Motioner i Andra Kammaren, N:o 112 (Motion 1891:112 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

N:o 112.

Åf herr P. Larsson i Fole, om ändring i bevillningsförordningens
bestämmelser rörande bevillning för husbehofsqvarnar.

Uti gällande bevillningsförordning af den 14 september 1883 stadgas
uti § 5, att »vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas»;

a) »å jordbruksfastighet»;

b) »å annan fastighet»; ibland annat:

»För byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
derå drifna jordbruk eller dit hörande näring.»

Och uti instruktion för taxeringsmyndigheterna föreskrifves, att brandförsäkringsvärde,
bland annat, skall utgöra ledning »för taxering å bruks-,
qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra der uppförda hus
och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande
rörelse.»

Om hvilka byggnader och hus, som på grund häraf äro afsedda för det
drifna jordbruket eller dit hörande näring, befinnas tankarne delade.

Snart sagdt öfver hela vårt land finnes en mängd uppförda, mindre
qvarnar, som drifvas sa väl med vatten som med väder och ånga, helt och
hållet för förmalning af hemmansegarens egen spannmål till brödföda åt
egen familj och arbetare på hemmanet samt för gröpning af spanmål till
egna kreatur, under benämning husbehofsqvarnar. Sådana qvarnar för förmalning
af egen spanmål för eget behof hafva, hvad mig veterligt är, förut
ansetts såsom eu till jordbruket hörande näring och icke särskilt taxerats
för beskattning; men sedan prejudikat erhållits genom Kong], Maj:ts på administrativ
väg gifta resolution, i strid mot taxerings- och pröfningskomitéernas
uti Södermanland fattade beslut och kammarrättens utslag i frågan, att en
husbehofsqvarn skulle åsättas taxeringsvärde såsom »annan fastighet», har

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112-

den senare åsigten kommit att tillämpas på flera håll, och dit den ännu icke
hunnit kommer den antagligen snart att tillämpas.

Inom den ort jag tillhör har under de senaste aren särskild uppskattning
egt rum å en mängd obetydliga, till ett, två å tre hundra kronor
brandförsäkrade husbehofsvädermj Öl q värn av. Öfver denna af pröfningskomité!!
verkstälda uppskattning hafva flera klagomål hos kammarrätten anförts, med
för mig hitintills okänd utgång.

Min uppfattning af bevillningsförordningens ordalydelse och mening är,
att husbehofsqvarnar för förmalning af egen spanmål, åtminstone sådana till
värde och produktionsförmåga ringa, skola räknas såsom binäring för jordbruket
tillhörande rörelse och icke särskild! taxeras för beskattning som
»annan fastighet».

Skulle sådana mindre husbehofsqvarnar icke inbegripas under näring
eller rörelse, till jordbruk hörande, hvad skall då kunna från särskild beskattning
fritagas? Vederbörande taxeringsmyndigheter kunna då med lika skäl
särskild! taxera flera andra vid jordbruket befintliga inrättningar, såsom sågar,
tröskverk och dylikt, som drifvas med väder, dragare eller lokomobil. Tröskverket
skiljer säden från halmen och å qvarnen förmales säden till mjöl,
båda vid ett jordbruk nödvändiga inrättningar.

Om de större qvarnarna, de må drifvas med väder, vatten eller ånga, är här
ej fråga. De förmala spänning icke allenast för egarens eget behof, utan
äfven för förtjenst åt andra. A sådana skall med skäl särskild! taxeringsvärde
åsättas såsom å »annan fastighet».

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställa vördsamt,

att bevillningsutskottet, som kommer att behandla denna
motion, och som sjelf! har motionsrätt, må ändra bevillningsförordningen
med ordalag, som klarare uttrycka
meningen i samma förordning, i syfte att de små husbehofsqvarnarna
varda inbegripna bland näring, afsecld för
jordbruket, hvarå qvarnen finnes; och att Riksdagen må
antaga samma förändring.

Stockholm den 29 januari 1891.

P. Larsson
i Fole,