Motioner i Andra Kammaren, N:o 113

Motion 1878:113 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 113.

läkaredistrikt, som fortfarande vilja åtnjuta förmånen af provincialläkare
med lön å stat, skall vara skyldiga att anskaffa och underhålla
bostad åt läkaren.

Skulle Riksdagen icke finna detta förslag lämpligt, utan hellre vilja
bifalla den äskade löneförhöjningen, så får jag i sådant fall, för att bereda
likställighet befolkningen emellan, föreslå,

att den skyldighet, som nu åligger en del provincialläkaredistrikt
i fråga om anskaffande och underhåll af bostad åt läkaren,
måtte upphäfvas.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1878.

C. Johanson.

N:o 113.

Af Herr C. E, Hjelm: Om underdånig skrifvelse rörande utarbetande
af ny folkskolelag och anslag för sådant ändamål.

På grund af de skäl, som äro anförda i min motion N:o 168, väckt
i denna Kammare år 1875, och vidare derpå, att vid seminarierna lärokursen
nu är fyrårig, hvarigenom man bör kunna motse en fullständig lärarebildning,
hvilken bör tillgodogöras landets uppväxande befolkning bättre än
som med några undantag nu i allmänhet eger rum, och vidare på den grund,
att småskolesystemet nu börjar blifva ordnadt i alla delar af riket, att

Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.

15

barnen redan i dessa skolor kunna få inhemta nu föreskrift^ minimikunskaper,
och den dyrare folkskolan, sådan den ännu på många ställen är ordnad,
i sjelfva verket är öfverflödig, hvilket nu är hög tid förekomma, får
jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen i underdånighet anhåller, att Kongl. Maj:t låter
genom sakkunniga praktiska män utarbeta en ny folkskolelag
med skärpta minimifor dringar för den allmänna medborgerliga bildningen,
i stället för nuvarande folkskolestadga, och förelägga en
kommande Riksdag till pröfning; samt

att Riksdagen ställer till Kongl. Maj:ts disposition 3,000
kronor i och för utarbetande af en sådan ny folkskolelag.

Stockholm den 27 Januari 1878.

G. E. Hjelm.

No 114.

Åt'' Herr C. E. Hjelm: Om förändrad lydelse af § 11 i Kongl. Förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Nu gällande princip för den kommunala rösträttens utöfvande på landet
kan icke erkännas såsom rigtig af andra än dem, hvilka vägra allt erkännande
åt individen. Följden utaf principens tillämpning för denna rösträtts
obegränsade utöfning har ock blifvit en allmän, en genomgående missbelåtenhet
hos nationens stora flertal, och ett beaktansvärdt undrande, huru
det är möjligt att statsmakterna icke i enig samverkan genom regeringens
försorg ändrat en så orimlig lagbestämmelse som den hvilken finnes i Kongl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 11, och som icke heller vid