Motioner i Andra Kammaren, N:o 114

Motion 1890:114 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

1

N:o 114.

Af herrar ]. Jonson i Fröstorp och C. G. Bergeildahl, om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i fråga om rätt för rust- och
rotehållare att träffa aftal med ryttare eller soldat om
utgående af hans löneförmåner i form af torp, andra
natur aprestationer eller kontant lön.

Af de bördor, som hufvudsakligen hvila på jordbruket, inom vissa
delar af vårt land, är rustnings- och roteringsbesvären en af de svåraste;
och då denna börda icke under den närmaste framtiden har utsigt
att blifva helt och hållet skild från jorden, så, för att den ej
genom vedertagen praxis på vissa regementen skall göras ännu mera
odräglig, få vi åter upptaga vår vid sistlidne riksdag väckta motion,
n:o 40, angående det rust- och rotehållare måtte medgifvas att, der
sådan rättighet ej redan är lemnad, vid rekrytering af ryttare eller
soldat träffa öfverenskommelse, huruvida dennes löneförmåner skola
utgå i form af torp, andra naturaprestationer eller kontant lön.

Denna vår jemte herr C. T. Linds framställning, blef då af statsutskottet
enhälligt tillstyrkt och af Andra Kammaren utan meningsutbyte
bifallen, men af Första Kammaren med ganska knapp röstöfvervigt
afslagen.

För att i någon mån närmare belysa denna fråga, få vi anföra
att, enligt de s. k. knektekontrakt^! med allmogen i Skaraborgs län
år 1684, “rust- och rotehållare åtagit sig att på en plats utmark eller
ifrån gården dock uppå rotehemmanets egor eller Byens allmänning
åt soldaten bygga en liten stuga, en loge och lada, ett fähus, samt
honom tilldela ett hälft tunnelands åker (som kallas två skäppor efter
stora målet), kåltäppa, liten hage eller ängsstycke till två lass hö.“ —
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft.

1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

Om det hade fått stanna vid dessa bestämmelser, så hade man ej haft
skäl att klaga deröfver. Men nu har genom laga skiften, dervid soldatens
rätt blifvit bevakad af armébefälet, och genom sedermera antagen
praxis blifvit uttagna allt för stora torp, på en del ställen ända
till 15 å 20 tunnland. Den till äng och hage afsedda jorden har af
soldaterna sedermera blifvit uppodlad till åker, hvarigenom rust- och
rotehållarnes skyldighet att lemna soldaten dragare till brukning'' af
torpets jord blifvit allt mer och mer betungande, lika som att bygga
och underhålla erforderliga hus i samma mån kostsamt.

På grund af hvad vi sålunda vågat anföra få vi vördsamt föreslå,

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och
under hvilka vilkor det må vara rust- och rotehållare
medgifvet att, der sådan rättighet ej redan är lemnad,
med ryttare eller soldat träffa öfverenskommelse om
huru vida dennes löneförmåner skola utgå i form af
torp, andra naturaprestationer eller kontant lön, samt
derefter till Riksdagen afgifva det förslag, som må
befinnas af förhållandena påkalladt.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

Joh. Jonson,

i Fröstorp.

C. G. Bergendahl.