Motioner i Andra Kammaren, N:o 112 (Motion 1903:112 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

N:o 1 12.

Af herrar C. J. Berggren och M. Matsson, om gränstrafiken
öfver den del af gränsen mot Norge, som sträcker sig
från tullstationen Medskogen till Mitandersfors i Värmlands
län.

Enligt § 2 mom. 1 af kungl. förordningen angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge af
den 9 maj 1902 är till lättnad för den svenska gränsbefolkningen medgifvet
att vid resa landvägen från det senare landet till det förra tullfritt
få medföra vissa till slag och mängder angifna varor, hvarförutom
samma mom. jämväl innehåller den bestämmelsen, att då resan sker
öfver den del af gränsen, som är belägen mellan tullstationen i Medskogen
i Yärmland och Ljusnebäcken i Härjedalen eller öfver gränsen
mot Frostvikens socken i Jämtland och norr om denna belägna orter,
stadgade myckenheter i fråga om uppräknade varor ökas, på sätt sagda
förordning närmare angifver.

Liksom de nordligare delarna af vårt land hafva Värmlands nordvästra
gränstrakter förlidet år hemsökts af missväxt. Sådana missväxtår,
ehuru icke af den svåra beskaffenhet som ljolårets, inträffa emellertid
rätt ofta i dessa bygder, där säden sällan hinner till full mognad.

I följd däraf måste befolkningen i berörda gränstrakter köpa det
hufvudsakligaste till såväl brödföda som utsäde. Sämst lottade i detta
hänseende äro Norra och Södra Finnskoga, Hvitsands, Östmarks, Lekvattnets,
Gräsmarks och Bogens kommuner. Inom dessa bor en öfver
hufvud taget mycket fattig befolkning, som till väsentlig del består af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

mindre hemmansägare, torpare och arbetare. I regel är det så, att
hemmansägarnes ekonomiska ställning är föga bättre än torparnes eller
arbetarnes. Det vanliga är, att de egendomar, som af dem brukas, äro
så små, att de afkasta säd till föda blott för eu del af året.

En stor hjälp vore, om innebyggarne i förenämnda kommuner —
här afses icke Norra och Södra Finnskoga, hvilka sedan den 28 maj
1897 åtnjuta en dylik fördel — erhölle de förmåner, som äro förenade
med den mest gynnade tullgränsen mot Norge. Det måste medgifvas,
att dessa kommuner hafva fullt ut lika stort behof häraf som t. ex. de
båda nyssnämnda. Kommunikationerna äro ungefär likartade, och afståndet
till närmaste svensk stad, järnväg eller större handelsplats är
mycket stort, för flera ända till 13 mil. Själfklart är, att vid sådant
förhållande alla tyngre varor, såsom spannmål, kräfva dryga fraktomkostnader,
hvarigenom varans pris i betydlig mån förhöjes. Kommer därtill
ock det förhållandet, att tillgången, såsom nu enligt enskilda meddelanden
lär vara fallet, på de nödvändigaste varorna, spannmål och mjöl,
tager slut på närmare håll, så uppstår förökad svårighet och bekymmer,
särskildt för de fattigare, att från de aflägsnare platser, där sådana finnas
till salu, hemforsla dem.

Befolkningen i berörda kommuner, naturligtvis mest den, som bor
närmare gränsen, står i liflig förbindelse med närbelägna gränstrakter i
Norge. Denna förbindelse har sin grund dels i naturförhållandena, dels
däri, att de svenska gränsboarna i stort antal söka och erhålla arbetsförtjänst
i nämnda land, hvarest rikligare tillgång på bättre aflönadt arbete
står till buds såväl vinter som sommar, och slutligen dels däri, att de
måste, i följd af rådande kommunikationsförhållanden, hämta större delen
af sina förnödenheter från Norge, hvarest äfven finnes bättre afsättning
för vissa produkter.

Här förut nämnda kommuner hafva, inseende nödvändigheten af att
någon lättnad borde beredas den härinom boende fattigare befolkningen,
ingått till Konungens befallningshafvande i Värmlands län med begäran,
att Konungens befallningshafvande villo hos Kungl. Maj:t göra underdånig
hemställan om beviljande af vissa lättnader rörande gränstrafiken
mellan dem och Norge. Upplyst har blifvit, att Konungens befallningshafvande
i sagda län äfven ingått med en dylik hemställan, hvari lär
tillstyrkas, att särskilda lättnader utöfver de allmänt stadgade måtte medgifvas
för den del af gränsen, som ligger mellan tullstationerna Medskogen
och Mitandersfors i Värmland.

Detta förhållande jämte erhållna direkta uppmaningar från en del

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

saken angående kommuner liar gifvit oss närmaste anledning till att framföra
föreliggande motion.1

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisning till
de skäl för särskilda lättnader i gränstrafiken, som blifvit åberopade i
Kungl. Maj :ts proposition af den 23 april 1897, och som efter vårt förmenande
i lika hög grad hafva tillämpning på här afsedda kommuner,
våga vi härigenom vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att de bestämmelser,
som äro eller varda stadgade för gränstrafiken öfver
de mest gynnade delarna af landgränsen mot Norge,
äfven måtte gälla den del af samma gräns, som sträcker
sig från tullstationerna Medskogen till Mitandersfors
i Värmlands län.

Stockholm den 27 januari 1903.

C. J. Berggren.

M. Matsson.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1903. 1 Sami.

2 Afd. 2 Band. 32 Höft.