Motioner i Andra Kammaren, N:o 112

Motion 1894:112 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

r, r . f M , •		, .''i	...f, ti	,«?,iv	g o i.	iil fiUgBH	l f h	;vto ta	b jiir. fy	,\r
;■>/tf	VÅ<‘	yj.\[ -	obm	fOTvnt fttrieb	f/ibflf;	dvo }:08	f'' i	{fri, 1-1	‘ii; no-’!'']	i''föi	r»n it/i
	r fri	vinn	ilJUO	dåligydduifd	)i(f ii	11 yr öf i eg	tia	r fr-ro:	t t v ngg. i	■ r	T*''JO*
-mm	i ;:r	r >!>•''<	w ‘tf	; i ragu! ri loin	• d [liv	r-.''i n säl	eg	»it 1 dnr	0>f)i Cl)	uti:	; tall
7*»-b	imn		«! b;	difo Kfii-; m>	•nog >i	JiOTt tolf	■fö"	r .rida	i i fn •» B /l	ilo	UBL
::A>	,U;ii	.må	iilOH	i t.ii löv ''> (b	ärra in	fåmabrn'',	f.	fd.OJrtli	T di ‘»y	■ d><	»gflrt
.»rf (’	t>l	Amu	)furA''	> i ‘»brurgim	jad 07f	urna .7B’i	luiilfriOxIf	■■ r;dm»-	fu<	nr mg
IT	ro i i	ifrifr	noA	wiedtriögfui.	Å iJf 7*	fbc.jj: Jo!	l 7 i	" t KO S»	i; i i 1 • - fl''..	i „•	■dnio
					.Bg»V	it i -lifti	\r" i	It vÅ vr	■t horn t	fr j t *	dtlrg
.Pilj/'':				friöv gsf iti	o T; 7 1fri r* .t	iitrin gf;(	hr;	ni h;	bfTHTg ''	Al
Uit ■.)	-''t		> i I ‘j	uTuhed a Tf;	ii''l» U>U	i	ffv
■doä	7 t:i	ylL	.fyno	>1 fri; .uiiiff;	flin; ir>	m trjBfr	. jg<	i K/:
-[■ nu	gm	rA Jgno>!	fri ‘.“JuiBvfr;»	N:o		löt
ii i t	ioh;j		i	i/ ohriOBgm	> oUoi	Uriff l - >	)h	ko*
	•fr 1 i	i\ b J rf	uii h	tfiTiobn <iuy;	•död ‘fri	ehnrmm	rot!	0''IOT

■ir.iv,

Af herr 0. Eklund från Stockholm, om änclracl lydelse af §§
11 och 14 i förordningen angående kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862r . ,;

I §§ 9, 10 och 11 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af 23 maj 1862 stadgas, hvilka af nämnda kommuns
medlemmar, som ega att utöfva valrätt vid val af ,stadsfullmägtige.

Vid en jemförelse mellan denna förordnings stadganden i åberopade
paragrafer och motsvarande valrättsbestämmelser i kongl. förordningarna
om kommunalstyrelse i stad och på landet, finner man
väsentliga olikheter, hvilka icke utfalla till den kommunala valmanscorpsens
i Stockholm fördel. .

Sålunda stadgas i § 11 af först nämnda förordning, att rösträtt
ej får utöfvas af

„den som ej råder öfver sig och sitt gods, som står under annans
husbondevälde, som sin egendom till borgenärer afträdt och
ej visat sig från deras kraf lagligen fri, som är för nesligt brott
tilltalad — — — eller förklarats ovärdig att inför rätta föra andras
talan;" hvilka inskränkningar i fråga om valrätten äro utan
motsvarighet i de båda andra kommunalförordningarna.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

9

Hvarför skola för Stockholms v almans corps alldeles enastående
undantagsvilkor, som ytterligare inskränka rösträtten, vara stadgade?

Äro sådana vilkor för valbehörighet ej nödvändiga i öfriga
delar af vårt land, torde de också kunna undvaras i Stockholm.

Granskar man dessa bestämmelser eller vilkor för valrätt närmare,
finner man åtskilliga af dem högst underliga.

Valrätt tillkommer ej, heter det, “den, som står under annans
husbondevälde11. Huru är detta uttryck att förstå? Hvilken i annans
tjenst anstäld — från hoffimktionären och embetsmannen
till bodbiträdet och kusken —- står ej under annans husbondevälde
i viss mening! Skulle med nämnda uttryck afses endast dem, som
äro i annans tjenst städslade enligt tjenstehjonsstadga!! — men
något prejudikat på att denna tolkning är vigtig finnes icke, och
försök hafva verkligen gjorts att hänföra alla slag af hustjenare
under nämnda bestämmelse — så qvarstår i alla händelser den
egendomligheten, för att ej säga orimligheten, att en städslad tjenare
ute å landsbygden eller i landsortsstad kan ega rösträtt, men
en städslad tjenare i Stockholm deremot icke under några omständigheter
erhålla sådan, äfven om alla vilkor i öfrigt för valrätt
äro uppfylda.

; Vidare bestämmes, att den är förlustig sin valrätt, “som är för
nesligt brott tilltalad eller förklarats ovärdig inför rätta föra andras
tälanu.

Dessa bestämmelser, som återfinnas i riksdagsordningens ■§ 26
och i de båda andra här nämnda kommunalförordningarna i de
paragrafer, som innehålla vilkor för valbarhet, borde väl rätteligen
ha varit inrymda i Stockholmsförordningens § 14.

Det må väl anses lägligt, att en person, som förklarats ovärdig
föra andras talan inför rätta, ej heller är lämplig att i riksdag
eller stadsstyrelse representera andra eller i allmänhet mottaga
förtroendeuppdrag, men att han skall förmenas rätt att vid valurnan
genom röstsedels afgifvande föra ■sin egen talan, förefaller mig
vara orättvist. Orimlig är också den bestämmelsen, att den, som
är för nesligt brott tilltaladskall frånkännas valrätt. Detta
torde vara ännu orimligare än att ett åtal för sådant brott omintetgör
valbarhet.

För att åtminstone i fråga om valrätt få kongl. förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm så mycket som möjligt öfverensstämmande
med kongl. förordningen om kommunalstyrelse i öfriga
Bill. till Riksd.Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 24 Höft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

rikets städer har jag velat påpeka dessa här angifha undantagsvilkor,
i syfte att få en del af dem helt och hållet borttagna, och
andra, bland dem äfven bestämmelserna rörande konkurs, flyttade
till § 14, som rör .valbarhet.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig att vördsamt
anhålla,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att
§§ 11 och 14 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 25 maj 1862
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11. Den, som är för nesligt brott dömd
eller under framtiden stäld eller som genom domstols
beslut förklarats medborgerligt förtroende
förlustig, må ej utöfva valrätt; och ej heller må
den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i
valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som
icke uppnått tjugufem års ålder, som icke råder
öfver sig och sitt gods, som sin egendom till
borgenärer afträdt och ej visat sig från deras
kraf lagligen fri, som förklarats ovärdig att inför
rätta föra andras talan, och ej den, som sjelf icke
röstberättigad är.

Stockholm den 27 januari 1894.

Oskar Eklund.