Motioner i Andra Kammaren, N:o 111 (Motion 1893:112 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.

8. Läroverk af detta slag må kunna upprättas på
alla sådana orter, der behofvet, af eu dylik bildningsanstalt
gör sig så känbart, att vederbörande kommun
vill åtaga sig de på dess del belöpande utgifterna.

Stockholm den 28 januari 1893.

Fridtjuv Berg. Emil Hammarlund.

N:o 112.

Af herr E, lljliuinarlinid, Om statsunderstöd för den qvinliga
slöjdundervisningen.

Vid sistlidet års lagtima riksdag tillät sig undertecknad föreslå,
att Rikdagen måtte besluta:

dels att för 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att
användas till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt bereda i
skolåldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kong! Maj:t att fördela detta understöd samt
att bestämma de närmare vilkoren för understödets åtnjutande.

Såsom skäl för detta förslag anfördes hufvudsakligen:
att intresset för slöjdundervisningen utvecklats »väsentligen genom
de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för
gossar» (Kong!. Maj:ts proposition n:o 1 till 1887 års Riksdag, åttonde
hufvudtiteln, sid. 23);

att rättvisan kräfver, det statsbidrag lemnas för flickornas slöjdundervisning
lika väl som för gossarnes;

att lika vigtigt som det är, att läsning och slöjd omvexla för gossen,
minst lika vigtig får väl en dylik omvexling för flickan anses vara;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

att särskild! för de fattigare klasserna det är af vigt, att flickan
får i skolan lära sig så mycken händighet, att hon kan, då hon utgår i
lifvet vare sig som maka, tjenarinna eller arbeterska i något särskild!
fack, utan hjelp reda sig med afseende på de allra vanligaste qvinliga
handarbetena;

att den qvinliga slöjdundervisningen här och hvar slagit in i eu osund
rigtning, men att genom ett ''statsbidrag detta förhållande snart nog skulle
ändras, enär naturligtvis statsunderstöd endast skulle komma de skolor
till godo, i hvilka slöjden vore ordnad på ett fullt ändamålsenligt sätt;
för att ej gå miste om statsanslaget skulle alltså församlingarna blifva
nödsakade att reformera denna undervisning i en sund rigtning;

att utan ett mindre statsbidrag det ej är tänkbart, att de fattigare
landskommunerna skola mera allmänt kunna tillgodogöra sig den välsignelse,
som ligger i att hafva en väl ordnad slöjdundervisning för det
uppväxande qvinliga slägtet;

att slöjdundervisning redan är införd vid tre af rikets folkskolelärarinneseminarier
och från nästa höst blir införd äfven vid de två återstående,
samt att under senare åren en mängd kurser hållits för utbildande
af lärarinnor i metodisk slöjdundervisning för flickor, hvadan fullt
dugliga lärarinnor i ämnet numera kunna erhållas;

att lämpliga personer för öfvervakande af denna undervisning icke
heller numera böra saknas, sedan qvinna gjorts valbar till skolrådsledamot.

De allmänna betingelser, under hvilka staten borde lemna understöd
till sådana skoldistrikt, som anordnade undervisning i slöjd föi
flickor, ansåg jag lämpligen borde blifva likartade med dem, som äro
gällande i afseende på slöjdskolorna för gossar. Sålunda skulle kunna
bestämmas:

1) att denna undervisning bör afse: a) att i allmänhet öfva handen
och ögat, stärka ordningssinnet och framkalla kärlek till ett rent, noggrant
och omsorgsfullt arbete, b) att sätta flickan i stånd att sjelfständigt
förfärdiga de i ett enkelt hem förekommande vanliga handarbetena,
och c) att göra det möjligt för flickan att på egen hand vidare uppöfva
sin handafärdighet;

2) att läsning och slöjd på lämpligt sätt omvexla med hvarandra;

3) att skoldistriktet genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
skall visa sig hafva på ändamålsenligt sätt anordnat undervisning i slöjd
för flickor under minst fyra timmar i veckan, utan att undervisningen i
folkskolans läsämnen derigenom eftersättes, innan statsbidrag för denna
undervisning kali erhållas;

-- Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

4) att statsbidraget sättes till högst 50 kronor årligen för hvarje skola
(ellet kanske rättare för hvarje skolafdelning med ett visst minimiantal
lärjungar).

Lämpligast torde emellertid vara, att Riksdagen öfverlemnar åt
jvongl. Maj:t att bestämma de närmare vilkor, under hvilka statsanslaget
tår utgå. ö

Statsutskottet afstyrkte motionen på den grund, att »denna angelägenhet,
för hvars ordnande torde i hvarje särskildt fall erfordras jemförelsevis
obetydliga kostnader, lämpligen bör omhändertagas af vederbörande
kommuner eller landsting».

