå bågformigt kring
den å holmen uppförda byggnaden. Jag vill ock antyda, utan att närmare
ingå på ämnet, huru önskvärdt det vore att kunna lösa denna fråga utan
de mera vidtutseende rättsliga förvecklingar, som kunna uppstå genom större
utfyllningar i vattnet.

Den ofvan antydda olägenheten af riksdagshusets framdragande för långt
åt öster har emellertid, det medgifver jag, nu mera gjort sig gällande i vida
högre mån än Riksdagen år 1888 kunde antaga, och detta beroende på de
så betydligt stegrade anspråk på utrymme inom så väl riksdagshuset som
bankhuset, livilka efter den tiden framträdt och måst tillgodoses. Det är
helt andra och större bygnader, som nu äro afsedda att utföras, än man år
1888 beräknade, och i detta vigtiga förändrade förhållande ligger i min tanke
eu fullgiltig anledning för Riksdagen att låta den år 1888 beslutade planen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

3

underkastas en revision. Det är emellertid icke blott behofvet af ökadt
utrymme inom bus, utan äfven den på senare tid i den ursprungliga planen
tillkomna förändring, enligt hvilken gatan mellan de båda byggnaderna skall
betydligt tillökas på bredden, som medverkat till att hela byggnadskomplexen
kommer att få längre utsträckning i öster och vester, än Riksdagen år 1888
kunde antaga. Huru betänkligt detta förhållande är hafva nog de, som
sysslat med den nu föreliggande planen, fullkomligt väl insett och derför
så långt de med sina förutsättningar förmått sökt hushålla med utrymmet
inom byggnaderna, men just derför torde det icke heller sakna sitt intresse
att, innan det blir för sent, jemväl undersöka, huru vida icke man i vissa
afseenden gått för långt i fråga om hushållning med utrymme och med anordnande
af mindre tillfredsställande lokaler i entresolvåningar och dylikt
blott af den hänsyn, man måst taga till att icke göra byggnaderna för störa.

Bättre är väl dock att bygga blott ett hus å holmen, som för sitt ändamål

erbjuder tillräckligt utrymme för en längre framtid, än att bygga två hus,
med Indika man i följd af bristande utrymme eller mindre väl anordnade
lokaler snart måste känna sig mindre väl till freds. Äfven ur sist angifna

synpunkt kan nog den plan, man nu står i begrepp att utföra, tarfva en

revision.

Riksdagen kan vara uttröttad vid de många olika försök, som i mer
än tjugu år gjorts att lösa dessa byggnadsfrågor, Riksdagen erfar dagligen
under sin sammanvaro det trängande behofvet af rymligare och mera tidsenliga
lokaler för Riksdagen och dess delegationer, och intresset att för riksbanken
anskaffa en ändamålsenlig byggnad är med rätta stort, men då man
nu efter hvad under de senaste åren skett måste anses stå lösningen af dessa
frågor temligen nära, bör det dock, efter mitt förmenande, vara en angelägen
omsorg för Riksdagen att icke förhasta sig med att .utföra för sekler afsedda
byggnadsföretag, innan planerna derför underkastats den sorgfälligaste granskning.
De, hvilka hittills haft i uppdrag att besörja verkställighet af 1888
års riksdagsbeslut, hafva nedlagt det mest förtjenstfulla arbete i detta sitt
värf, men deras uppgift har varit att verkställa, ej att kritisera Riksdagens
beslut. En sådan kritik, verkstäld af sakkunnige, hvartill jag räknar så väl ''
i byggnadsväg kunnige som äfven sådana, hvilka förstå att bedöma behofvet
af utrymme och inredningen i byggnaderna, skulle i min tanke vara egnad
att betrygga Riksdagen för att icke i detta vigtiga fall låta planer komma
till utförande, öfver hvilka man sedermera skulle endast hafva att klaga,
utan möjlighet till ändring eller rättelse. Om en sådan kritik eller revision,
utöfvad med sakkunskap och oveld, icke ger anledning att i hufvudsak ändra
den nu föreliggande planen, är ökad trygghet för lämpligheten af densamma
vunnen, och olägenheten endast ungefär ett års uppskof. Skulle eu närmare

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

granskning af planen åter leda till en allmännare insigt om behofvet af dess
förändring i någon väsentlig mån, så att man t. ex. funne endast en af de
nu ifrågasatta byggnaderna kunna lämpligen förläggas å holmen, blefve det
ju en ovärderlig fördel att i tid hafva upptäckt ett sådant förhållande.

Af dessa skäl tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen må besluta, att med utförande af de
beslutade byggnaderna för Riksdag och riksbank å Helgeandsholmen
skall anstå, samt att låta de uppgjorda planerna
till holmens bebyggande och byggnadernas inredning
underkastas en ytterligare sorgfällig granskning på sätt
jag ofvan antydt, med bemyndigande för dem, åt hvilka
granskningen anförtros, att i hvarje afseende framställa
de förslag, hvilka de anse bäst vara egnade att främja
dessa byggnadsfrågor lösning.

Stockholm den 28 januari 1894.

O. R. Themptavder.