Motioner i Andra Kammaren, N:o 112

Motion 1890:112 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

N:o 112.

Af herr J. A. JollSlllSSOll i Strömsberg, angående skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag
till ändring i § 14 riksdagsordningen.

Som känclt torde vara, hafva under senare år olika meningar gjort sig
gällande, huruvida s. k. lägenhetsinnehafvare vore att anse såsom politiskt
röstberättigade, då värdet af deras fasta egendom uppginge till det minimum
af 1,000 kronor, som enligt § 14 riksdagsordningen fordras för valrätt
till Andra Kammaren. Genom laga dom är numera denna fråga
afgjord, och det på sådant sätt, att nämnda rösträtt blifvit lägenhetsinnehafvaren
frånkänd. Ett sådant förfarande må nu aldrig så väl stämma
öfverens med grundlagens bokstaf och följaktligen vara det ur juridisk
synpunkt rigtiga, så kan det deremot omöjligen vara enligt med grundlagens
anda. Med denna låter det svårligen förena sig att från rösträtt
utesluta innehafvare af egendom, som gifver dem en lika god och tryggad
ställning i samhället som de fastighetsegare, hvilkas valrätt är höjd öfver
hvarje tvifvel.

Orättvisan häraf är väl också temligen allmänt erkänd och insedd.
Då motioner, som gått ut på att afhjelpa densamma, blifvit af Riksdagen
förkastade, har väl detta mindre berott på obenägenheten mot en rättelse
till de utestängde lägenhetsinnehafvarnes förmån, än på svårigheten att
finna en juridiskt giltig formulering af ett grundlagsstadgande till deras
fromma.

Skall ett dylikt affattas och i riksdagsordningen införas, torde skäl
vara för handen att dervid äfven låta delegare i s. k. bostadsföreningar
komma i åtanke. Ehuru denna gren af föreningsväsendet icke tyckes
hafva nått så stor uppblomstring, som önskligt varit för beredandet af
fasta bostäder åt så många som möjligt bland de mindre bemedlade, finnas
dock i synnerhet i våra större städer åtskilliga tusental, som på detta sätt
blifvit bofasta och kommit i en ställning, fullt jemförlig med de smärre
fastighetsegarne. Denna ekonomiska likställighet borde väl äfven rimligt -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

15

vis leda till en motsvarande grad af politisk jemlikhet. Att emellertid en
sådan icke för dem stått att vinna med den nuvarande affattningen af
riksdagsordningens stadgande rörande valrätt till Andra Kammaren, derom
har man varit ganska allmänt ense; helst då, enligt gällande lagstadganden
rörande besittningsrätt till fast egendom, det svåidigen lärer gå för sig för
delegare i bostadsförening att erhålla särskild laga fasta å sin innehafvande
bostadslägenhet.

En ändring i grundlagen, särskild! i riksdagsordningens § 14, torde
alltså vara oundgängligen nödvändig för att åt dessa tvenne under strecket
stående, men i ekonomiskt afseende tryggade slag af medborgare kunna
bereda den valrätt till Riksdagens Andra Kammare, hvarpå de rättvisligen
synas kunna göra anspråk. Men dervid ligger tydligen högsta vigt deruppå,
att hithörande stadganden måtte erhålla den möjligen noggrannaste
och mest betryggande formulering i juridiskt afseende. En bedröflig erfarenhet
har under de senare åren visat, till hvilka svårigheter, att ej säga
orimligheter, en bristande tydlighet i grundlagarnes affattning kan gifva
anledning. Men denna önskvärda tydlighet och noggrannhet kan endast
svårligen åstadkommas af den enskilde motionären. Dertill fordras ett
omsorgsfullt profvande samarbete af juridiskt skolade fackmän. För den,
som önskar framgång åt rösträttens utsträckning till de nyssnämnda båda
slagen af medborgare, torde det alltså vara lämpligt att icke sjelf inlåta
sig på den närmare affattningen och formuleringen af ett förslag i sådant
syfte, utan att öfverlemna detta åt de sakkunnige fackmännen och framför
allt Kongl. Maj:ts mogna ompröfning.

Alltså föreslår jag,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville efter föregående utredning
inför densamma framlägga förslag till ändrad lydelse af
14 § riksdagsordningen, i syfte att bereda valrätt till
Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare och delegare
i bostadsföreningar, så snart deras innehafvande
lägenheter eller bostadsandelar uppgå till ett taxeringsvärde
af minst 1,000 kronor.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

J. A. Johansson.