Motioner i Andra Kammaren, N:o 114 (Motion 1893:114 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

(yr ;»*>{ MO‘t; n-- ,.<P ruin! >f

N:0 114.

Af herr E. 11 a millaTimid, om utarbetande af en fullständig folkskolestadga,
lämpad för de större städerna.

Folkskolestadgan af den 20 januari 1882 afslutas med följande ord:

»Utan hinder af denna stadgas bestämmelser galle hvad för särskilda
orter är eller kan varda annorlunda föreskrifvet.»

Stadgan förutsätter alltså, att det kan gifvas skoldistrikt, inom
hvilka hennes bestämmelser icke kunna tillämpas utan afsevärda olägenheter.
Detta är ock i sjelfva verket händelsen. De allmänna bestämmelserna
rörande »Skoldistrikt och skolråd», »Lärares tillsättning» m. fl.
lämpa sig ej för våra större städer. Åtskilliga af dessa hafva derför
hvar för sig sett sig nödsakade att hos Kong!. Maj:t begära särskilda
stadgar för sitt folkskoleväsende. Dylika afKongl. Maj:t, faststälda stadgar
äro för närvarande gällande för Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Upsala och Lund.

Som hvar och en af dessa sex särskilda stadgar i allmänhet blott
innehåller sådana bestämmelser, i hvilka afvikelse skett från den allmänna
folkskolestadgan, så följer deraf, att i hvar och en af de uppräknade
städerna skall tillämpas såväl de särskilda stadgandena som den allmänna
folkskolestadgan. Härvid är man utsatt för åtskilliga olägenheter och blir
i många fall tveksam om, hvad som verkligen är gällande folkskolestadga
för det ifrågavarande skoldistriktet. Särskildt kan tvekan uppstå, huru
vida, då ändringar skett i allmänna folkskolestadgan, dessa ändringar
äfven skola gälla de distrikt, för hvilka särskilda stadgar äro utfärdade.

Och olägenheterna af dessa många, sins emellan olika skolstadgar
ökas i samma mån som flera städer — och möjligen äfven större landskommuner
— finna sig nödsakade att hvar för sig begära särskilda för
hvar och en af dem gällande bestämmelser, afvikande från den allmänna

Motioner i Andra Kammaren, N:0 114.

folkskolestadgan, den ena i ett och den andra i ett annat hänseende, hvarigenom
således antalet af de särskilda folkskolestadgarne kommer att ytterligare
ökas.

Att det för lärare och skolråd under sådana förhållanden skall
blifva ganska vanskligt att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter,
ligger i öppen dag.

I vårt grannland Norge har man redt sig från dessa olägenheter
genom att utfärda en särskild »Lov om Folkeskolen paa Landet» och en
särskild »Lov om Folkeskolen i Kjpbstsedeme».

Det vill synas, som om man i vårt land borde tillgripa en i någon
mån liknande åtgärd. Vid sidan af den allmänna folkskolestadgan borde
finnas en fullständig folkskolestadga, lämplig för de större stadskommuner
— och möjligen äfven större landskommuner — som deraf ville begagna
sig. Vi skulle sålunda i stället för en mängd olika skolstadgar
tå blott två sådana, hvar för sig fullt sjelfständiga. Ett stort antal paragrafer,
såsom om läroämnen, lärotider, lärarekompetens, lärares åligganden
m. m., kunde och borde naturligtvis blifva alldeles lika i båda stadgarne.
I åtskilliga andra afseenden måste deremot bestämmelserna göras
olika. Det faller af sig sjelft, att sådana detalj bestämmelser, som ligga
inom området för hvarje särskildt skoldistrikts reglemente, lika litet skulle
inryckas i stadgan för de större kommunerna som i den allmänna folkskolestadgan.

Så snart en kommun funne det för sig fördelaktigt att få ordna
sitt skolväsende enligt stadgan för de större kommunerna, skulle samma
kommun derom kunna göra anmälan hos Kongl. Maj:t, som egde att
i ärendet förordna.

Som utarbetandet af en dylik skolstadga för de större kommunerna
är ett arbete, hvilket icke gerna kan tänkas blifva utfördt utan
Kongl. Maj:ts medverkan, så får jag härmed hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om utarbetandet af en fullständig folkskolestadga,
afpassad för våra större städer samt afsedd att
tillämpas i de städer och möjligen större landskommuner,
som deraf vilja begagna sig.

Stockholm den 28 januari 1893.

Emil Hammarlund.