Motioner i Andra Kammaren, N:o 110 (Motion 1895:110 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.

N:0 110.

i '''' 5 UrU''- •• [ i • / •'' ; ''Uti i ‘ 1 l : t . < ‘ | i

Af herr E. G. H. Åkerlund, angående sådan ändring i gällande
konknrslag, alt borgenär förhindras att genom uppgifvande
af ovigtig fordran utöfva obehörigt inflytande
på konkursförvaltning eu.

Konkurslagen stadgar, såsom regel, att vid val till gode män eller
syssloman så ock uti alla andra mål, som röra förvaltning af gäldenär bo,
gäller såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer, de
sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så
framt dessa borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af de röstande;
och utöfvas rösträtten före inställelsedagen enligt do fordringar, en borgenär
uppgifvits ega, samt, efter det borgenär på inställelsedagen eller sedermera
bevakat fordran, efter storleken af det belopp, han sålunda bevakat.

Detta sätt för afgörande af frågor angående boets förvaltning och
öfriga angelägenheter är emellertid mindre betryggande.

Hvad först beträffar de frågor, som erfordra afgörande före inställelsedagen,
såsom godmansval m. fi., finnes, med nuvarande bestämmelser, ej
nödig garanti emot att personer obehörigen och till boets skada utöfva
rösträtt med stöd af ogrundade fordringsanspråk, helst några fordringsbevis
endast »så vidt ske kan» behöfva företes. Ännu betänkligare ställer sig
saken med afseende å de konkursboets angelägenheter, hvilka skola af
borgenärerna afgöras å och efter inställelsedagen.

Bevakandet af fordran är det faktum, som från och med inställelsedagen
grundar rösträtt i eu konkurs, och, med lagens nuvarande bestäm -

Motioner i Andra Kammaren, N;o 110.

meker, liar detta sin tillämpning, oafsedt om den fordran, som bevakats,
eger någon giltig grund eller icke. Härigenom blir en mindre samvetsgrann
person, som vill för främjande af egennyttig» afsigter förskaffa sig obehörig
röstöfvervigt i eu konkurs, satt i stånd att förverkliga detta syfte blott
genom att i konkursen bevaka en för ändamålet tillräckligt stor fordran.
Visserligen skall han, säger konkurslagen, lägga de handlingar in, på hvilka
lian sin fordran grundar, men ingenting hindrar honom från att för ernående
af sitt ändamål, t. ex. i fall han haft några affärer med gäldenären, skrifva
räkningar å huru höga belopp som helst eller uppgifva sig hafva lidit eller
möjligen komma att lida skada för huru högt belopp honom för godt
synes, så mycket mindre som för dylikt förfarande ingen straffpåföljd lärer
finnas stadgad, och ingen lärer lagligen kunna hindra honom att i konkursen
rösta för de »fordringar», lian sålunda bevakat. För åstadkommande af den
erforderliga personliga röstpluraliteten behof ver han endast förse sig med
fullmagter från en och annan mindre fordringsegare, hvilka fullmagter synnerligen
lätt bruka kunna anskaffas, hvarefter han sjelf, intill dess hans
ogrundade fordringsanspråk blifvit lagligen underkända, hvilket kan draga
en ganska lång tid, gör sig till fullständig herre öfver konkursen och särskildt
i sitt intresse gäldenären och medborgenärer till förfång dominerar
valet till sysslomän, hvilka ju hafva konkursboets medel och hela förvaltning
om händer. Att så allt för ofta tillgår, torde vara så bekant, att jag här
vill anföra blott ett enda exempel derpå,.

Uti en konkurs inom det län jag tillhör, hvilken ännu icke är afslutad
och troligen icke förr än i en aflägsen framtid slutar, bevakade en
person omkring 70,000 kronor dels för förluster, som han »trodde» sig
genom gäldenärens förvållande möjligen om fem å sex år eller längre tid
härefter kunna få vidkännas, dels för andra fordringar, hvarför inga som
helst rimliga skäl förefunnos. Efter anmärkningar från öfrig» fordringsegare
i konkursen har allra största delen af bevakningen, eller öfver e/7 deraf,
ogillats af vederbörande domstol, och resten af bevakningen, hvarom rättegång
ännu pågår, blir helt säkert äfven till större delen slopad, men den
förmente fordringsegaren nådde det mål han åsyftade. Han valde sig sjelf
jemte en god vän, som bevakat 100 kronor, till s\-sslomän i massan. Dessa
togo nu om händer alla konkursmassans medel, och om redovisning någon
gång kan förväntas, så saknas efter all sannolikhet, åtminstone hos den omförmälde
sjelfvalde sysslomannen, tillgångar. De verkliga fordringsegarnes
utdelning blir då ungefär lika med noll.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.

Då dylikt kan ega rum, synes det mig vara uppenbart, att lagens
stadganden i hithörande delar icke äro sådana de borde vara.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta sådana ändringar
och tillägg i gällande konkurslag, som i möjligaste
mån förekomma, det borgenär genom uppgifvande
och bevakande af giltig grund saknande fordringar må
kunna utöfva ett oberättigadt inflytande på val af gode
män och sysslomän samt i andra mål, som röra förvaltning
af gäldenärs bo.

Anhålles vördsamt, att lagutskottet, till hvilket min motion torde komma
att remitteras, täcktes föreslå såväl ordalydelsen i lagtexen som ock bestämma,
i hvilka paragrafer ändringar och tillägg böra göras.

Stockholm den 26 januari 1895.

E. Åkerlund.

bill. till lliksd. Vrot. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 26 Väft.