Motioner i Andra Kammaren, N:o 110

Motion 1891:110 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.

böter från och med femtio till och med tvåhundra kronor.
Sker det ytterligare, straffes med fängelse i högst sex
månader eller stralfarbete i högst två år.

För den händelse lagutskottet finner den föreslagna formuleringen icke
kunna oförändrad bifallas, anhåller jag vördsamt, att lagutskottet ville föreslå
den förändring i ordalagen, som bättre öfverensstämmer med motionens syfte.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

E. J. Ekman.

N:o no.

Af herr E. J. Ekman, om ändring i tulltaxans bestämmelser
rörande artiklarne instrument och trävaror.

I nu gällande tulltaxa förekomma under rubriken »musikaliska instrumenter»
några oegentligheter, som kräfva rättelse. Så t. ex. äro »klavér»
och »fysharmonika» upptagna, hvilka dock numera aldrig förekomma i
handeln och derför torde böra helt och hållet utgå.

»Positiv», som förekommer förtulladt per stycke, torde lämpligare böra
hänföras till orgelverk och harmonium och beläggas med tull efter värde.

»Speldosor» och »ackordion» förtullas för närvarande efter vigt,
hvilket är en orimlighet, då dessa instrument hufvudsakligen äro gjorda af
stål och jern. Det finnes speldosor, som väga ända till 9 å 10 kilo, hvilka
således draga en tull af 27 å 30 kronor, ehuru de icke kosta mer än 75
å 100 kronor. Tullen skulle således uppgå till V3 af varans värde. De
böra rimligtvis hänföras till de instrument, som förtullas efter värde.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.

9

Åtskilliga nya instrument torde dessutom böra uppräknas bland dem,
som böra förtullas efter värde, såsom t. ex »ariston» och »symfonion».

»Ej specificerade» böra åsättas en bestämd tull, t. ex. 15 procent
af värde, och icke förtullas lika med sådant, hvarmed de närmast kunna
jemföras, emedan det mången gång är svårt att afgöra, hvart man skall
hänföra dem, och tulltjenstemannens godtycke derför ofta måste fälla utslaget.

I anm. sägas »tillbehör till instrumenter» böra förtullas efter 15 procent
af värdet. Detta synes vara väl högt, då instrumentet i sin helhet
drager samma tull. Tull å tillbehören torde derför rättvisligen böra nedsättas
till 10 procent.

Under rubriken »trävaror» förekomma »fanérskifvor», hvilka torde
böra lemnas alldeles tullfria, då sådana nödvändigt måste införskrifvas från
utlandet.

På grund af hvad jag nu halt äran anföra anhåller jag, att här ofvan
påpekade rubriker måtte erhålla följande lydelse:

Instrumenter: musikaliska: flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer, lutor,
violer, violonceller, kontrabasar, valdhorn, trumpeter, post- och
signalhorn, trummor, pukor samt harpor, för stycket 1 krona;
fortepianon: tafflar och pianinon, för stycket 150 kronor; flyglar, för
stycket 200 kronor.

Orgelverk, äfvensom harmonium, positiv, speldosor, ackordion, ariston
och symfonion; för 100 kronor 15 kronor;
ej specificerade; för i00 kronor 15 kronor.

De öfriga äfvensom särskilt inkommande tillbehör till instrument

förtullas efter 10 procent af värdet, b) — — — —----

Trävaror, fanérskifvor; fria.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

E. J. Ekman.

Bih. till Biksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Raft.

2