Mot utskottets hemställan hade sex ledamöter (hrr H. P. P. Tamm,
F. ^ Boström, A. G. Svedelkis, O. Jonsson, Nils Petersson och S. von
rriesen) afgifvit reservation med yrkande, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:

Motionären har enligt utskottets förmenande anfört så öfvertygande skäl för sitt förslag
om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande genom statsanslag, att utskottet icke skulle
tvekat att förorda bifall till förslaget, om icke utskottet dels saknat nödig utredning för att
kunna bedöma lämpliga beloppet af det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, dels ock
ansett, att Riksdagen icke bör bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang med godkännande
af de vilkor, hvilka böra blifva gällande för understöds åtnjutande. Med afseende å
anslagets belopp har nemligen synts utskottet kunna ifrågasättas, huru vida icke den af motionaren
forordade summan, 50,000 kronor, är väl hög, då det nuvarande för gossundervisning
afsedda anslaget till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna icke är faststäldt till högre
belopp an 75,000 kronor, samt den qvinliga slöjden, som icke förekommer vid det stora flertalet
skolor, icke annat än successivt lärer kunna införas såsom undervisningsämne vid desamma.
Och att nu för Riksdagen framlägga ett på giltiga grunder hvilande förslag till särskilda bestämmelser
for understödets åtnjutande anser sig utskottet i frågans nuvarande outredda skick
icke kunna, helst undervisningskostnaden för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas
etter måttstocken af den för undervisning i gosslöjd erforderliga utgift. Utskottet finner sig
derför hora inskränka sig till att föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära framläggande
åt vederbörligt förslag i ämnet och hemställer alltså,

att Riksdagen med anledning af förevarande motion må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
an , a> det Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående beredande af statsun
erstöd för undervisning i qvinlig slöjd vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor, som
for understödets åtnjutande kunna böra fastställas.

Vid ärendets föredragning i Andra Kammaren uppstod en kortare
diskussion, derunder blott en talare yrkade bifall till utskottets hemställan,
medan 8 talare, med hvilka ett 40-tal andra instämde, uppträdde för
reservationen. Utan votering biet äfven denna af kammaren antagen.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.

I Första Kammaren uppträdde 8 talare för reservationen, medan 4
försvarade utskottets ståndpunkt. Vid anstäld votering segrade utskottets
förslag med 34 röster mot 30, som afgåfvos för reservationen.

Då förslaget om statsbidrag för den qvinliga slöjdundervisningen
rönte stora sympatier inom båda kamrarne vid förlidet års riksdag, dristar
jag komma igen med min framställning.

Till hvad jag i min fjorårsmotion anförde må nu endast läggas, att
det begärda statsbidraget för flickornas slöjdundervisning icke ens är
hälften af hvad som från staten utgifves för gossarnes slöjd. Under år
1891 utbetaltes nemligen statsbidrag till 1,492 goss-slöjdskolor med ett
sammanlagdt belopp af 111,740 kronor. Största antalet dylika skolor
komma på Vermlands län (179 skolor), Elfsborgs (154), Göteborgs och
Bohus (120) samt Kopparbergs län (106). Det är alltså hufvudsakligen
de fattigare trakterna af vårt land, som fått nytta af detta anslag, och
på likartadt sätt skulle det helt visst gestalta sig beträffande flickornas slöjd.

Under hänvisning till motionen n:r 97 i Andra Kammaren år 1892
samt Första Kammarens protoköll för fredagen den 6 maj 1892, sid.
44—51, och Andra Kammarens protokoll för samma dag, sid. 33—40,
får jag härmed föreslå,*

att riksdagen måtte besluta:

dels att för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af
50,000 kronor att användas till understöd åt skoldistrikt,
som på lämpligt sätt bereda i skolåldern varande flickor
undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta
understöd samt att bestämma de närmare vilkoren för
understödets åtnjutande.

Stockholm den 27 januari 1893.

Emil Hammarlund.

I motionens syfte instämma. •

M. Alsterlund. A. F. Liljeholm. Fridtjuv Berg. Edw. Svensson.
Axel Wästfelt. Aug. Henricson. Nils Rosengren. E. A. Zotterman.
J. A. Johansson. Axel Edv. Petersson. Emil Olson. S. M. Olsson i Sörnäs.
J. A. Lundström. L. Dahlstedt. Ernst Beckman. Henrik Hedlund.
Anton Hahn. Carl Gethe. E. Norman.