Motioner i Andra Kammaren N;o 111

Motion 1895:111 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren N;o 111.

1

N:o 111.

Af herr L. EliksSOll i Bäck, med förslag till ändrad lydelse
af 14 och 17 §§ i riksdagsordningen.

* ! ■ * 4 -iA'''' '' •''? : ; ti ,i: i;: i

Vid den mängd af förslag, som korsa hvarandra i fråga om
utsträckning af valrätten till Andra Kammaren, har det för dem,
som ej genast vilja taga steget ut till allmän rösträtt utan förbehåll,
blifvit ytterst svårt att mellan dem göra sitt yal. Äfven de noggrannaste
och mest ingående undersökningar af hithörande förhållanden,
sådana som den år 1885 af statistiska centralbyrån utförda eller den
nu å nyo af regeringen anbefalda, skola icke göra detta val lättare.
Äfven om lagstiftarne efter den mest allsidiga pröfning bestämde sig
för ett eller annat af de många alternativen och uppdroge en ny gräns
för den politiska rösträtten, mer eller mindre långt nedanför den nuvarande,
så skulle missnöjet derför icke blifva mindre hos dem, som
fortfarande vore uteslutna från valrätt eller genom någon tillfällighet
ginge miste derom.

Utan att ingå i någon vidare pröfning af de föreslagna olika
rösträttsstrecken, nöjer jag mig alltså med den anmärkning, att de
samtliga i detta afseende äro lika litet tillfredsställande, då gränsen
mellan dem som ega och dem som sakna rösträtt naturligtvis måste
blifva lika skarpt uppdragen i dem alla. Å andra sidan måste såväl
anhängare som motståndare till den allmänna rösträtten erkänna, att
denna rösträtt utan förbehåll och garantier under den närvarande politiska
ställningen är alldeles omöjlig att genomdrifva.

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 27 Haft. (Näs 111—117). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, K:o 111.

En garanti mot förmenta faror af rösträttens utsträckning bar
man velat söka uti den begränsning i antalet af städernas riksdagsmän,
som af senaste Riksdagen beslntades, och hvarigenom de i städerna
församlade rörliga folklagrens inflytande på representationen i viss
mån inskränktes. En annan garanti, som äfven blifvit satt i fråga,
nemligen införande af s. k. proportionella val, torde i trots af sina
många och stora förtjenster ännu för folkets stora flertal vara allt för
främmande, att med någon utsigt till framgång kunna föreslås. Detta
så mycket hellre, som de förslag till det proportionella valsättets tilllämpning,
som hittills kommit till allmänhetens kännedom, äro svårfattliga,
invecklade och derför opraktiska.

Men vid den genomgripande rösträttsreform, som 1893 genomfördes
i konungariket Belgien, lyckades lagstiftarne omsider förena
sig om en form för rösträttens utöfning, som i sig förenar en mängd
af den allmänna rösträttens fördelar, men är fri från de flééta al dess
befarade olägenheter. Den förändrade belgiska grundlagen erkänner
allmänna rösträttens princip, men förenar den med en graderad röstskala,
så att en röst gifves åt hvarje myndig man med god fräjd,
men två eller högst tre röster åt män, hvilkas kunskaper, inkomster
eller lefnadsställning i öfrigt anses förläna dem ett större mått af politisk
mognad. itiv^vVi • i . m . ; > ■ ■

Sedan någon tid, höras allt oftare i vårt land från personer af
mycket moderat politisk hållning uttalanden, som gå ut på att de,
hellre än i utsträckning af valrätten, skulle finna sig i införandet af
allmän rösträtt, om den förbundes med en lämpligt graderad röstskala.
Tiden synes derför vara inne, att en rösträttsreform, grundad på det
belgiska systemet, men behörigen lämpad efter våra svenska förhållanden,
bringas under öfverläggning äfven inom vår riksförsamling.

Vid upprättandet af en graderad skala för politisk rösträtt bör
man emellertid gå praktiskt till väga och icke låta bestämma sig af
mer eller mindre oklara teorier om den ena eller andra rösträttsqvalifikationens
förträfflighet.» Alla tankar på högre rösträtt t. ex. för familjefäder
eller för innehafvare af en viss lärdomsgrad, såsom i Belgien, torde
derför böra lemnas å sido. Så mycket hellre kan detta ske, som de
förhållanden, hvilka för närvarande ega bestånd i Sverige, erbjuda en
särdeles god och lämplig utgångspunkt för en politisk röstskala. 1
fråga om rösträtt kan nemligen vårt lands myndiga manliga befolkning
enligt nu gällande lagstiftning anses delad i fyra olika klasser. Den
första och, om man så vill, högsta klassen bildas af dem, hvilka äro
valbare till Första Kammaren och såsom äfven valberättigade till

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

3

Andra Kammaren kunna sägas i fullaste utsträckning besitta alla medborgerliga
rättigheter. Den andra klassen bildas af dem, som icke
äro valbare till Första Kammaren, men enligt nuvarande lydelse af
14 § riksdagsordningen eg a valrätt till Andra Kammaren. Den tredje
klassen består af dem, som hvarken ega valrätt eller valbarhet till någondera
kammaren, men deremot ega utöfva rösträtt i kommunens
allmänna angelägenheter. Den fjerde klassen ändtligen består af dem,
som äro i fullständig saknad af vare sig politisk eller kommunal
rösträtt.

