Motioner i Andra Kammaren, N:o 111

Motion 1897:111 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

1

N:o 111.

Af herr J. P. JailSSOIl i Saxhyttan, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till sådan ändring i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet, att väghållningsdistriktet må kunna å
offentlig auktion öfverlåta väghållningsskyldigheten å entreprenad
m. m.

Att den nya väglagen med dess tunga och vidlyftiga apparater
lemnar åtskilligt öfrigt att önska med afseende på praktisk användbarhet,
är nog icke främmande för någon af Riksdagens ledamöter, som
närmare befattat sig med denna lag. Detta missförhållande torde äfven
redan vid lagens tillkomst icke hafva blifvit förbisedt, och man får väl
derför söka orsaken till lagens antagande i det skick, hvaruti den nu
föreligger, snarare i det förhållande, att den utgjorde ett första steg
emot allmänna önskningsmålet, väghållningsbesvärets fullständiga öfvertagande
af staten, än att ifrågavarande lag då ansågs fri från brister.
Emellertid hafva sedermera vid tillämpningen af lagen dessa
brister visat sig så stora, att till och med de personer, hvilka den nya
lagen afsåg att bereda de största fördelarne, nemligen egarne af jordbruksfastighet,
icke sällan haft anledning till den åsigt, att hvad de
genom nämnda lag vunnit på långt när icke uppvägde de olägenheter,
lagen medförde, och derför äfven någon gång uttalat önskan om återgång
till de gamla förhållandena med afseende på väghållningsbesvärets
utgörande.

För min del kan jag dock hvarken biträda sistnämnda önskan,
ej heller anser jag att tiden är inne för staten att helt och hållet öfver JBih.

till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Höft. (N:is 111—114). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

taga väghållningsbesväret, utan är jag öfvertygad, att de största olägenheter,
hvaröfver man nu klagar beträffande väghållningsbesvärets
utgörande, skulle kunna öfvervinnas genom en partiel förändring af i
ämnet gällande lag, och jag skulle då närmast vilja vända mig mot
bestämmelserna angående vägdelning, vägnämnd och vägstyrelse. Det
vill nemligen synas mig, som man skulle kunna undgå en väsentlig del
af de olägenheter, dessa otympliga apparater för närvarande medföra,
och en verklig lättnad i väghållningsbesvärets utgörande skulle vinnas,
derest det blefve möjligt för de väghållningsskyldige att under offentlig
myndighets öfverinseende å entreprenadauktion öfverlåta väghållningsskyldigheten
å mindre, efter ortförhållandena lämpligt afpassade
vägstycken, och har jag i sådant afseende tänkt mig, att Konungens
befallningshafvande skulle, på derom af väghållningsskyldig gjord framställning,
sedan distriktets öfriga väghållningsskyldige blifvit hörda
inför vederbörande härads- eller tingsrätt, ega att, der så lämpligt
finnes, förordna en sådan auktions hållande af kronobetjeningen i orten.

Som jag likväl icke tilltror mig att, äfven om Riksdagen skulle
gilla syftet med denna min motion, kunna för Riksdagen framlägga ett
i detalj utarbetadt förslag till sådan ändring af nu gällande lag, som
här ofvan antydts, får jag föreslå,

att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t ingå med
skrifvelse, det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till såväl sådan ändring
i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891, att det måtte
kunna tillstädjas väghållningsdistrikt att under myndighets
öfverinseende å offentlig auktion öfverlåta
väghållningsskyldigheten, som ock de öfriga ändringar
i samma lag, som häraf kunna vara påkallade.

Om remiss till lagutskottet får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 29 januari 1897.

J. P. Jansson,

Saxhyttan