Ville man nu vid val till den svenska Riksdagens Andra Kammare
införa allmän rösträtt med graderad skala, så synes mig detta
enklast och lämpligast kunna ske med anslutning till nyss angifna förhållanden.
Fn röst kunde således gifvas åt hvarje myndig man, som
uppfyller de enklaste vilkor för rösträtt, i ungefärlig likhet med hvad
hrr Mankell m. fl. vid åtskilliga riksdagar föreslagit. Två röster kunde
tillkomma hvarje man med kommunal rösträtt, tre röster en hvar, som
enligt nu gällande grunder eger valrätt till Andra Kammaren, och
högsta röstetalet eller fyra röster borde tillkomma demi, som äro valbare
till Första Kammaren. Af formella skäl torde kanske lämpligast
vara att fästa de högre röstetalen, icke vid nu egande valrätt eller
valbarhet, utan vid den beskattade förmögenhet eller inkomst, som utgör
den ekonomiska grunden derför. Vid uppgörande af röstlängder
torde det nemligen blifva mindre omtvistadt, när en valman skall uppflyttas
till högre röstetal, i fall detta är bundet vid beskattad förmögenhet
eller inkomst, än om hänsyn äfven skall tagas till huru lång
tid han erlagt skatt derför, eller varit inom kommunen bosatt, eller
till andra förhållanden, som på valrätten kunna inverka.

Ett dylikt sätt att lösa den så länge omtvistade rösträttsfrågan
skulle medföra uppenbara fördelar. Ingen skulle blifva från rösträtt
alldeles utesluten, som i någon grad kunde hafva anspråk derpå, under
det att hvarje rösträttsstreck, om det än sänktes aldrig så lågt,
skulle lemna nedanom sig en mängd uteslutne, som alltjemt förblefve
missnöjde och genast åter skulle börja arbetet för streckets borttagande.
En nedsättning af det taxerade fastighetsvärde eller inkomstbelopp,
för hvilket skatt till stat och kommun erlägges, skulle icke
såsom nu kunna medföra total förlust af politisk rösträtt, utan endast
nedflyttning till närmaste lägre röstgrad. Ej heller skulle försummad
eller fördröjd inbetalning af skatten leda till fullständig förlust af politiska
rättigheter, utan på sin höjd till nedflyttning i den lägsta röstklassen,
flor hvarje röstande eger blott en röst. De valmän, som till -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

hörde denna klass, skulle visserligen erhålla endast fjerdedelen af det
politiska inflytande, som tillkomme valmännen af fjerde klassen, eller de
till Första Kammaren valbare. Men detta kan försvaras dermed, att
hvarje reform bör så noga som möjligt ansluta sig till bestående förhållanden.

Angående de statistiska verkningarne af en dylik rösträttsreform
synes någon vidlyftig utredning icke vara af nöden, då de till sina
hufvuddrag tydligt nog ändå framgå af redan nu kända siffror. Rösträtt
efter nämnda grunder skulle gifvetvis tillkomma det ofantliga flertalet
af myndige män i riket, hvilka för närvarande torde uppgå till
något öfver 1,200,000. Af dessa torde inemot 700,000 erhålla hvardera
en röst. Omkring 180,000 kommunalt men hittills icke politiskt
röstberättigade skulle erhålla hvardera två röster, eller tillsammans
360,000. Vid pass 280,000 hittills till Andra Kammaren valberättigade
skulle erhålla hvardera tre röster, eller tillsammans 840,000. Något
öfver 12,000 till Första Kammaren valbare skulle erhålla hvardera fyra
röster, eller tillsammans omkring 50,000. Sammanlagda röstetalet för
valmännen i hela riket skulle således uppgå till vid pass 1,950,000
eller i rundt tal 2 millioner. Af detta röstetal skulle enligt ofvanstående
beräkning nära 36 procent tillfalla dem, som egde en röst, öfver
18 procent dem, som egde två röster, öfver 43 procent dem, som egde
tre röster och inemot 3 procent dem, som egde fyra röster.

- På grund häraf får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville till grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af nedanstående
delar af riksdagsordningen.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han
bosatt är, hvarje svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet, från och med
början af kalenderåret efter det han fylt tjuguett år.

§ 17 mom. 1.

Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer
hvarje röstande en röst. Två röster tillkommer
en hvar i kommunens allmänna angelägenheter

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

5

röstberättigad man. Tre röster tillkommer en hvar,
som antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver
fast egendom på landet eller i stad till ett
taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sex
tusen riksdaler, eller ock erlägger bevillning för en
till minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst.
Fyra röster tillkommer en hvar, som eger
fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttiotusen
riksdaler, eller ock erlägger bevillning för minst
fyra tusen riksdalers årlig inkomst.

Mom. 2.

Den, som dervid erhållit de flesta rösterna, vare
lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit
lika röstetal.

Mom. 3.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de
röstlängder öfver valberättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af kommunalnämnder
eller magistrater böra upprättas.

•lss •''••/:*>!rad.-: •; J .•;*«•/ <• • ■ • byter?

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Lars Eriksson.

Stockholm den 26 januari 1895.